När man är riktigt dålig och ska genomgå stora operationer eller andra skrämmande saker är det än mer viktigt att ha människor omkring sig. Människor som frågar hur man mår och som finns där då livet inte visar sig från sin ljusa sida. Jag har förmånen att ha såna människor i mitt liv men tyvärr har jag på ett eller annat sätt också mist människor jag älskar och som jag verkligen velat ha en fin relation med. Jag kan inte förstå anledningen till deras beslut att inte vilja ha någon kontakt men det är något jag inte kan påverka.
Min älskade mor gick bort i cancer i maj 2013 och jag saknar henne oändligt mycket. Hon var min bästa vän och livet blir aldrig densamma. Min pappa har inte hört av sig alls för att höra hur jag mår efter operationen...alltså min egen pappa. Jag förstår ingenting och det tar energi att behöva bli så besviken. Jag förstår inte dem som inte är mer rädda om personer i sin närhet. Vårdar man inte sina relationer står man där ensam en dag och undrar var alla försvann. Alla behöver få känna sig omtyckta och sedda och veta att det finns människor som finns där när livet sviker. Så jag är ledsen över att du inte ens undrar hur jag mår och hur allt gått men jag antar att du lever där i din bubbla. Det är bara det att den spricker en dag och då är du ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar