Fortsatt ganska pigg om än det känns att jag gick upp och ner för exakt 36 trappsteg igår. Jag har fortfarande kvar viljan att ta fram när det krävs och det glädjer mig. Efter alla turer fram och tillbaka borde jag väl varit nere för räkning men jag har tydligen utrustats med rätt mkt jävlar anamma och det är alltid bra att ha.
Pratade länge med Pernilla igår och vi har så mkt planer och saker vi vill/ska göra. Det är viktigt att ha saker att se fram emot och ha drömmar och mål för annars tror jag att livet blir ganska torftigt. Det är visionerna om framtiden som får mig att orka kämpa. Jag måste ju bara tro att allt ska bli bättre. Jag vill göra så mkt så det bara spritter i kroppen. Det är bara så frustrerande att inte kunna göra det. Jag blir lite stressad över att jag inte ska hinna göra allt jag planerar. Jag är livrädd för att bli en bitter tant som undrar om dagarna som gick var livet.
Jag vill resa, simma med delfiner, skaffa häst, åka till Halmstad och falsterbo, ta upp träning och ridning, åka till Anna i sthlm, flytta, träffa HAN, gå på konserter och teatrar, skaffa hund, ha stuga vid vatten, skriva en bok, plugga eller gå någon kurs, vara med i go kvälls gör om mig 😊 och självklart först och främst göra operationerna som ger mig livet tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar