frustration och motion

Är så vansinnigt rastlös! Att vara det och samtidigt inte kunna göra sig av med energin är väldigt frustrerande! Att vara instängd i sin egen kropp är verkligen sorgligt och jobbigt. Jag vet heller inte hur mkt jag kan pressa på för utan "doping" hade jag nog inte kommit långt. Tog extra cortison igår samt står ju på hög morfindos och sen lite voltaren och medicin mot nervsmärtor på det och då har vi hela kostcirkeln. Just nu är det akuta mitt högra knä, vänster axel och ett revben på höger sida. Vet inte när jag sträckt mig men det gör t.o.m ont då jag andas. Hur som helst så gjorde min rastlöshet och envishet att jag tog rullatorn, ryggsäck med dryck och begav mig ut på en runda.

Rundan blev den längsta jag har gått denna sommar. Hade en galet bra bok i öronen och sen bar det av över stock och sten. Stannade efter ett tag och satte mig på en bänk och fyllde på vätskebalansen och provade min kamera i min nya mobil. Gick till Ica och köpte mig en glass och dricka som jag intog i solen. Hade bara tänkt gå raka vägen hem men kände mig inte riktigt nöjd så tog en omväg hem. På slutet gick det svagt uppåt en bit och det var riktigt jobbigt i slutet. Satte mig i solstolen ( duschstol) på framsidan och solade en stund. Såg sen på klockan att jag varit ute 2 timmar. Man kan ju tycka att jag skulle känna mig lite trött och nöjd i kroppen men tyvärr känner jag mig rätt nere och nu gör kroppen ont.

 Har mått mkt sämre psykiskt några dagar och tror det beror på all osäkerhet och oro kring detta med hemsjukvården och att såret inte sköts på rätt sätt och att allt bara står och stampar. Jag skulle göra vad som helst för att såret skulle läka! Sen oroar jag mig mkt för nackoperationen och när den ska bli av. Jag har helt enkelt mkt kring mig just nu. Jag borde göra nån anmälning eller typ gå ut i tidningen för att mitt sår inte kan skötas som det ska.

Nu tänker säkert många att om jag kan gå på promenad så kan jag åka till vårdcentralen 3 ggr i veckan. Men nej det kan jag inte. Visst jag kan kanske åka en dag,  kanske 2 men det finns inga garantier. Jag kan ligga pall en hel vecka och som sagt mitt mående svänger från dag till dag. Dels har jag alla fysiska åkommor som jag inte orkar rabbla och sen infektioner,  usla infektionsvärden, nackskadan och mitt psykiska mående. Jag orkar och kan inte åka 3 gånger på bestämda dagar. Detta tar så mkt energi av mig. Jag har ännu inte tagit tag i sjukgymnastiken just pga att orken inte riktigt finns. Men det gör ju inte så mkt om jag måste avboka en tid där men såret måste ju skötas om regelbundet. Detta är verkligen galet. En läkare som aldrig träffat mig beslutar att jag inte har rätt till hemsjukvård...🙄

Nu ska jag tröstäta lite och se några avsnitt av The good doctor. 

God kväll!