höftkrångel

Jag var riktigt förvånad över hur smidigt allt har gått med den nya höftlefen. Men på onsdagskvällen fick jag verkligen vara med om en komplikation. Jag satt i rullstolen och böjde mig fram och skulle ta upp ett skräp på golvet. Samtidigt som jag böjde mig fram hade jag höger ben en aning snedvridet medan jag kraftigt böjde mig fram. Det bara knakade till i höften och jag förstod att den antagligen hoppat ur led. Satt en stund och försökte ta mig upp från rullstolen men det var omöjligt. Det var bara till att ringa ambulansen.

Bror Fredrik kom förbi och.var här och hjälpte till då dom äntligen kom. Fick vänta över en timme. Ambulanspersonalen var otrolig duktiga och trevliga. Problemet var ju att ta sig från rullstolen till båren...Men det löste sig bra då dom gav mig nåt väldigt starkt preparat som fick mig att börja yra och svamla och har knappt något minne av hur dom lyfte över mig sant färden till Sunderbyn. Dom har verkligen bra grejer då det gäller.

Natten mot torsdag var bara ett evigt väntande och oerhörda smärtor. Jag måste tyvärr säga att vissa av personalen där har ett dåligt bemötande. Jag bad vid upprepade tillfällen att dom måste tömma påsen och fick till svar att dom kommer...sen satt dom i kuren och pratade med varandra i stället. Påsen kan liksom inte vänta. Fick även höra att man inte har så ont om man bara ligger still 🙄 från någon som aldrig varit med om det och hur fan vet dom hur ont jag har? Fick väldigt otillräcklig smärtlindring trots att jag påpekade att jag har oerhört stor tolerans mot morfin jag har.

Efter många om och men fick dom till höften efter 2 försök. Kom in kl 21 på onsdagskvällen och var hemma ca 13 på torsdagen.

Nu ligger jag och skriver från akuten. Vi skulle ha tjejkväll med mat, dryck och surr men så blev det inte. Höften hoppade ur led igen...🙄 trots att jag inte gjorde något speciellt. Detta är ju helt ohållbart. Det blir intressant att se vad dom tänkt göra. Det är fyllt här så får ligga i korridoren. Verkar bli många timmar här.

Det känns bara helt förjäkligt. Det är som att jag inte får göra något trevligt utan bara ha med sjukvården att göra. Inget får gå smidigt och lätt. Det uppstår bara nya saker. Vet faktiskt inte hur länge jag ska orka. Får ingen chans att tanka ny energi.

Detta verkar ta många timmar. Har ej ätit på hela dagen. Blir intressant att se vad dom tänkt göra...

Trevlig helg!