Jag knäböjer vid din grav
Fast jag vet att du redan gett dig av.
Du är sommaren, du är solen och du är vinden. Du är den kärleksfulla smekningen mot kinden.
Jag hör att du pratar till mig
Du säger du måste resa dig
Du måste börja leva nu
För kan inte jag så måste du.
Du säger: det var jag som gav dig livet men ta aldrig det för givet. Livet kan slås omkull på ett ögonblick och det är då man minns det goda man gav och fick. Det är då man ser kärlek äkta ren och sann. Vilka som fanns kvar och vilka som försvann.
Jag finns hos dig i varje andetag. Känner du en smekning så är det jag. Känner du min lukt så finns jag där, jag går brevid dig var du än är.
Bär ditt huvud högt så som jag lärde dig. Du kommer klara av allt utan mig! Jag kommer att leda dig rätt om du behöver mitt stöd men från nu ska du leva med passion och med glöd
Som stolt mor till tre barn är jag alltid nära. Jag vill se er må bra finaste kära. Vi kommer aldrig skiljas. Jag finns här för er. När stjärnan lyser som starkast är det mig ni ser!
Vilken vacker dikt! Kram/ M
SvaraRaderaJättefin! Kram A
SvaraRaderaÅh, fick tårar i ögonen gumman. Vad fin och på pricken rätt. Precis så vill din Mor att det ska vara. Hon vakar och är nära. Å du vet med den lille som med henne ibland pratar =) Ett år är ingenting. Men nu är det först steg ett, snart dags för op av knä, sen är det igång och allt blir bara bättre gumman. Livet är till för att levas, det liv din Mor gav dig. Gör det med stolthet och din varma humor, så ska du se att livet blir bra med hästmule mot kinden, håret i vinden, spring i benen och glädje i kroppen som smittar av sig till knoppen =)
SvaraRaderaVäntan är bara ett tomrum mellan igår och till nuet. Älskar dig gumman, ett litet paket kommer snart för uppmuntran.
Varmaste kramen. Moster E