ringa eller ej?

Varför är det fortfarande så att männen ska jaga och kvinnan sitta hemma med nyrakade ben och nytvättat hår vid telefonen och vänta på att mannen ska behaga ringa? Vi lever ju faktiskt på 2000 talet så det känns liksom rätt förlegat det där med att kvinnan ska verka svårfångad och aldrig ringa en man först!
Om mannen inte ringer då går man glatt vidare till nästa man och ger honom telefonnummret, ler och hoppas på det bästa.
Det kan ju finnas flera anledningar till att han inte ringer. Han kan ha tappat telefonnummret eller händerna eller helt enkelt bara vara blyg och osäker. Men det tar författaren nedan ingen hänsyn till för hon kanske inte gillar blyga män? Det kanske sitter massa ensamma blyga män där ute som inte vågar ringa till kvinnorna med nytvättat hår och då blir det ju liksom ingenting av det hela. Dom sitter där i sina lägenheter och vinkar till andra blyga ensamma män som har sina fönster mitt över men som inte kan vinka tillbaka för att dom har tappat sina händer. Sorgligt va.
Nä jag tror inte riktigt på att vara sådär kvinnligt besvärligt men att vara en kaninkokerska går ju också bort. Kanske nåt däremellen vore det ideala?