livlangtanlinda

Det är tur att man inte vet hur livet kan ha sina vändningar. Hade jag vetat att jag skulle bli såhär sjuk och gå igenom allt jag fått gå igenom dom sista åren vet jag inte hur det gått. Jag har förlorat min mamma som jag stod så nära och åkt in och ut på sjukhus och har bara blivit sämre och sämre. Det var inte så längesen jag kunde gå med kryckor men är nu helt hänvisad till rullstolen. Måste byta ut båda knälederna men är i dagsläget i för dåligt skick för att dom ska vilja operera. Sen måste jag genomgå bukoperationer men det kan jag inte heller göra nu. Allt går bara runt och medicinen stelara som jag har nu hjälper dåligt men måste ha kvar den och det är flera veckor till nästa spruta. Tar mig knappt ner för trappen så får sitta i lgh och det känns som jag ska kvävas. Orkar inte hålla hoppet uppe och orkar inte göra något. Tyvärr blir det mest tråkiga inlägg nu men ja...det är så det är. Det är bara för mycket allt.