🙁

 Just nu känns livet ganska trist och orättvist. Efter ytterligt ett besök på akuten fick jag svar på varför jag har så VANSINNIGT ont i ryggen/svanskotan. Har 3 benbrott i trakten runt ländrygg/svanskotan. Det går liksom inte att beskriva hur förbannat ont det gör! Inget smärtstillande hjälper. Jag har fått ta in rullstolen och kan endast förflytta mig till och från den till ex sängen. Kan inte ta ett endaste steg och kan inte rulla ändå fram till toastolen. Är ca 2 steg ifrån. Får liksom släpa/dra benen efter golvet och samtidigt avlasta så mkt som möjligt med armarna men 2 steg är väldigt långt då man inte kan ta ett endaste steg. Sen skjuter det ut en smärta som inte går att beskriva. Så jag kan inte göra mkt annat än att sitta och ligga. Min tillvaro just nu är väldigt tråkig. Det känns bara så förbannat orättvist att detta också skulle hända. Jag tycker verkligen att det är min tur att få må bra men tydligen inte. Det känns bara förjäkligt! Dessutom fick jag brev från Umeå och ska vara där 11/5 för att träffa alla inblandade i min nackoperation för att opereras den 24/5. Ringde dit och berättade läget och sköterskan skulle framföra det till ansvarig läkare. Får säkert besked på måndag. Känns inte som att jag på allt jag redan har också ska operera nacken och smärta och rehabilitering. Det blir liksom alldeles för mycket! 🙄

Det känns ganska ledsamt och tråkigt att ingen ringt för att fråga om jag behöver hjälp med något. Eller kanske komma förbi en sväng och surra lite. Alla vet att jag inte kan göra någonting just nu och ugglar här inom 4 väggar. Har insett att man är ensam då det verkligen gäller. Var är alla då?

Ska börja ta hemleverans av färdiga portioner. Man får en matsedel och sen kan man välja det man vill. Det går inte att laga mat nu. Ska prova i allafall. Det är så frustrerande att se hur lägenheten förfaller. Har utökat hemtjänsten lite men dom hjälper bara till med vissa saker. Att man kan vara så sugen på att dammsuga...