Obra dag

Vad gör man då livet prövar en gång på gång och man inte ens hinner ta sig upp ur gropen innan man landar där igen med en duns? Då man hela tiden kämpar i motvind och man känner att man är ensammast i världen. Det hade varit så lätt att ta till något som får en att bara glömma alla rädslor, all smärta och all oro, bara få känna lugn och få vara smärtfri om bara för en stund. Jag ska villigt erkänna att om jag varit hemma och haft tillgång till något "glömma medel" hade det funnits risk för att jag tagit det. Kanske...vet inte. Människor har tagit en drink eller en lugnande tablett för att fly verkligheten för mindre saker. Jag kan verkligen förstå människor som mår dåligt som tar hjälp av olika substanser. Det löser inget och det blir oftast värre efteråt och det är det som får mig att avstå.

För att orka kämpa vidare måste man göra saker som får en att må bra och träffa människor som ger energi. Tyvärr kan jag inte göra det jag älskar. Ridning, vara i stallet, träna, promenera, hälsa på vänner, åka utomlands mm mm. Vad gör man då? Vad kan man liksom göra från en säng? Man blir rätt trött på ljudböcker och tv. Personer man gärna träffat kanske ej har mjh att hälsa på och jag tar mig inte till dem. Jag hade såå gärna ex åkt till Anna eller till Halmstad.

Nä ibland så känns det som att jag ska kvävas. Det värsta är att det aldrig verkar ta slut. Om jag bara visste att jag kommer att vara på benen och opererad i typ maj så hade jag orkat på ett helt annat sätt. Ovissheten skrämmer mig så enormt. Ta en dag i taget...så less den meningen men vad annat kan jag göra? Har inget annat val. Kunde jag hade jag sagt upp mig från mitt liv för livet jag har nu är inget värdigt liv men hoppet finns där fortfarande någonstans och måste bara tro att det ska bli bättre.
#ingenbradagintepositivalls#

Besviken

Människor man håller av och tycker om vill man gärna träffa. Ligger man på ett sjukhus och inte kan ta sig någonstans är man beroende av nära och kära besöker en för att det ska vara möjligt. Jag kan förstå att besöken kanske inte kan vara så täta då vardagsbestyr och jobb tar mkt tid men tycker också att det är en prioriteringsfråga för vill man så går det. 

Har legat inlagd nu 2.5 månader och vissa i min bekantskapskrets har jag inte träffat på hela tiden och vissa har inte hört av sig på telefonen ens. Det stämmer verkligen att vännen prövas i nöden. Detta leder till att jag helt enkelt kommer att tappa kontakten med vissa och det är oerhört tråkigt men inget jag kan påverka. Tyvärr. Det finns personer jag mer än gärna hade hälsat på och kramat men jag tar mig ingenstans och kan inte tvinga någon att hälsa på. Har beslutat mig för att inte be någon att komma hit mer utan om man vill träffa mig så blir jag glad över besök. Det hade ni nog själva tyckt efter över 2 månader på sjukhus? Måste säga att jag är rätt besviken på vissa faktiskt. Man känner sig inte så viktig. Till er trogna besökare och ringande-Tack! Det värmer!

Dåliga nyheter

Fått dåliga nyheter idag så känner mig helt sänkt. Ortopeden var förbi och enligt henne är det inte säkert att jag kommer att kunna gå igen och få tillbaka alla funktioner i benen och ryggen. Ingen kan säga om dessa domningar, svagheten i rygg och ben samt känselbortfallen är tillfälliga eller temporära. Det enda jag kan göra är att försöka träna upp musklerna i rygg och ben och låta tiden utvisa. Den andra dåliga nyheten är att jag måste äta pencellin i minst en månad till och därefter måste det gå minst en månad innan jag kan börja med reuma medicin. Är så akut dålig i lederna så kan inte hålla i ett par kryckor eller klara mig själv. Det innebär att jag ev måste tillbringa flera månader till här...lederna blir ju bara sämre och behöver verkligen medicin. Kan inte få medicin förrän infektionen är helt utläkt.

Vet inte var jag ska hitta styrkan i allt detta. Vill bara lägga mig ner och grina. Detta är inget liv. Vill inte längre men vad är alternativet? Känns helt hopplöst. :(

Barn

Om man skulle fråga någon vad livet egentligen går ut på så tror jag dom flesta skulle svara fortplantning, att skaffa barn, föra mänskligheten vidare. Om man inte kan få barn då? Eller om man väljer bort barn av en eller flera anledningar räknas man inte då? Räknas mitt liv som meningslöst och räknas jag som mindre värd för att jag inte har barn? Det naturliga är väl att kvinnor ska föda barn för annars dör ju mänskligheten ut.

Jag fullkomligt älskar barn. Hade jag varit frisk hade jag nog haft ett fotbollslag eller förresten ett dressyrlag. Min hälsa har dock vacklat så mkt de senaste åren så det har helt enkelt inte varit möjligt. Nu börjar jag vara för gammal och tillbringar mest tiden på sjukhus så har med sorg i hjärtat insett att jag inte får bli mamma. Detta har varit tungt att smälta och acceptera.
Alla kan inte få barn medans vissa blir med barn lätt och fort. Det är ingen självklarhet att du blir berikad med barn hur mkt du än vill. Man får försöka hitta den där meningen med livet på annat sätt och väljer du helt enkelt bort barn så är det inget fel med det. Vissa människor ska verkligen inte ha barn och borde ha valt bort det. Det finns så många barn som far illa därute.

Jag är glad att jag har barn omkring mig i alla fall. Får satsa på en hundvalp i framtiden. Du som har barn. Du är rik så förvalta din gåva.

Tisdag

Börjar ge upp hoppet om att få komma hem någongång. Var positiv innan helgen då jag tyckte jag börjat må bättre och ha mindre ont men sen vände det igen. Haft så ont, haft usel syresättning så fått ligga med syrgas i stort sett hela dagarna, blodsockret har varit högt, blodtrycket lågt och över 300 i snabbsänka igen ( man ska ha kring 10) Bakslag som dessa kan liksom få en helt ur balans. Eftersom jag även är inne i ett sjukdomsskov vet man inte riktigt om det är  det eller infektionen i ryggen som orsakar försämringen. För att ev få svar skulle jag idag åter göra en magnetröntgen men trots medicinering klarade jag bara av att ligga någon minut. Det gjorde så jäkla ont i ryggen och det kändes som om någon höll på att slita av mig benet. Detta kunde åtgärdas med hjälp av mer smärtstillande men då vi tydligen var 45 min sena hade dom inte tid med att ssk från avd skulle komma och ge mig det...suck! Så irriterande och nytt försök i morgon fhv.

Saknar kisse, vänner och familj. Behöver inte säga längre vad jag vill ha till kvällsfika och frukost. Efter 2 månader vet personalen det utantill :) hmm..

Farmen! Mitt största nöje. Helt inne!

Abcess

Idag har jag fått lite mer klarhet i vad jag egentligen har i ryggen. Hudbakterier har tagit sig in i blodet via ett sår, hudsprickor eller där huden är trasig och skör. Dessa bakterier söker upp ett ställe i kroppen där dom slår läger. Mina bakterier bestämde sig för att den nedersta ryggkotan var ett bra ställe. Bakterierna bildar en varansamling (abcess) som varierar i storlek. Ofta går man in och dränerar eller punkterar abcessen men man ville inte sticka i min rygg då det är ett känsligt ställe och en risk för att bakterier även kan ta sig in då. Abcesser behandlas även med antibiotika intravenöst som i mitt fall och fhv minskar dom och försvinner med tiden.

Min abcess är så pass stor så att den trycker på nerverna i ryggen. Detta gör så in i bomben ont och orsakar känselbortfall, svaghet, dåliga reflexer och dålig rörlighet. Infektionen har i stort sett "ätit" upp den nedersta kotan i ryggen. Läkaren förklarade det som att det är som en fraktur. Kotan växer ju inte ut igen men det som är kvar läker och stabiliseras eftersom infektionen försvinner. Jag känner mig extremt svag i ryggen och orkar inte gå många meter med kryckor. Hela förloppet går såå sakta.

Nu väntar jag på att få lite blod. Det kanske gör mig lite piggare. Sen är det bara att vänta på farmen. Hur tänkte dom när det bara är 30 min?? Underbart är kort.

Onsdag

Igår var det dags för röntgen av buk och rygg. Kontrastmedel börjar bli ett vanligt inslag i min kostcirkel. Det hade varken blivit bättre eller sämre i ryggen. Man såg fortfarande att det pågår en infektion och abcessen var lika stor som vid förra röntgen. Läkaren sa dock att röntgen kan vara lite missvisande och eftersläpande och att infektionen börjar gå tillbaka fast det inte syns. För andra människor påvisar infektionsproverna åt vilket håll det går åt men jag som ofta har högt crp kan man inte riktigt bara gå på det. Nu är jag så aktiv i ledsjukdomen så mitt crp påverkas av det.

Abcessen i buken är ca 5 cm men läkaren tyckte ej att jag behöver ett nytt drän i nuläget. På röntgen såg man även en cysta på äggstocken så remiss skulle skickas till gyn. Blodvärdet är ganska lågt så ska ev få lite blod. Det snurrar rätt mkt.

Tränar med mitt gåbord men det går sådär med kryckorna. Orkar bara några meter. Frustrerande! Nä nu är det bara att invänta kvällsfika och farmen. Gääääsp!

Meningen och allt det där

Alla människor behöver få känna att deras liv har en mening och att man ingår i ett sammanhang. I min nuvarande situation saknas dessa viktiga punkter. Det är svårt att motivera sig att ens stiga upp då dagen bara är en transportsträcka till kvällen/natten då man fhv kan sova bort lite av all den tid man har på ett sjukhus. Jag ser i nuläget ingen större mening med att vakna till en ny dag exakt som dagen igår.

Människan ska ingå i ett sammanhang och i en familj. Vi måste få känna oss älskade och behövda. Vi bör få vakna på morgonen och delta i arbetslivet och känna oss uppskattade för det vi gör. Då arbetsdagen är slut så åker vi fhv hem till vår familj som kan se ut på många olika sätt där inget är rätt eller fel.

Jag har varit sjukskriven snart 5 år. Jag har tappat mkt av det sociala och den där känslan att ingå i en grupp och känna sig behövd. Jag vet inte om jag kommer tillbaka i arbetslivet igen. Jag får försöka hitta min mening med livet. Bara jag blir pigg nog kanske jag hittar nåt som fyller hjärtat med värme.

Att göra

Detta ska jag göra när hälsan tillåter.
Sker det inte detta år så nästa.

×  operera buken
×  operera händerna
×  träna
×  shoppa
×  gå ut och äta/dricka gott
×  bli mer kulturell
×  måla
×  flytta
×  resa
×  hälsa på vänner och släkt
×  fixa lite
×  långa promenader
×  köpa bil
×  börja på en bok

Säkert massa mer 😊

Det är inte hur man har det

Det är svårt att inte bli bitter. Det är svårt att försöka vara positiv och stark i alla situationer. Det är svårt att inte tänka på alla dagar som bara flyger förbi och jag inte kan delta. Det är jobbigt när det för 6e gången inte går att få dit en nål, bli stucken minst 10 gånger per dag, göra smärtsamma undersökningar, äta mediciner i mängder och när ens liv bara består av sjukhus.

Det är inte hur man har det utan hur man tar det. Ganska klokt men inte lätt leva efter. Vissa dagar går bättre. Kan känna mig stark och positiv men andra dagar vill och orkar jag inte mer. Dessa dagar vill jag bara sova mig igenom. Jag är så tacksam för mina fina vänner och familj. Ni har funnits för mig så länge och jag hoppas att jag snart kan finnas där för er på utsidan. All kärlek!!

Äntligen!

Sådär ja! Nu har det äntligen börjat. Som vi har väntat. Pernilla har fått lägga om sovtiden för Eddi, bytt ridgrupp och dag då hennes nuvarande ridtid krockar med sändningstiden för FARMEN finalen på söndagar (eller så ska hon se det på tv4 play) Själv har jag bett personalen dammtorka tvn, planerat in hudbehandlingen så vi är klara 19:30 och kvällsfikat redo. Verkar vara ett skönt gäng i år. Jag vill bara få åka hem och se det! Jag lääääängtar hem!

Ett samtal

Då väggarna hotar med att äta upp en och man får ligga med syrgas för att kunna andas och man är så less på sin enformiga tillvaro så att man nästan kryper ur skinnet. Då är det så mycket värt att få prata med sin älskade väninna! Bara höra hennes röst och få veta små saker ur vardagen och att Eddi ville ringa och prata med mig. Nu sover jag nog godare i natt. Puss min vän!

Drän

Blivit ett med inredningen här. Det går saaaakta framåt med inf i ryggen men nu fick jag igår ett drän i en abcess som jag har i sidan vid ljumsken. Jag fick åter vara läkare då jag kände att nåt inte stämde så jag frågade om dom inte skulle kolla buken då jag tidigare fått abcesser i tarmarna. Då dom gjorde en ny MR på ryggen så kollade dom även buken och mycket riktigt så fanns där en 5cm stor abcess vars innehåll såg väldigt infekterat ut. Fick via röntgen ett drän insatt och det var inte skönt. Dom drog ut en del var. Sen skulle dränet spolas 3 ggr per dag.

Tog en dusch på morgonen och efter det bestyret hade jag helt plötsligt dränet i handen. På nåt sätt hade det lossnat. Det är nåt med mig och duschar som inte går ihop. Nålarna och drän bara ramlar av. Tror inte dom sätter nåt nytt då det inte kom ut så mkt i påsen.

Annars är jag trött trött trött. Orkar ingenting. Har det värsta led och hudskovet ever. Börjar ge upp hoppet om att komma hem....Jag säger upp mig.