Klockan är strax före sju då morgon hurtiga sköterskor kommer in på sjukhussalen för att hjälpa mig med morgonens dusch med specialmedel inför operationen. Jag hade sovit oroligt på natten och fjärilarna dansade rumba i magen. Jag var först ut med att opereras då det skulle ta hela dagen. Runt halv åtta rullades jag ner på op där det var massor med förberedelser. Det var slangar överallt och dom lade en ryggmärgsbedövning och senare även narkos.
Vaknade runt femtiden och det kändes som om jag blivit överkörd av en travers minst sagt. Fick tillbringa natten och nästan hela tisdagen på Iva. Dom ville ha extra koll då operationen varit så omfattande och syresättningen samt blodvärdet var lågt. Hade fruktansvärt ont i halsen då jag varit intuberad så länge.
Då ryggmärgsbedövningen började släppa kom smärtan. Det går inte att beskriva så ont det gjorde. Jag har en shunt i ryggen som ska bedöva men den hjälpte dåligt. Det gick inte att sova eller på nåt sätt koppla bort smärtan och jag trodde att jag allvarligt skulle bli galen. Trots shunt och morfin blev jag inte smärtstillad.
På tisdag em fick jag åka upp på avd. Jag fick ha extra vak på natten och hela onsdag. Vaket hade jag för att smärtan var så stor så jag bara storgrät och hyperventilerade. Dom ville att jag skulle känna mig tryggare och det var väldigt fint av dem. Dom ville även ha koll hela tiden pga alla slangar och sladdar och fick även två påsar blod. På onsdags kvällen hade jag mindre ont och den fina kvinnan som satt vak kammade håret och smorde in mig och pysslade och servade. Kändes ganska ovant att ha en egen pass up :)
På torsdag blev det ambulans till sunderbyn. Att åka hela den vägen med två opererade ben var inget jag önskar någon. Varje gupp gjorde så jag bara ville skrika rakt ut. Hann inte vara ett dygn här innan det blev ett hål i buken igen pga var ansamling. Nu får jag 5 olika dropp, konstant syrgas och kateter då jag inte kommer upp. I nuläget känns det helt omöjligt att någonsin kunna ställa mig upp men det ska gå.
Får hjälp med allt av personalen. Ligger som en bandagerad fiskpinne som kippar efter luft. Det är lite jobbigt att behöva hjälp med intimare kropps tvätt men jag vet att dom är vana. Idag har det varit bättre med smärtan så har suttit på sängkanten två kortare stunder med hjälp av personal då jag inte kan röra benen.
Jag har insett att det kommer att ta tid men nu jäklar är det gjort! :) har haft för ont för att glädjas och inse det. Jag kommer nog att få väldigt ont då shunten tas bort men försöker ej oroa mig så mkt. Har under denna tid även slutat med subutex och det är jag såå glad över. Har alltså legat med smärtorna från helvetet och med abstinens. Fick även veta att dom endast gjort båda knälederna på en person en gång tidigare...så läkaren informerade om att det skulle ta tid och göra ont.
H känns i alla fall underbart att det är gjort nu! En sak som går åt rätt håll. Även besom jag känner mig väldigt medtagen och totalt orkeslös så blir det bara bättre nu. Jag vill verkligen tacka alla gulliga er som skickat så fina hälsningar. Jag hoppas att jag snart är så pass pigg så att jag orkar med besök.
/fiskpinnen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar