Då väggarna hotar med att äta upp en och man får ligga med syrgas för att kunna andas och man är så less på sin enformiga tillvaro så att man nästan kryper ur skinnet. Då är det så mycket värt att få prata med sin älskade väninna! Bara höra hennes röst och få veta små saker ur vardagen och att Eddi ville ringa och prata med mig. Nu sover jag nog godare i natt. Puss min vän!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar