Sakta men säkert?

 Hej! 

Här kommer en liten uppdatering. Dom lade in mig på ortopeden och där presenterades jag för änglapottan. Den blev min bästa vän då jag inte kunde komma upp på toaletten. Änglapottan är ett bäcken för kvinnor. Men det spelar stor roll var man placerar den. En ung kille påstod självsäkert att den var på plats. Det resulterade i att dom fick byta allt i sängen+mig. Jag talade om vad jag tyckte om det...man kan liksom inte påstå att man vet hur något fungerar om man inte vet det. Ursäkta att det blev lite intimt 🙂

Det gjordes ett Covidtest som visade positivt 🙄 vaccinerad 2 gånger samt har haft det. Dessutom har jag bara legat hemma pga ryggen och bara träffat personal med utrustning. Har inte en aning om vart jag i såfall fått det. Dom skulle förflytta mig till covidavd där jag smittades förra året. Det ville inte jag så jag åkte hem i stället. 

Jag kan bara sammanfatta dom sista veckorna som en jäkla Pers! Har legat, legat och legat. Jag har sett hela big brother i efterhand. Då har man tråkigt. Men jag tyckte det var underhållande och Tanja som vann kommer att gå långt! Vilken tjej! Fick in en toalettstol i sovrummet men att bara ta det steget och vända sig blev en hel historia. Personalen här fått hjälpa mig med duschen och då satt jag på toastolen. Sakta har ryggen blivit bättre och jag har nu avancerat till att gå med rullatorn i lgh och det känns att musklerna inte använts. Vingligt men framåt.

Har idag varit på återbesök på kirurgen. Taxin körde mig till psykiatrin där jag hämtade min medicin för 2 veckor. Jag tänkte att det ju inte var så långt att rulla till kirurgen sen 🙄 tjit pomfritt det var låååångt. Dom har ju helt byggt om och det var så stort, luftigt och fint! Jag insåg att jag aldrig skulle hitta så det slutade med att jag blev eskorterad av två väktare som rullade mig nere i kulverten och jag hade aldrig hittat/orkat ta mig dit. Kände mig som värsta förbrytaren i rullstol och två breda väktare som eskort🙂 men dom var så snälla! 

Tyvärr var det inga goda nyheter av kirurgen. Han tyckte såret hade blivit större! 🙄 har kraftig infektion så ska äta antibiotika några veckor. Men han har gjort något galet så antibiotikan har satts i apodosen som ska hämtas ut på tisdag. Måste ringa i morgon. Han fotade såret och ska skicka det till kirurgen i Göteborg som opererade mig. Det var jag som frågade om dom inte skulle rådfråga kirurgen där och förstår inte varför dom inte har gjort det tidigare. Kirurgen här i Sunderbyn tror inte att det kommer att läka ihop😥 ska jag leva med ett jäkla buksår som inte läker på allt annat skit. Jag orkar inte med allt strul, ringa om recept, om felaktiga medicineringar mm.mm det är liksom alltid något.

På allt strul, smärtor, läkarkontaktet mm fick jag igår reda på hur mkt pension jag ska få nu i fortsättningen. Jag kommer tyvärr inte kunna jobba mer. Men jag kan säga att det inte blir några baler på slottet eller panikimpuls handla kläder och dyl. Jag vet faktiskt inte hur allt ska gå runt. Så på allt helvete ska man dessutom vara livrädd för hur allt ska gå runt. Har sökt merkostnadsersättning och väntar på beslut därifrån.

Idag har det blivit lite sommar. Jag hoppas att jag ska kunna ta mig ut på altanen. Men jag undrar..kommer jag bli alldeles rutig av kattnätet? Det lär jag nog märka.

Egon har i takt med mitt tillfrisknande också blivit mer busig och nu äter vi båda mycket bättre. Hopp om liv? Ja kanske 🙂