Gooooooooooood jul

Jag vill önska er alla fina en riktigt god jul där ute i stugorna! Jag kan erkänna att jag är avundsjuk på er alla som får fira med era mammor och barn. Julen är barnens högtid och det måste vara en stor gåva som förälder att se deras tindrande ögon när dom ivrigt sliter upp paketen.
Jag är tacksam över att jag i alla fall har släkt och syskon att fira med. Jag tror inte jag kommer att vara ensam om att tänka och sakna mamma i morgon. Men blir man ledsen så blir man. Vi är ju bland familjen. Har haft en riktig tjutar/sakna mamma dag idag så jag kanske har gjort bort det mesta. Det är i alla fall skönt när det kommer ut.

Har varvat SOA tittande med lite disk och plock samt slagit in alla julklappar. Måste dock bege mig ut en sväng då jag saknar livsuppehållande grejer. Typ snus och must. Väldigt smidigt att bara beställa färdtjänst. 40 kr. Perfekt! Börjar nog snart bli bekväm i det här med att ta hjälp av andra.

Nu hoppas jag bara att detta skitår tar slut så att ett nytt kan träda in. Jag måste ju tro på att 2014 blir mitt år. Det borde vara året då såret läker så att jag kan få knäleden. Med den nya knäleden och ett fungerande ben öppnar sig ju massor av möjligheter. Inte minst rida igen men även gå tillbaka till arbetslivet. 2014 ska även bli året då jag ska satsa på mig själv.

Kram och God Jul!

konst och sånt

En helg fylld av mingel, prassel, konst, gemenskap och bubbel kryddad med lite häst i grannkommunen.
Givetvis även ett besök på IM där Pernilla fick ta upp sina gamla skills och skjutsa mig i rullstol. Förstår inte varför inte alla människor som ska tokhandla och trängas inte rullar fram i rullstol. Väldigt behagligt och inte det minsta jobbigt och man kan i lugn och ro klämma och vända på varenda läppglans som kommer i ens närhet. Det blev lite blandade saker och som vanligt inte en endaste matbit trots att vi befann hos i en matvaruaffär. Julklappar inhandlade och julefriden börjar infinna sig.

Pernilla hade konstvisning i gamla kurirenhuset där hon har sitt kontor. Väldigt fina och lyxiga lokaler. Pernilla åkte till sin ultimata frisör och jag pysslade lite under tiden. Sen blev det bubbel och visning innan taxi hemåt för mig medan dom andra kollade in Luleås nattliv. Jag måste bara blivit lite klokar för hade def inte åkt hem med bubbel och musik i venerna för några år sedan :) kändes dock en aning fel att bege mig ut på kryckor i snöstorm med ett hål i magen. Man har väl blivit vuxen.

Idag har vi besökt grannkommunen och spanat in en 4-bent herre. Det sa klick. Utan att säga B före A så tror jag den herren har potential.
Jag är lite efter och har nu först börjat se SOA som alla pratar om. Har knappt tid att andas. Om man skulle ta och slå in lite klappar i stället.

Pernillas fina konst. 

fina mamma

När vissa människor lämnar oss och går vidare mot andra frekvenser, till andevärlden så går det inte att fylla ut det tomrummet som den personen lämnade efter sig. Hur många år det än kommer att gå så kommer tomrummet och saknaden av mamma alltid finnas i mitt bröst. Det finns ingen som kan ersätta mamma och den unika relation vi hade. Jag är så glad att vi hade den fina relationen och att vi kunde kramas och visa känslor och säga att vi älskade varandra. När någon man älskar högt dör så kommer saknaden. Så mycket som du älskade personen som gick bort så mkt kommer du också sakna personen när den inte finns längre.

 Jag tror på att det finns liv efter detta och att all inte tar slut då vi dör. Det ger mig tröst i sorgen. Jag har varit i kontakt med ett medium och fick veta att mamma hade nått den andra sidan nu och att det var en man som mötte henne då hon gick över bron. Tror det var morfar. Mamma hade det bra och mediumet såg gröna ängar med massor av blommor där mamma gick. Mamma älskade blommor. Jag vet att det är många som inte tror på liv efter detta och man får givetvis tro på vad man vill. Mediumet sa att mamma också kommer att ta kontakt och jag skulle först märka henne genom dofter. Det skulle lukta mamma helt enkelt. Efter det skulle hon röra lite på saker ex fotografier och det har hon redan gjort :) Jag vill tro att hon är med mig. Det känns bättre för mig. Jag vet att vi kommer att träffas igen!

Älskar dig mamma!

sekt?

Har tack vare Maria upptäckt dreamfilm. Vad är haken liksom? Verkar ju för bra för att vara sant. Att man bara kan gå in och klicka på filmer, serier och dokumentärer och vips så visas dom på skärmen utan krångel och nedladdningsfuffens. Säkert kommer det en faktura i slutet på månaden där jag är skyldig dreamfilm typ 1400 kr eller att dom är en förklädd sekt där dom varvar nya oskyldiga medlemmar via IP adresser.  Bäst kolla i kikhålet om det ringer på dörren så det inte är Tom Cruse som står där.
Man vet aldrig fast det hade ju inte varit så dumt vid närmare eftertanke.
Nä nu har jag en film att se.
God kväll!

ledskov

Har bara väntat på ledskovet jag vetat ska komma och nu är det här. Har inte saknat det. Får inte ta någon medicin mot min reumatism p.g.a såret i buken. Medicinen (Remicade) sätter ner immunförsvaret och får absolut inte tas om man har infektion, sår osv. Får överhuvudtaget inte börja om med Remicade då detta med magen och tarmen hände. Man törs inte chansa att det inte ska hända igen. Remicade är en bra medicin men har en del svåra biverkningar. Vaknade på morgonen med ett molande i lederna och ont i halsen som jag alltid får vid ledskov. Har fått inflammationer i fingerlederna och käklederna och det brukar jag inte ha. Väntar på att reumatologen ska ringa upp men antar att dom inte kan göra så mkt. Utan medicin kan man inte göra så mkt mer än ge cortison och det är jag inte så glad i att ta. Svårt fall- doktorn grät.

God morgon!

jag reser mig igen

Gillar Torsten Flinks textrad : Jag reser mig igen. Förr eller senare gör man det. Hur omöjligt det än kan kännas. Igår var en riktigt dålig dag men den tog sig lite mot slutet. Ett besök av vännen Pernilla och skjuts av henne för att hämta ett paket gjorde mig både piggare och gladare. Hämtade ut nya böcker den ena mer tragisk än den andra. Kanske borde läsa komedier eller tantsnusk i stället men tycker om verklighetsbaserade historier och dom är oftast rätt mörka och tunga. 

Pernilla passade på att ta ett familjefoto på mig och min nya vän. Pernilla tycker att min vän är obehaglig men som den vän hon är accepterar hon honom utan knyssel. Man tycker ju inte alltid att ens vänners val av partner är ultimat.

Konsten att somna på soffan

För det är en konst. Har provat två gånger denna vecka men jag är helt enkelt väldigt dålig på att somna på soffan. Pernilla somnar på soffan hela tiden. Hon har gett mig utförliga instruktioner men det fungerar inte i alla fall. Hennes handfasta råd för en lyckad somna på soffan natt är:

1) släck ner överallt
2) borsta tänderna i förebyggande syfte
3) bre om dig med ett gossigt täcke och en fluffig kudde
4) sätt på ett totalt meningslöst program ex go kväll på svtplay.
5) när du nästan håller på att somna så sänk ljudet
6) när ögonen faller igen så vänd ryggen mot tv:n och ha bara på ljudet svagt i bakgrunden. (?!)
7) somna på soffan.

Jag gjorde visst inte som sig bör

1) gick och la mig i sängen men var för pigg för att somna
2) tog en kudde med mig från sängen för att somna i soffan
3) slog på ett program som var för intressant för att somna till
4) programmet visades på en kanal med reklam som gjorde att volymen steg varje gång det var paus.
5) hade lampor tända i halva lägenheten
6) filten var för kall
7) blev inte tröttare av att ligga i soffan så gick tillbaka till sängen efter programmet jag fastnat i tog slut.
8) somnade tillslut som vanligt i sängen.

Jag antar att det krävs övning för att bli bra på att somna i soffan. I framtiden kanske den frågan dyker upp under ex en anställningsintervju. " Är du bra på att somna på soffan och hur ofta gör du det?"
Det är tur att jag är bra på andra saker än just somna i soffan.
Detta inlägg känns oerhört djupt och meningsfullt.

Godnatt var du nu än sover.

Svar på läsarfråga

Fick en fråga av en läsare när jag insåg att jag var beroende av Tramadol och om jag blev personlighetsförändrad av den. Tänkte att jag skulle försöka besvara frågan här i ett inlägg. Jag hade Tramadol utskrivet under lång tid innan jag började missbruka den. Första åren tog jag bara en tablett på morgonen och det var för mig helt främmande att man även kunde använda Tramadol för att få ett rus/välbehag samt må bättre psykiskt.
Det var efter det jag bröt benet jag kom i kontakt med morfinbaserade preparat. Hade morfinpump på sjukhuset och fick starka morfintabletter utskrivet efteråt. Tyckte om känslan morfin gav- jag blev lugn, tillfreds med livet, mådde massor mycket bättre psykiskt och fysiskt, ingenting kändes för svårt och jobbiga känslor kunde trängas undan. Dessa preparat fick jag dock inte utskrivet mer än två gånger efter det jag kommit hem från sjukhuset och efter det fanns bara Tramadol att tillgå.

Insåg att jag var beroende av Tramadol då jag hela tiden var tvungen att gå upp i dos. Det som började med en rek dos på 300mg/dag blev i slutet närmare 2 gram/dag. Tillslut kunde jag inte göra något utan att först ta Tramadol. Ett annat säkert tecken var allt räknande. När kunde jag hämta ut nya piller och hur många kunde jag då ta per dag för att det skulle räcka och jag lånade ständigt av mig själv så att jag i princip var utan innan jag kunde hämta nya och den eviga rädslan att bli utan. Sakta förflyttar man sina egna gränser och ja...man blir väldigt personlighetsförändrad av höga doser Tramadol. Jag kan inte svara på hur andra upplever det men så här i efterhand har jag insett att jag def inte var mig själv under dessa år. Man går omkring i något konstigt töcken och har ingen som helst kontakt med sina egna känslor och man agerar väldigt själviskt.

Dom flesta blir tyvärr inte informerad om Tramadolens baksida. Det är nog inte för ros skull dom kallas djävulens påfund. Dom flesta man möter inom sjukvården säger samma sak- håll dig borta från dom. Jag vill dock säga att Tramadol kan fungera hur bra som helst för vissa människor som tar dom i åratal utan bieffekter och tar rek dos. Vissa människor föds med en större känslighet för att hamna i ett missbruk och till dom vill jag ändå säga att man bör vara försiktig. Jag fastnade i Tramadolträsket för att dom kortsiktigt verkligen hjälpte mig både mot smärtor men framför allt psykiskt. Tramadol ges i vissa länder som akut antidepressiv behandling. Mår man tillräckligt dåligt så gör man i princip vad som helst för att få må bra. Det är detta som gör det svårt att inte återfalla. Man kommer liksom bara ihåg det som var bra och hur man mådde för stunden. Det gäller att komma ihåg hur fruktansvärt dåligt man mådde av dom allt högre doserna och framför allt hur man mådde då man ville sluta med dom. Tramadolen styrde i princip mitt liv i flera år och fler år blir det inte!

Hoppas jag gett lite svar på era frågor :) Tack för att ni läser.

tvivel

När den första "vara hemma" lycko känslan har lagt sig så har känslan av tristess och hopplöshet infunnit sig. Jag känner på mig att detta inlägg inte kommer att bli av det positiva slaget eftersom jag just idag inte kan finna mycket positivt i den situation jag är i. Jag är så fruktansvärt less att befinna mig inom dessa fyra väggar och att inte kunna vara självständig och ex bara gå ut till bilen och köra en sväng och komma bort. Jag trodde väl aldrig att jag som 39åring skulle vara beroende av hemtjänst,  färdtjänst och hemsjukvård. Även om det förhoppningsvis bara är under en begränsad tid så är det psykiskt påfrestande att ha x antal okända människor som springer hos en och som man är totalt hänvisad till vara sig man vill eller inte.

 I dagsläget är jag hänvisad till färdtjänst om jag ska åka någonstans och var ska jag i så fall åka? Dessutom blir det dyrt att betala ca 70kr enkel väg för att bara komma ut lite. Hade jag inte haft såret i buken hade jag börjat sjukgymnastik så fort det bara gick. Problemet är att jag i dagsläget inte kan träna något som inte tar på bukmuskulaturen. Att då betala ca 140 kr/gång för att åka och trampa en stund på motionscykel känns i dagsläget inte som något alternativ. Hela min situation har också gjort att min depression blivit värre. Har man en depression är det svårt att ta sig för och ta sig ut och just detta verkar många ha svårt att förstå. Ibland får jag känslan av att människor omkring en tycker att jag rår för denna situation själv och att jag ju "bara" kan be någon ta ut mig i rullstol ex men det är inte så enkelt. Hade ni själva velat åka rullstol och vara stomiopererad och beroende av andra? Inte ha två fungerande ben? Samtidigt som ni befinner er i stor sorg. Situationen är inte helt lätt. Att då även mista den som alltid fanns där då allt kändes hopplöst gör det hela ännu värre. Så nästa gång ni kommer med lösningar eller åsikter, försök sätta er in i situationen själv och fundera på hur ni själv hade handskas med den. Jag kan säga att jag hellre hade haft bekymmer som vad man ska ha till middag eller var nästa solsemester ska gå. Jag kan ju trösta mig med att jag har fått en livserfarenhet som inte många i min ålder har. Jag önskar att den erfarenheten kommer att komma till pass en dag. Men idag känns allt totalt meningslöst.

mätt

Idag har jag varit och ätit julbord med jobbet ute i Örnvik. Dom har ett helt fantastiskt julbord och det är en skam att man blir mätt så himla fort. Man trycker i sig så att det håller på att komma ut genom öronen och sen gnäller man över att man mår illa. Jag och Calle hittade dock den ultimata smälta maten prylen. Två äkta, tjocka massage fotöljer som tog hand om våra spända och mätta kroppar. Där låg vi och filosoferade om livet medan dom andra fortfarande åt julbord. Dock kan jag tycka att fotöljen var en aning hårdhänt här och där och inte fattade den att den skulle trycka mig under fötterna.

Haft möte med biståndshandläggaren idag och efter det åke jag och moster Anso och hämtade ut paket på coop samt handlade lite. Hade beställt två jeans med hög midja så det inte trycker på såret men har så mycket extra vadd och kompresser över hela magen så fick inte igen dom. Blir nog en längre period med såsbyxor är jag rädd.

Fredrik, Sofia och gullungarna var förbi en sväng. I morgon bitti blir det till att stiga upp tidigt för jag tänkte se på Kids lucia firande på dagis. Ska bli kul :)

Igår blev jag så varm i hjärtat. Det är så skönt att kunna hjälpa till och få förtroendet att göra det. Det kändes fint att prata med den berörda och att hon har sådant förtroende för mig. Finns alltid för er!

Fortfarande mätt....

Återbesök

Idag har jag för ovanlighetens skull varit i Sunderbyn för kontroll hos stomi sköterskan samt träffa en läkare som ville se såret. Dom verkade vara nöjda med hur det läker så jag får väl lita på dom då. Har själv knappt sett såret men idag fick jag se i en spegel och det börjar faktiskt bli lite grundare. Två månader bort trodde dom men det törs jag inte tro på. Man blir bara besviken om det blir längre än så. Det är bara synd att stomin ligger så nära såret för ska byta stomin så lossnar i regel såromläggningen,

PÅ efteriddagen har vi haft möte här hos mig med personal från Öberga samt från socialtjänsten. Har även blivit beviljad färdtjänst. Synd bara att jag har lite svårt med det där att be om hjälp och åka taxi osv. Kanske blir en vana med det med. Vi pratade även om mitt tablettberoende då jag känner mig väldigt ur balans och antagligen skulle äta ex Tramadol om någon kom med en karta. Eftersom jag fick så mycket morfin nu när jag låg inne för buken då jag även hade en pump som gav mig morfinet i ryggraden så blev det ju rätt jobbiga utsättningssymtom när dom tog ut morfinet. Min kropp och mina receptorer vaknade ju på en gång och krävde mer och när dom inte får det så blir man i stället lättretlig, arg, deppig,svettningar, yrsel, dålig matlust, influensa symtom osv. Det tar några veckor innan man blir sig själv igen. Det har varit väldigt jobbiga dagar nu ett tag. Julen närmar sig- en jul utan älskade mamma. Mitt sår läker inte så jag kan inte få en ny knäled förrän det är läkt om ca 3 månader. Så orörlig nu så tar mig knappt ut ur lägenheten. Depressionen känns värre igen och det förklarade min KP att det inte vore konstigt om jag nu reagerar. Hon påminde mig om att jag ju faktiskt drabbats av tre stora kriser detta år. Mammas bortgång, obrukbart vänsterben som skulle innebära ny knäled och mitt liv tillbaka. Och sen kom magproblematiken då det blev akut operation och stomi. Känner själv att jag nog inte orkar ta in  allt men hjälper att skriva här lite :)

Trevlig helg

irrrrrriiii

Saker och människor jag ofrivilligt måste ha i mitt liv och som jag stör mig på vääldigt mycket. Jag har märkt att jag är lite extra lättstörd och tålamodet verkar gått ner i arbetstid. Jag brukar sällan reta upp mig eller bli stressad men nu blir jag det .Blir nog så då man befinner sig i kris själv. Nedan störande situationer.

1) När matleveransen kommer på fredagarna innebär det även att tre sura gubbar som stinker svett går in med skorna och blöter ner hela köket med mina varor. En av dom drar så torra skämt så fick dricka 2 liter vatten då han gått. Måste man vara tre stora svettiga karar för att lämna en matleverans. Såå mycket beställer jag inte. Dessutom får jag aldrig det jag beställde.Beställde ett 3 pack med micro pop och fick hem 10påsar, Skrev att jag ville ha felix goda soppa som finns i plastbrukar. Då fick jag två glasburkar med mexicana soppa men den var helt ok. Beställde 2 st catch original men fick catch mini....bara det att jag får sätta in 4 stycken i munnen om det ska pirra till någonstans.

2) Sura griniga taxichaufförer i åldern 65+ även här kommer svettdoften in och blandades med lössnus som hängde i chaufförens mungipor. Alltså det här med gubbar och hygien? Badar och duschar inga män längre? Sen kör dom som galningar fast det är snorhalt ute.

3) Entre värdarna på Sunderbysjukhus. Alltid då jag sitter där och väntar på taxi så sitter personalen och gör typ ingenting. Visst gör dom ett bra jobb med att hämta och lämna patienter på olika avdelningar men jag tror knappast att det behövs 8 personer till det... idag satt dom och åt hela gänget och på det var det kaffe och choklad. Oftast sitter dom vid datorn eller surrar med varandra. Slöseri med arbetskraft.En av dom frågade en annan om dom hade någon hämtning snart men det var en bit bort. Jag försökte få kontakt med någon av värdarna men som var helt inne i sin måltid och dom hade skärmat för. Jag behövde dock hjälp med att hämta ut massa tunga saker från apoteket och har ingen ledig hand då jag går på kryckor. Men dom var så himla upptagna så hoppade iväg till apoteket själv så det ordnades.

4) Kryckor! Är så förbannat, j-la less dom så ska personligen dränka dom då jag kan kasta dom åt fanders. Har gått på heltid nu på kryckor i över två år. Kryckor är fruktansvärt osmidiga. Man försöker ställa dom mot ex en vägg eller lutat mot något då man behöver sina två händer men vad händer? ja dom glider iväg och ramlar såklart. Man ska fumla och hålla i dom samtidigt som man ska försöka hitta något i sin väska. Man blir glad då man hittat det man sökte och koncentrationen brister och PANG så ramlar kryckorna. Har oftast haft tur så ingen blivit träffad men för någon månad sedan råkade jag slå en liten pojke i huvudet. Men det gick bra. Sen ska vi försöka ta oss runt på kryckorna utan att slå ihjäl sig. Det gäller att inte slarva med broddarna i kryckorna och fälla ut dom. Man måste även komma ihåg att dra in dom när man ska gå på torrt underag och i hemmet.
Under mina år med kryckor har jag fått dom i skallen x antal gånger. Har även fått dom i bröstet då jag åkt bil med någon som tvärstannat.Hur man än gör med kryckor så blir dom aldrig nöjda. Det är alltid en som slänger sig på golvet och tjurar och det är alltid en som bara spårlöst försvinner.

5) Smygbävrarna ute i trafiken. Dom som kör 60-70 på 90 väg eller ännu värre på vägar där man får köra 100-120. Dessutom sitter dom så nära ratten för att dom ska kunna se något som i alla fall jag anses vara väldigt viktigt.

6) Hemtjänsten... har varit rörigt från första start. Först skulle jag ha varje dag i en vecka. Sen skulle jag bara ha städhjälp varannan vecka. Då hörde jag något om två gånger i veckan...förbannat struligt skulle jag säga. Vi har dock möte i morgon så då kanske man kan få räta ut lite frågetecken.


Var var Viktoria igår?? skolkade hon från nobelmiddagen? Undrar om våran konung helt lungt kan säga:  jag  iiiidddsss int gå i år! Jag vill ha en lugn hemmakväll. Ha fredagsmys under min nya filt och med tofflorna på.

sjukstuga

Måste erkänna att jag börjar bli rätt less på att stirra på tapeterna här hemma. Känns en aning frustrerande att inte ta sig ut själv och vara beroende av andra. Men mest frustrerande är det att ha ett enormt sår som inte verkar dra ihop sig ett enda dugg och veta att jag inte kan få en ny knäled förrän såret är läkt.... typ 2017? Med endast ett ben i tjänst samt ett hål i magen är man inte så där jätte graciös. Jag känner även av att kroppen kämpar med att försöka läka då jag blir extremt trött samt muskelsvag väldigt fort. Har också haft väldigt hög puls nu två dagar.

Helgen har varit bra och vi har socialiserat hos mormor då moster Eva kommit ned från Arjeplog. På lördagen åkte jag, Magnus och Sofia förbi graven och tände ljus på vägen mot mormor. Kan fortfarande inte förstå att mamma är borta och jag skulle helst av allt sova mig igenom julafton. Det känns helt ofattbart att hon inte ska vara med oss...
Eva har handlat åt mig och moster Anso har fraktat runt mig i bil så vi åkte en sväng till dollar store.
Vad skulle man göra utan sina mostrar? På lördag kväll beställde vi mat från Exotic samt fikade och umgicks. Är så tacksam över att vi har så bra kontakt med släkten även om dessa sociala kvällar också gör att man saknar mamma mer. Det är liksom någon som fattas :(

Såret i buken gör att jag inte kan få min medicin mot min led sjukdom. Jag kommer heller inte att få tillbaka den (remicade) då dom helt enkelt inte vågar ge mig den mer då jag blev så sjuk. Jag kommer inte att kunna få någon medicin förrän såret är läkt och det oroar mig en hel del. Har idag beställt zink, magnesium samt d-vitamin som sägs vara bra för sårläkningen. Ska till kirurgen i morgon och visa upp såret och antar dom tänker förlänga behandlingen med antibiotika då jag så lätt får infektioner. Det ska inte vara för lätt att leva ;)

heltidsjobb

Har märkt att det är ett heltidsjobb att vara sjukskriven,  ta emot hjälp hemma och springa på div återbesök och kontroller i Sunderbyn samt ha möte med hemtjänst, färdtjänst och med andra människor jag har i mitt kontaktnät. Har beslutat att inte åka tillbaka till Öberga för känner att jag vill vara hemma nu och bara vila och återhämta mig och har saknat att vara hemma. Jag ska få hjälp och stöd med b.l.a krishantering och fortsätta jobba mot drogfrihet och hålla det. Detta kan man dock göra i öppen vården.  Det känns väldigt bra att vara hemma än så länge och kisse och jag har börjat hitta vår lunk. Visst känner jag mig rätt deppig mellan varven och det är långsamt att bara gå hemma men försöker tänka på att det är övergående. Saknaden efter mamma har varit så stor denna vecka så förstår inte hur det någonsin ska kännas lättare. I morgon ska jag till graven och göra lite julfint. Eftersom jag inte är särskilt frisk och känner mig svag och trött så tror jag sorgen blir ännu tyngre. Hade så velat ringa mamma och få stöd och tröst. Har då fått rå om mina mostrar och mormor i kväll och Eva hjälpte mig handla hårfärg. Det kändes som att det inte är något man skickar inköpskillarna att köpa....sitter med färgen nu och jag är..... rädd....... jösses! Det ska bli ljus kopparblond men det ser ut som någon aprikos/morots variant. Tur jag har stickat många mössor!

/L

om man tänker efter

Vid närmare eftertanke behöver jag nog hjälp med allt och flera gånger om dagen i alla fall om samma man som kom idag kommer varje dag.  Hade avbokat hjälpen idag då jag inte behövde hjälp med något speciellt men detta hade missats så in steg en kille på den vanliga utsatta tiden-en väldigt trevlig sådan på alla sätt. Han lovade komma fler gånger då jag inte hade några uppgifter åt honom och den enda jag kom på kändes inte pappa vänligt (som var på besök:) Vet dock inte vad som ingår i hemtjänstens tjänster...;)

På förmiddagen var även röda korset här och hämtade mitt vitrinskåp. Nu försöker jag komma på saker att ge bort så dom kommer fler gånger. Man behöver tydligen inte gå ut för att träffa på fina karlar. Ska bara sitta här i soffan och ringa samtal så kommer dom via hemkörning. Kan det bli bättre? Undrar om dom hämtar urblekta lakan och obehagliga tomtar man inte vill ha att göra med.

Har som jag skrev ovan haft pappa på besök i 5 timmar idag. Det var riktigt trevligt och han var i gott skick och på ett strålande humör. Det är vid besök som dessa som man kommer ihåg varför man håller av sin far och är alldeles varm i hjärtat efter att fått umgåtts med honom på ett avslappnat och bra vis. Han fick hjälpa till med lite småfix och kände sig nog behövd.

Magnus kom förbi efter jobbet och skruvade ihop den sista möbeln. Den tredje sektionen i min nya Hermes hylla. Nu ska bara böckerna ta plats och annat små fix. Snart tänkte jag lägga ut lite bilder från mitt ny stylade hem men har inga batterier i kameran nu. Men det kommer!

att se det goda

Då livet känns som mörkast och man inte ser en enda anledning till att orka fortsätta så måste man försöka att fokusera på det goda man har omkring sig även om det kan vara oerhört svårt att hitta hopp och glädjeämnen alltid. Ibland är det väldigt lätt att ge upp hoppet om man hela tiden drabbas av det ena slaget efter det andra. Den gamla klyschan om att det blir bättre och nu kan det inte bli värre stämmer absolut inte- det kan jag intyga, inte i mitt fall i alla fall. Det kan alltid bli värre hur tråkigt det än är att tänka på MEN det kan även bli bättre. Det är nog tur att vi inte vet vilka prövningar vi ska utså genom livet för hade jag vetat hur mitt liv skulle bli och vilka sorger/sjukdomar och motgångar som jag skulle tvingas att hantera vet jag inte om jag hade bromsat om en älg mitt i allt stod i vägen

Bäst på att fokusera på dom och det man mår bra av! nedan ett litet axplock. 

Djur!

äkta tjejkväll med god dryck

Anna vännen och My

Träning!

Läsa eländiga böcker

spela gitarr

sticka mössor som bara blir halvfärdiga

Gooo mat

inredning

promenera

god middag med vänner

skriva texter och dikter

fina moster, fina bror och fina kusin Malin

fina moster Anso!

världens gulligaste unge

Världens gulligaste unge

Go killen

go killen junior

möte med häst

tjejerna

resa till varmare breddgrader

fina mostrar

fest med släkten

finaste kollegan Eva

fina morbror

stilige bror Fredrik

bästa Thåtte

ridning på g

grillfest med släkt och vänner

zambooooooo

pyssel för stora och små

Att våga be om hjälp

Jag vill tro att det ligger i människans natur att hjälpa andra. Dom flesta av oss mår bra av att känna oss behövda och hjälper gärna nära och kära-bekanta och obekanta. Det är desto svårare att be om hjälp. I alla fall har jag personligen problem med det och att ta emot den hjälp jag får och är berättigad till. Jag har under så lång tid fått ta hjälp av andra för att jag helt enkelt inte har klarat mig själv och visst har jag blivit bättre men jag får nog gå några terminer till på att ta hjälp skolan. Under tiden i Älvsbyn så började jag våga be om hjälp mer och mer även om det satt långt inne. Jag är van att vara den som hjälper andra p.g.a mitt jobb inom vården så att stå på andra sidan helt plötsligt var inte det lättaste.

Som det är idag så behöver jag rätt mycket hjälp. Har beviljats hemtjänst en tid framöver och har oerhört svårt att delegera olika hemuppgifter till dem. Känner mig dum då jag bara sitter i soffan och tittar på men försöker tänka att jag betalar för det och att dom har lön. Det är rätt påfrestande att ha nya människor hos sig varje dag då hemsjukvården också kommer hit dagligen. Jag är inte van att ha olika personer springandes men antar man kanske vänjer sig vid det med. Det finns hur mycket som helst att göra i lägenheten men tydligen har hemtjänsten rätt luddiga regler om vad dom får göra och inte. Jag kommer ihåg då jag själv jobbade inom hemtjänsten ( även i den gruppen som hjälper mig nu) att man inte fick bära ut stora mattor, handla, hantera pengar och putsa fönster ex.

Vill i möjligaste mån kunna klara mig själv och försöker göra lite lättare hushållssysslor. Jag måste dock lära mig att sluta krångla så mycket. Igår krånglade jag ut till bilen och höll varken på att ta mig ut eller in och köra bil med öppet buksår var inte så angenämt. Det var på tok för långt att gå från parkeringen i Sunderbyn och in till hudmottagningen. Jag orkade absolut inte göra en knop till på hela dagen. Jag antar att jag är så ofantligt trött och orkeslös pga att kroppen försöker läka stor hålet i magen. Kan inte någon bara söva ned mig så kan jag sova tills såret är läkt och den nya knäleden på plats. Kanske man skulle ge det som förslag åt kirurgerna vid återbesöket :)