Måste erkänna att jag börjar bli rätt less på att stirra på tapeterna här hemma. Känns en aning frustrerande att inte ta sig ut själv och vara beroende av andra. Men mest frustrerande är det att ha ett enormt sår som inte verkar dra ihop sig ett enda dugg och veta att jag inte kan få en ny knäled förrän såret är läkt.... typ 2017? Med endast ett ben i tjänst samt ett hål i magen är man inte så där jätte graciös. Jag känner även av att kroppen kämpar med att försöka läka då jag blir extremt trött samt muskelsvag väldigt fort. Har också haft väldigt hög puls nu två dagar.
Helgen har varit bra och vi har socialiserat hos mormor då moster Eva kommit ned från Arjeplog. På lördagen åkte jag, Magnus och Sofia förbi graven och tände ljus på vägen mot mormor. Kan fortfarande inte förstå att mamma är borta och jag skulle helst av allt sova mig igenom julafton. Det känns helt ofattbart att hon inte ska vara med oss...
Eva har handlat åt mig och moster Anso har fraktat runt mig i bil så vi åkte en sväng till dollar store.
Vad skulle man göra utan sina mostrar? På lördag kväll beställde vi mat från Exotic samt fikade och umgicks. Är så tacksam över att vi har så bra kontakt med släkten även om dessa sociala kvällar också gör att man saknar mamma mer. Det är liksom någon som fattas :(
Såret i buken gör att jag inte kan få min medicin mot min led sjukdom. Jag kommer heller inte att få tillbaka den (remicade) då dom helt enkelt inte vågar ge mig den mer då jag blev så sjuk. Jag kommer inte att kunna få någon medicin förrän såret är läkt och det oroar mig en hel del. Har idag beställt zink, magnesium samt d-vitamin som sägs vara bra för sårläkningen. Ska till kirurgen i morgon och visa upp såret och antar dom tänker förlänga behandlingen med antibiotika då jag så lätt får infektioner. Det ska inte vara för lätt att leva ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar