Less

Ursäkta mig men vet ni hur fruktansvärt less jag är på att ligga på sjukhus och gå igenom den ena undersökningen efter den andra. Att leva på hoppet och tro att " ja!" Detta kommer nog att fungera men nej...livet fortsätter ju där ute utan mig. Det är stressande! Jag har så mkt att ta igen så kommer agera som en speedad knallkork på tjack så fort jag bara kan.

Har i alla fall överlevt hjärt undersökningen. Det var ju en historia för sig. Jag kände mig tvungen att berätta att det varit lite komplikationer dom sista gångerna jag fått narkos. Syresättningen har rasat och varit svår få upp igen. Sist stod dom och klappade mig på kinden och ropade andas! MED den där tuben kvar i halsen...
Hur som helst gjorde denna information att dom tog det väldigt lungt och gav mig sömnmedel lite i taget. Problemet är att många i vår släkt tål mycket bedövning, smärtstillande och dyl. Vet inte hur många gånger dom frågade om jag börjar bli trött och lika många gånger svarade jag " nää" det var ju liksom inget jag ville ljuga om heller :) tillslut var jag rädd att dom skulle komma in med brödkaveln. Hur som helst så somnade jag tillslut för då jag vaknade var allt över och hjärt klaffarna var friska :) sist gav dom mig för lite ryggmärgs bedövning så jag hade börjat sprattla och blodtrycket hade stigit fort och högt.

Idag har jag avslutat pencellin kuren och en ny har satts in. En med helt annan uppbyggnad och som ska hjälpa både mot infektion och mot leder och hud. Till veckan sätts stelara in om allt är ok. Får nog åka till Sunderbyn i slutet på nästa vecka.

Trevlig helg!