Inte lätt

Det är svårt att kunna förstå andra människors situationer om man själv aldrig befunnit sig där.
Det är svårt att förstå hur andra tänker och varför dom gör på ett visst sätt när man inte ens förstår sig själv och varför man gör på ett visst sätt fast man vet att det är rent skadligt för ens hälsa.

Skrev ett inlägg om detta på Facebook och tackar för alla råd och tips! I stället för att svara er alla så svarar jag här i stället. Blir kanske lite tjatigt för er som följt bloggen men ni får stryka eller nåt ;)

I detta fall kan jag bara inte förstå mitt eget beteende. Har gått med ett stort sår i buken i 1,5 år som sprack upp efter en akut stomi operation och som hindrar mig ifrån att få en ny knäled och som gjort att jag inte kunnat få min reuma medicin så har varit och är riktigt dålig. Ligger på sjukhuset och har så gjort en stor del av det sista året och sitter mestadels i rullstol. Nu har jag legat inne i 9 veckor varav fyra i umeå. Man kan lungt säga att jag fått gemomgå en hel del dessa sista år och om någon vill veta mer har jag skrivit om det mesta här.

Om man befinner sig i en situation som jag nu är i borde man ju göra allt man själv kan påverka för att snabbare komma ur den. Det jag i nuläget kan göra är att helt förändra kosten för att gå ner i vikt då dom ej kan operera buken om jag inte tappar fett där då såret då kan spricka upp igen samt ta min nyupptäckta diabetes på allvar och därför ej ska äta socker...skit enkelt kan alla tycka, det är väl bara att sluta men någonstans på vägen tror jag att min hjärna stängt av, att det bara blivit för mkt så att jag helt enkelt inte orkar ta in mer. Jag har i alla fall ordnat med träff hos diabetes sköterskan för jag vet ingenting om diabetes och behöver nog skrämmas lite och få kunskap och hjälp. Jag har inte ens fattat att jag har fått det då det är så nytt.

Det är så många bitar...allt känns så oöverkommligt. Jag behöver hjälp. Jag har så många frågor. Hur ska jag klara mig hemma? Hemtjänst fungerade inte alls. Hur går man ner i vikt genom att sitta i rullstol och äta cortison och typ tre andra vikt ökande mediciner?
Jag har ingen energi kvar för jag har ingenstans att hämta energi. Man får ingen positiv input av att ligga på ett sjukhus vecka efter vecka. Jag behöver sällskap av er jag tycker om! Höra om världen därute. Höra om något annat och kramas lite :)
Nu är det visst middag. Lev och må!