Längtan och saknad tar så mycket energi. Det gör rent ont ibland. Jag önskar så att saker och ting vore annorlunda att man kunde mötas på halva vägen och prata om saker och ting, reda ut missförstånd och gå vidare. Livet är så kort. Man måste vårda sina relationer och komma till insikt om vad som verkligen är viktigt och vara rädd om dem man älskar och håller av. Det är sorgligt att inte kunna träffa personer som jag tycker så mycket om och det är frusterande att inte kunna göra mer än att sträcka ut en hand och det har jag gjort. Jag måste acceptera hur saker och ting är och gå vidare med mitt liv men det känns tomt och jag önskar så att allt varit annorlunda. Jag tror att det hade kunnat utvecklas till fina och viktiga relationer. Men jag får inse att alla inte värderar vänner och familjen på samma sätt. Min viktigaste relation var den till min mor. Våran relation var unik och jag saknar henne fortfarande så det gör ont i hjärtat. Jag saknar hennes varma kramar och tänker på när hon stod på en speciell plats där hon bodde och jag hämtade upp henne och sen åkte vi iväg och rantade :) Ka
För mamma var familjen viktig. Saknar våra palt middagar då vi samlades och för henne var det viktigt att vi höll ihop och det tycker jag med. Nu har jag hittat en bild på mamma som jag ska tatuera in som minne. Hon är så fin på den bilden!
Så nära som vi stod varandra kommer jag aldrig stå en annan människa-inte på samma sätt. Hon uppfostrade tre barn som ensamstående och det ska hon ha en stor eloge för! Hon ville så att vi syskon alltid skulle hålla ihop. Det vill jag också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar