Ord i telefonen. Dom låter så fina som att någon bryr sig om...men något kommer emellan...sommaren har gått och trots att jag sa att jag ville hälsa på så blev svaret att det var så mkt nu...det kanske inte gick då men det har gått månader nu. Men mina besök kanske inte är lika uppskattade nu...
Samtal och sms blir allt glesare. Ok jag är inte den bästa på att själv höra av mig.
Jag hade mkt stöd då jag var som sämst men nu då jag mår lite bättre är telefonen tyst. Känner mig lite bortglömd faktiskt. Jag behöver er nu när mamma inte finns.
Har tyvärr ingen egen familj. Det känns som att jag inte tillhör någon. Jo förresten det gör jag! Jag har min fina P och hennes trollunge och iapia! Har blivit deras mostrar. Ses i kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar