Det låter så enkelt och borde absolut inte ingå i saker man fasar för att göra. Men för mig har det blivit så och gruvar mig varje gång jag måste in och ta tag i saken. För det första är toaletten så liten så man kan tro att den är byggd åt småfolket. Kommer absolut inte in med rullis och eftersom jag inte kan gå eller stödja på vänster ben och har ett högerben som är minst lika illa så är jag såklart livrädd för att halka för det har jag hunnit med. Fick ligga i kallvatten med brutna revben och skrek och skrek men ingen hörde. Vet inte hur jag lyckades komma upp på toastolen. Nåja. Innan jag ska duscha måste jag av med stomimaterialet och förbereda nytt material. Har fått en duschstol som i princip tar upp hela utrymmet tillsammans med tvättmaskinen. Då jag då väl duschar har jag så ont i armar, axlar och händer så få upp locken till duschgrejerna och orka klämma ut nåt från tuberna är inte så lätt. Att få upp armarna till huvudet och schamponera är en konst i sig. Eftersom det är så trångt så får jag hela tiden ett blött duschdraperi på mig. Sen är det noga att tvätta stomin och såret och ärrvävnad och under bråcket. När man äntligen är färdig är det dags för torka, smörja, sätta ny påse, smörja huden med minst två salvor och olika områden ska ha olika salvor. Sen får man äntligen krypa in i nåt varmt. Eftersom toan är så liten ser det alltid ut som om det varit inbördeskrig där inne. Så Gunde! som utmanade någon och duschade på vad var det? 30 sekunder typ. Du får söka en annan deltagare! :)
 |
| vänta bara!!! |
 |
| Slut balsam! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar