Har varit två mentalt jobbiga dagar pga tråkiga besked. Igår träffade jag en sjukgymnast från ortopeden som gjorde en del tester, kände lite på nacken och vi pratade lite om läget just nu. Hon var ju dock ingen läkare så mina frågor får vänta. Hon skulle ringa upp mig idag då dom skulle ha en stor " rygg och nacke " rond så hon ringde och sa att läkarna här skulle skicka plåtarna till Umeå om "halv akut" för bedömning. Min nacke är helt söndertrasad. Plåtarna visade stora förändringar sen förra gången. Det börjar bli lite farligt då det börjar skjuta ut nåt slags utskott från första kotan upp i huvudet och påverka hjärnan som gör att jag kommer få allvarliga symtom. Har i nuläget symtom som visar sig då jag ex suttit och lutat huvudet mot soffkudden och haft ett litet tryck mot nacken då jag sen reser mig så dånar det i öronen, synfältet blir mindre, jag vinglar, blir yr, ostadig på benen och någon gång krampliknande symtom. Utöver detta har jag såklart ont och är väldigt stel.
Läkarna här hade sagt att operation är det enda rätta. Men det är något jag absolut inte vill. Det är en extremt farlig operation när man är och rör sig i ryggmärgen bland alla nerver. Går något fel så är det liksom kört...sen vill ju min kropp aldrig läka och infektionsrisken stor. Det sorgliga var att jag trodde att min dåliga balans berodde på otränade muskler osv och att jag skulle träna bort det. Men det kom från nacken. Jag hoppades på att kunna slänga rullatorn men det går inte nu. Sjukgymnasten bad mig blunda och bara stå och då höll jag på att ramla...bara vänta på tid från Umeå. Har fått en stor halskrage som jag helst skulle ha så mkt som möjligt, även nattetid men se det vår rakt inte.
Kirurgen idag tyckte inte såret dragit ihop sig något sen sist. Har jag otur får jag leva med ett sår på magen. Ny tid om 3 månader.
Inga muntra dagar.
Lev och må!
Kära Linda! Du kommer att klara denna utmaning också! Du är en tuff tjej!
SvaraRadera