Besöket hos läkaren var bara en jäkla mardröm. X var otroligt arrogant och osympatisk. Han nedvärderande mig och hade en väldigt otrevlig attityd. Han började berätta att operationen inte garanterar att jag får tillbaka balansen eller att mina andra neurologiska symtom försvinner. Detta är bara en stoppande operation så att det inte blir värre. Märgen är redan skadad och det kan inte en operation göra något åt. Smärtan kommer bli bättre och nacken stabil. Då han berättade om det blev jag oerhört besviken då jag trodde att en operation skulle göra min balans "normal". Därför frågade jag " alltså jag får inte tillbaka min balans?". Då fräser han " alltså du lyssnar ju inte! Jag har ju just förklarat! Jag tänder till och vi börjar diskutera. Säger att jag ju måste få fråga! Då säger han i överlägsen ton att han minsann är den enda som kan hjälpa mig och att han är den enda som gör operationer som denna. Då frågar jag honom om han hotar mig! Det lät ungefär som att om jag inte " sköter" mig så får jag ingen hjälp. Hela stämmningen var hemsk och jag mår väldigt dåligt över att han ska in i min nacke/huvud.
Jag måste dock göra operationen. Mina 2 översta kotor är helt " glappa"/ ostabila och en bit har åkt upp i huvudet. Jag får absolut inte ramla och slå i huvudet för det kunde innebära att jag dör på fläcken pga den lösa biten. Den kan då åka längre in och förstöra märgen så pass att man slocknar. Nu är jag ju livrädd för att ramla. Operationen kommer att ske rätt snart kanske redan denna månad. Operationen övervakas av något specialistteam som ska följa kirurgens arbete hela tiden. Har förstått att denna operation är väldigt ovanlig. Håret ryker i bakhuvudet och kommer inte ha känsel där efteråt. Det positiva är att jag inte behöver någon slags järnställning i flera veckor. Ska ha en vanlig nackkrage tills det har läkt. Jag är en sk högriskpatient pga min sjukdomsbild och det är infektioner man är rädd för. Får jag infektion så kan plattorna i nacken lossna 😳 jag är ju tyvärr väldigt infektionskänslig. Dessutom har jag ett stort oläkt sår på magen som är 1,5 år gammalt! Har resistenta bakterier där. Efter operationen kommer jag inte kunna vrida på huvudet 😥. Jag brukar inte ta operationer osv så hårt och är ju van med det mesta men att släppa denna idiot i nacken känns inget vidare. Sen har man visst väldigt ont efteråt.
Men jag lär ju märka hur det går med allt. Andas och ta en dag i taget. Hoppas på att jag är en av dom 30% som blir bättre efter operationen gällande balans, yrsel osv. Men jag brukar ju inte ha så tur 🙄 men jag lär ju märka.
Fyllde år igår och fick besök av mina 2 mostrar Anso och Eva samt lilla Nemi. Min vän Maria kom också. Det var såå trevligt att kunna sitta ner och prata med människor man tycker om! Vi pratade om allt ifrån släktförhållanden och kattavel 🙂 Egon var ju självklart med på ett hörn. Min kära bror Magnus och Sofia har Covid men i en snäll variant så dom kunde ju inte komma. Jag känner mig rätt trygg då jag har haft det samt är vaccinerad. Men trots det får man tänka coronatänk.
Har fått kontakt med en tjej på Facebook som gör kådsalva. Detta har läkt hennes buksår. Hon har varit så gullig och skickat mig 3 burkar. Har börjat smörja det i såret. Tror inte sköterskorna är så överförtjust över det men det är min kropp! Vill jag spruta ketchup i såret så gör jag det! Mitt sår brukar lukta väldigt illa men slutade lukta då jag smörjt med salvan. Blir spännande att se om det fungerar!
Trevlig helg! ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar