Att hjälpa andra

Jag tittade på ett program om depression. Något man kunde göra för att må lite bättre är att varje kväll skriva ner 3 saker man är tacksam för. En sk tacksamhetsdagbok. Detta har man kanske hört många gånger då det pratats om just det ganska mkt. Något annat man kunde göra är att på något vis hjälpa någon annan minst 1 timme varje vecka. Då inte arbetsrelaterat utan utanför jobbet. Det har visat sig att vi människor mår bra av att få hjälpa andra och jag tycker att det stämmer så bra! Det infinner sig liksom ett lugn och en glädje då man kan göra något för någon annan. 

Jag har gett lite mkt till olika hjälporganisationer senaste tiden. Just nu stöttar jag " vid din sida" som är en hjälporganisation som hjälper fattigpensionärer och hemlösa. Varje söndag står dom i Stockholm och Göteborg och delar ut mat, frukt  fika  godis, kaffe och annat. Volontärerna ser till att ingen behöver gå för lite klädd och med trasiga skor och delar ut ex kläder osv vid behov. Dom tittar så att alla mår bra. Det är så fruktansvärt att det ens finns fattigpensionärer i Sverige idag! Hade jag kunnat hade jag mer än gärna ställt upp som volontär! Men det jag kan göra är att vara månadsgivare samt föra över en slant då och då

Sen har vi alla skadade katter som behöver hjälp med operationer osv. Men man blir ju ruinerad om man ska hjälpa alla. Har svischat några gånger men har tyvärr inte möjlighet att hjälpa alla. 

Jag försöker komma på något sätt att hjälpa till på. Tyvärr är jag ju i det läget att det är jag som får be om hjälp. Det är så snällt att jag får hjälp med saker jag inte kan göra men jag har lite svårt att be om hjälp. Jag gör ofta saker jag inte egentligen orkar och kan för vill inte belasta någon. Men oftast så tycker människor om att hjälpa andra, det ger liksom en skön känsla i kroppen och man får väl tänka så. Vetenskapen säger då att det skapas glädje hormoner i huvudet då man liksom behövs och hjälper någon och det är ju jättebra!

Började ju KBT i fredags. Terapeuten sa att det är fantastiskt att jag står på benen med tanke på allt jag gått igenom. Jag vågar liksom inte släppa fram alla känslor kring det och det är massor som jag bör bearbeta. Då man har en depression så känns allt bara så tungt och jag vill verkligen bli fri från detta. Ska I allafall börja med tacksamhetsdagbok i kväll. Sen har jag fått lite läxa att göra.

Gick min runda idag igen. Hade sjukt ont i knät igår efter rundan igår. Den är nog ca 2 km. Tog extra cortison igår och det hjälpte. Var in på Ica och handlade rostbröd, rödlöken, gräddfil och rom. Gissa så gott det blir. 🙂

Trevlig kväll! ❤