Fick en fråga av en läsare när jag insåg att jag var beroende av Tramadol och om jag blev personlighetsförändrad av den. Tänkte att jag skulle försöka besvara frågan här i ett inlägg. Jag hade Tramadol utskrivet under lång tid innan jag började missbruka den. Första åren tog jag bara en tablett på morgonen och det var för mig helt främmande att man även kunde använda Tramadol för att få ett rus/välbehag samt må bättre psykiskt.
Det var efter det jag bröt benet jag kom i kontakt med morfinbaserade preparat. Hade morfinpump på sjukhuset och fick starka morfintabletter utskrivet efteråt. Tyckte om känslan morfin gav- jag blev lugn, tillfreds med livet, mådde massor mycket bättre psykiskt och fysiskt, ingenting kändes för svårt och jobbiga känslor kunde trängas undan. Dessa preparat fick jag dock inte utskrivet mer än två gånger efter det jag kommit hem från sjukhuset och efter det fanns bara Tramadol att tillgå.
Insåg att jag var beroende av Tramadol då jag hela tiden var tvungen att gå upp i dos. Det som började med en rek dos på 300mg/dag blev i slutet närmare 2 gram/dag. Tillslut kunde jag inte göra något utan att först ta Tramadol. Ett annat säkert tecken var allt räknande. När kunde jag hämta ut nya piller och hur många kunde jag då ta per dag för att det skulle räcka och jag lånade ständigt av mig själv så att jag i princip var utan innan jag kunde hämta nya och den eviga rädslan att bli utan. Sakta förflyttar man sina egna gränser och ja...man blir väldigt personlighetsförändrad av höga doser Tramadol. Jag kan inte svara på hur andra upplever det men så här i efterhand har jag insett att jag def inte var mig själv under dessa år. Man går omkring i något konstigt töcken och har ingen som helst kontakt med sina egna känslor och man agerar väldigt själviskt.
Dom flesta blir tyvärr inte informerad om Tramadolens baksida. Det är nog inte för ros skull dom kallas djävulens påfund. Dom flesta man möter inom sjukvården säger samma sak- håll dig borta från dom. Jag vill dock säga att Tramadol kan fungera hur bra som helst för vissa människor som tar dom i åratal utan bieffekter och tar rek dos. Vissa människor föds med en större känslighet för att hamna i ett missbruk och till dom vill jag ändå säga att man bör vara försiktig. Jag fastnade i Tramadolträsket för att dom kortsiktigt verkligen hjälpte mig både mot smärtor men framför allt psykiskt. Tramadol ges i vissa länder som akut antidepressiv behandling. Mår man tillräckligt dåligt så gör man i princip vad som helst för att få må bra. Det är detta som gör det svårt att inte återfalla. Man kommer liksom bara ihåg det som var bra och hur man mådde för stunden. Det gäller att komma ihåg hur fruktansvärt dåligt man mådde av dom allt högre doserna och framför allt hur man mådde då man ville sluta med dom. Tramadolen styrde i princip mitt liv i flera år och fler år blir det inte!
Hoppas jag gett lite svar på era frågor :) Tack för att ni läser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar