Grattis Pernilla!

Grattis världens bästa Pernilla på födelsedagen!

Pernilla är min barndomskompis och vi började "hänga" med varandra redan då vi var 4år gamla. Min mamma har visat kort på oss där vi är lucia och tomte och året var 1978. Vi började i samma klass på Svedjeskolan och man kan nog inte säga att vi var några mönsterelever precis.
Mitt under lektionen kunde vi skrika rakt över klassrummet "ska du till stallet idag?" och vi pratade, slamsade och fnissade och bidrog med all säkerhet till frökens första gråa hår.
Under lågstadietiden var det stallet, badhuset och Carola som gällde. Vi var helt klart väldigt besatta av Carola. Tror jag skrivit det förut men vi sprang runt med varsin röd bibel runt hela Hertsön för att Carola var troende och satt i sopconteinar och letade bilder på henne. Vi uppträdde, mimade och sjöng konstant och en av våra favorit aktiviteter  var att "gunga och sjunga". På denna tid hade vi även kloka stenar som vi dresserade och förvarade i askar med bomull, vi hälsade ofta på gamla tanter och farbröder samt besökte gårdens gruppboende för utvecklingsstörda killar och tjejer. Dessutom lekte vi så klart "häst" och löste mysterier.   
Det var verkligen en sorglös tid! :)

Vet inte vad som hände men tillslut fick vi inte längre gå i samma klass då dom vuxna ansåg att vi inte hade något bra inflytande på varandra. Pernilla flyttade till Lingonstigen på Bergviken och jag började 4an med klassen på Hertsöskolan. Min familj flyttade sen till Lerbäcken och jag började på Furuparskskolan och sen på Norra örnässkolan. Pernilla flyttade tillbaka till Hertsön och började i våran gamla klass igen. Under åren på Lerbäcken fortsatte jag vara i stallet och levde för och andades hästar. Bodde i princip granne med Maria och Anna och umgicks då mest med dom. Vi var i stallet jämt och om vi inte var i stallet så hoppade vi över hinder som bestod av skidstavar och snören och det var nog väldigt nära att vi började gnägga.
Tror vi var i 12års åldern då vi började hänga med varandra så det börjar bli 25års vänskap för oss!
Pernilla fortsatte aldrig med hästar då men det tar hon igen idag med råge :)

Tonårstiden var väl lite stökig och vi (jag och Pernilla) var nog inte alltför ansvarstagande. Tror det är det som kalls tonårsrevolt. Vi valde samma utbildning på gymnasiet men mitt i allt under en lektion så reste vi oss upp och hoppade av linjen. Dessutom rökte vi överallt och tog absolut ingen hänsyn. Vi brukade mötas på Hertsövårdcentral där vi satt och tjuvrökte så jag cyklade från Lerbäcken och Pernilla bodde vid vårdcentralen och så möttes vi där och rökte och mådde illa.

Under denna tid var det mkt fester, galna upptåg och så mkt smink att Alice Cooper verkar naturell och osminkad i jämförelse. Luggarna var en meter höga och stenhårda och det fanns inga öronhängen som var för stora och man kunde inte ha nog många halsband runt halsen. Både jag och Pernilla jobbade då inom hemtjänsten på samma ställe då vi tog ett sabbatsår från skolan. Vi hade en förmåga att "hamna lite överallt" och en gång då vi följde med Pernillas mamma som var sångerska i ett band till Övertorneå där hon skulle uppträda skulle vi bara gå till bensinmacken och köpa godis. Det slutade med att vi hamnade på en nattklubb i Finland och då den stängde följde vi med ett gäng till Jänkisjärvi där vi helt enkelt sov över i en iskall stuga. Behöver jag säga att Pernillas stackars mor var hyfsat orolig och förbannad...
Denna tid var en stor fest och problemen man hade då handlade om killar eller om ens favorit foundation eller hårsprayet höll på att ta slut. Pengar var alltid en bristvara men vi hade ändå alltid roligt. Både jag och Pernilla förlovade oss med våra första killar och vi var ett rätt stort gäng som alltid umgicks och gjorde galna upptåg.

På den tiden hade vi alltid "nattmakeup" då vi skulle sova med våra killar då man absolut inte ville vara osminkad! Denna makeup var väldigt diskret med lite foundation, ifyllda ögonbryn och liiiite mascara. Sådär lite smink som ingen kille skulle upptäcka ni vet. Däremot upptäckte min kära mor det och sa högt inför killen "men Linda! gå nu och tvätta av sminket!" då var hon inte populär.
Det finns så många roliga episoder att berätta om men det skulle ta alltför länge att skriva om. Dessutom lämpar sig inte allt att skiva om i bloggen :)

Idag har vi nog mognat en del och ingen av oss röker men vi håller fortfarande på med hästar. Vi har inte längre enmetersluggar men däremot är ridhjälmarna närmare en meter höga. (varför ska hjälmarna vara så höga?) Vi tycker båda att Carola är bra men ingen av oss fortsatte med våran kristna syn på livet. Både jag och Pernilla älskar fortfarande att sjunga och Pernilla brukar uppträda lite varstans medans jag sjunger för mig själv då andan faller på. Idag har vi båda körkort och behöver inte längre lifta dit vi ska :) Man kan nog säga att vi ändå blivit normala ansvarsfulla personer och tror man behöver en period i livet då man revolterar lite.
Vi har varit vänner i 33 år och alltid haft kontakt även om vi umgicks lite mindre i perioder. Kan inte fatta att vi redan blivit 37 år gamla! Hur gick det till?

Grattis vännen!