Planen var att fira julen med mormor och släkten men jag minns ingenting av dagarna kring julafton. Jag lyckades skrämma mina vänner och släkten då jag kvällen innan jag åkte in hade skrivit på Facebook att jag hade svårt och andas mm. Sen hade jag inte svarat i telefonen och ingen visste om något hänt. Tillslut hade jag svarat min bror och sagt att jag mådde ok och inte behövde åka in. ( med faciet i hand borde jag gjort det!) På natten kräktes jag flera gånger och på fm ringde jag själv ambulansen. Min bror ringde på fm för att höra hur jag mådde. Ingen visste att jag hade åkt in och trodde att jag kanske låg hemma och var jättedålig eller ramlat eller nåt. Det slutade med att dom tog sig in genom mitt badrumsfönster som jag lämnat öppet och kunde kolla om jag var i lgh. Dom förstod att jag åkt in. När jag sensre pratade med min bror visste dom ingenting om att jag fått åka upp till intensiven trots att jag tidigare sagt att jag vill att dom kontaktar min bror Magnus eller min moster Åsa om något händer så jag behöver intensivvård. Nu har en i personalen på infektion skrivit in det i min journal igen så hoppas det fungerar om det händer igen.
Jag minns inte färden in och har bara fragment av dessa dagar. Tydligen hade jag en kraftig infektion med ett crp på 408! Jag hade feber och frossa. Tydligen behövde jag syrgas då andningen var dålig men av någon anledning kan jag inte ventilera ut koldioxiden och man kan säga att man söver sig själv. Min andning blev väldigt dålig så jag fick tillbringa ett dygn på intensiven. Där fick jag hjälp att andas av nån slags maskin som blåste in luft. Väldigt obehagligt! Jag ville bara sova och personalen höll mig vaken genom att peta på mig och säga: inte sova! Håll dig vaken! Jag höll på att bli tokig på detta för jag var så vansinnigt trött! Sen kom läkare som smärtstimulerade mig genom att trycka på revbenen och det gjorde väldigt ont! På så sätt kollar dom hur vaken man är.
Fick åka till avdelningen efter ca ett dygn. Minns inte så mycket av det. Minns att jag var vansinnigt trött och att dom skulle ha mig till att dricka näringsdryck och få i mig mediciner. Jag var extremt snurrig och visste inte vilken dag det var och vad som hänt. Kunde inte få ihop meningar och sluddrade då jag skulle prata. Kunde inte få ihop tankarna alls och hade svårt att uttrycka vad jag ville. Men successivt blev det bättre som tur var.
Paniken kom då jag kom på att Egon var ensam hemma! Jag hade bara haft honom i 3 dagar innan jag åkte in. Det blev ett himla trixande med det löste sig som tur var! Nu har han börjat känna sig hemma men är inte mycket för att kela. Han tror sig sova i soffan fast jag sitter där. I början låg han bara i sitt träd där han inte syntes. Han har aldrig hoppat upp till mig i sängen men det kanske kommer. Nästa vecka ska han kastreras och vaccineras. Jag har så svårt att se honom då han är helt svart.
Apropå se så ska jag hämta ut mina nya glasögon till veckan. Det blir nog lite ovant att ha glasögon till en början men fhv ska jag se bättre. Optikern tyckte att jag skulle kontakta ögonläkaren i Sunderbyn då han sett att jag har lite gråstarr.
Nu har jag plockat bort julen här hemma. Julen jag inte minns...nu får det gärna bli vår! Idag var jag tvungen att åka till Willys med färdtjänsten för det var lite kris här. Men har fått så vansinnigt ont i mitt högra knä där jag har helprotes så höll knappt på ta mig hem. Måste ringa till ortopeden.
Nu blir det någon slags middag. Har så extremt dålig matlust. Jag hade sond ner genom näsan på sjukhuset och fick min middag serverad. Jag hade velat att det fanns en tablett man kunde ta som täckte hela dagsbehovet.
Ha en trevlig 13 dagsafton så ses vi snart igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar