Ja ibland svänger det fort från det ena till det andra. Just nu är jag hemma i lägenheten mitt i allt :) Jag fick som planerat den nya sprutan igår och tanken var att jag idag skulle förflyttas till Sunderbyn då det inte fanns mer att göra för mig i Umeå i dagsläget. Klev därför upp tidigt, duschade och gjorde mig redo för färd mot norrbotten men då kommer en sköterska in och säger att det blivit ett missförstånd och att det inte fanns sängplats för mig i sbyn förrän i morgon. Höll på att få ett mindre frispel. Inte för att jag längtar efter att bara byta sjukhus och någon större lust att ligga i sbyn har jag inte men nu var jag liksom helt inställd på det och det är ju lättare att få besök (inte för att det kommer så många...) Men då kom jag på att jag ju alltid kunde övertala dom till att jag får åka hem på permiss i stället till i morgon och så blev det :) Så just nu sitter jag i min egen soffa och ser på min stooora tv men ser dessvärre också hur mycket det skulle behövas städas här och det gör mig liiite stressad.
Förra året tillbringade jag min 40 års dag på sjukhuset och har sen dess varit inlagd x antal månader sammanlagt. När man ligger så mkt på sjukhus så blir man faktiskt lite hospitaliserad. Jag tror det tar någon vecka innan man känner sig hemma igen när man är hemma och inte bara på besök hos sig själv. Jag vill inget hellre än att bli så pass pigg så jag kan vara hemma och klara mig hyfsat och få tillbaka min älskade pälsboll.
Planerna nu är att Stelara samt metoject och även en sorts antibiotika ska hjälpa till att få ordning på huden och leder så att den där knäoperationen kan bli av någon gång. Sen har vi såret som verkar vara en never ending story. Varje dag ska det läggas om och det är ca 8 cm djupt och det ska tryckas in speciella kompresser för att hålla det torrt inuti buken. Detta har personalen haft lite svårt med då det kanske inte känns helt naturligt att trycka in sårmaterial i någon annans mage. Som tur är har jag dålig känsel där. Men jag kan ju lugnt säga att jag är dödligt less detta sår och omläggningar. Har gjort det i 1.5 år nu!
Har även förstått att jag måste träffa en diabetes sköterska. Har ingen aning om vad det innebär att ha diabetes och har inte kunnat/velat ta in att jag fått det. Kan och orkar väl fortfarande inte ta in att jag faktiskt har det nu och att det måste skötas om. Det är så mycket hela tiden så jag har blivit nog så avtrubbad. Detta är nåt som är positivt med att vara på sjukhus för där sköts medicinering och kost som det ska.
Nä nu ska jag bara njuta av att vara hemma och andas lite.
Lev och må!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar