Det är svårt att inte bli bitter. Det är svårt att försöka vara positiv och stark i alla situationer. Det är svårt att inte tänka på alla dagar som bara flyger förbi och jag inte kan delta. Det är jobbigt när det för 6e gången inte går att få dit en nål, bli stucken minst 10 gånger per dag, göra smärtsamma undersökningar, äta mediciner i mängder och när ens liv bara består av sjukhus.
Det är inte hur man har det utan hur man tar det. Ganska klokt men inte lätt leva efter. Vissa dagar går bättre. Kan känna mig stark och positiv men andra dagar vill och orkar jag inte mer. Dessa dagar vill jag bara sova mig igenom. Jag är så tacksam för mina fina vänner och familj. Ni har funnits för mig så länge och jag hoppas att jag snart kan finnas där för er på utsidan. All kärlek!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar