Några smakfulla matupplevelser 😜

Dålig dag

Ingen jättebra dag idag. Försöker hålla modet uppe men dagarna är långa och har ingen att prata med så tycker synd om mig själv och det känns väldigt ensamt. Uppskattade mina samtal med mina fina medmänniskor i Luleå och saknar verkligen våra träffar. Det är svårt att förklara och göra sig förstådd. Har förklarat varje dag att deras kvällsmediciner ges försent (22) och att jag brukar få dem kl 20 hemma men det fungerar inte. Nu är operationen uppskjuten till om minst 8 veckor och jag klarar inte att vara ensam här så länge. Fhv kan Åsa komma hit en sväng innan operationen men resor kostar. Mina vänner Anna och Maria kom med den gulliga idén att man kunde skriva om detta på Facebook och att den som vill hjälpa till att sponsra en resa för att min moster ska kunna ta sig hit swishar ett valfritt belopp till någon av dem men har lite svårt att förlika mig med den tanken...känns som att jag tigger. Jag hade gärna hjälpt någon i samma situation men ja...Det är ändå svårt då det gäller en själv.

Idag har dom varit hit från hud igen med 511 olika krämer som ska smörjas flera ggr dag. Idag har maten varit normal men hade ej fått välja själv 😊 dom tyckte nog att jag valde konstiga saker. Som det verkar nu får jag inte stiga upp utan dom inväntar svar från specialist ryggläkare. Blir långa dagar i sängen. Jag bråkar med deras Wifi som man bara få ha 30 min åt gången och det går oändligt långsamt att ladda ner något. Har pratat med alla tre mostrar samt Maria idag 💖skönt få höra svenska och kända kära röster. Jag hoppas detta ska leda till något bra och att alla jobbiga känslor och tankar snart vänder. Men att ligga i ett främmande land med ett främmande språk och invänta en stor operation känns väl inte så roligt.

Saknar er! 💖

Uppdatering

Har nästan varit här en vecka nu och skulle ljuga om jag inte hade hemlängtan. Allt är nytt och kulturen helt annorlunda och har problem med att förstå allt dom säger samt göra mig förstådd. Det är många medicinska termer och ja...kan bli lite fel ibland 😊 här har dom Wifi men bara 15 minuter åt gången så allt surfande får bli från telefonen och det tar lääääänge att skriva ett inlägg och många fel blir det så ni får ha lite överseende.

Varje dag frågar dom på fm vad man vill äta utifrån några alternativ. Det rabblas upp i en faslig fart så vet inte riktigt vad jag väljer. Det är en salig blandning som idag då jag fick soppa, bakad potatis och någon pasta röra !? Jag måste försöka få hit en dietist eller helst den svenska läkaren för har ingen koll på vad jag ska äta för diabetesen och hur mkt kalorier maten innehåller.

Idag har jag fått bada med olja. Väldigt skönt. Här jobbar dom 13 timmar tre dagar och sen ledig fyra. Så skulle jag kunna jobba. Deras medicinsystem är helt annorlunda. Medicinerna förvaras inne hos patieten förutom opiater och benzodiazipiner och när man behöver starkare värktabletter måste dom vara två sköterskor. Bättre säkerhet men omständigt. Det är som i sverige här. Lite personal och över 20 patienter.

Har blivit insatt på en tredje sort antibiotika. Fick hög feber och höga infektionsvärden. Dessa gick tillbaka efter bara nåt dygn. Tyvärr krockade medicinen med mina antidepressiva så dom togs ut och det känner jag kraftigt av. Är yr och dimmig i huvudet.

Har inte fått något operations datum. Verkar dröja lite. Dom verkar ha börjat på ny kula här och vill ha allt annat under kontroll. Träffat en hudläkare och ev skulle någon medicin sättas in. Har varit väldigt trött dessa dagar då det tar på krafterna med allt nytt. Blir rädd varje gång dom kommer in för då vet jag att jag måste prata engelska 😊 Tacka vet jag då Åsa var här och hjälpte mig. Detta är ett trauma sjukhus så man hörambulanser dygnet runt. Sjukhuset är gigantiskt och skulle irra bort mig på tre sekunder.

Saknar er alla där hemma och det känns väldigt ensamt. Men ni kan ringa precis som vanligt för det kostar som hemma. Nu har jag hyfsat ont i armbågarna och händerna efter detta inlägg. Försöker skriva snart igen.

Bye from now.

                                 Jag på plats

                                inne i flygplanet

                           Maten som ser typ ut likadan varje dag                              och smakar typ ingenting

                                Åsa i tandläkarstolen

                                  Piloterna och planet
                           

                                      Gåbordet...

Påbörjatallt

Framme på salford Royal hospital in maester. Har inte fattat det ännu och tror det tar några dagar att landa. Resan hit kan inte räknas till de mest behagliga resorna då jag färdades fastspänd på en smal brits via Norge 0ch tankning och sen landa i manchester och ambulans till själva sjukhuset.Där väntade Åsa på mig då hon redan tillbringat ett dygn här då min resa var ett dygn försenar. Sjukhuset är gigantiskt med byggnader varvat med byggnader från 1900 talet.

Fick eget rum! Halleluja! Fick träffa många läkech har en del problm med språket. Nickade och log och när dom gått frågade jag Åsa vad som sagts 😊 väldigt praktisk men nu har hon åkt em 🤕😧 Det har varit en sån trygghet att ha henne här och så trevligt sällskap 🌷💖 Har hunnit göra Tre röntgen. Fått kortison i dropp och igår var tempen övert 39 så då blev dom lite bekymrade och tog massa och ttioog massa prover osv.
Ska träffa reumatolog. Ortoped. Kirurtiog och qqqqhudläkare till veckan. Mkt är annorlu da octä dom är klart efter sverige i mkt men huvudsaken är att dom är bättre på stora operationer!

Deras gåbord består av en liten sak i järn med hjul fram och inga bak. Väldigt liten och går väl till höten Jag kan ej gå med den. Fhv kan deras arb teraput hjälpa mig.

Deras mat...mackor och mackor och igår prövade vi fish and chips. Behöver ej prövas.

Deras sängbord består av en liten bänk på hjul. Går att höja och sänka men går ej att greppa i och har inga lådor eller förvaring.

Så fort man vill ha eller ska ha medic6iner som ex opiater måste dom vara två sköterskor oan måste ta medicinen medans dom ser på.

Ingen ordning med mat rutiner. Ingen kvällsfika eller mellanmål. Maten består av  smaklösa kyckling 9ellet köttbitar och mjuk potati

i skivor samt nån morotskompott

Dom har inga underkläder! Hade jag vetat det..nu går jag runt i oranga herrbyxor och rosa pyjamaöverdel bild kommer

Språket! Fattar inte mkt. Ler och nickar men nu finns ingen Åsa här.

Men nu är jag här. Få se vad som hnder. Sks försöks ladda ner några bilder skriver en annan dag 😊
Zzzxx from England

Uppskjutet

Kunde man ju bara ge sig attan på. Dom hade ingen plats för mig förrän torsdag...jag hoppas verkligen att det blir till att åka på torsdag. Så irriterande då man ställt in sig! Åsa har ju dessutom biljetter och hotell bokat från i morgon. Att ingenting  bara kan flyta på och bli som det är planerat. Men det är ju jag.

Förberedelser

Idag har det varit full fart här. Montrarna Eva och anso samt kusin Johnny med barnen William och Elli samt lilla mormor har varit här. Dom hjälpte mig packa ner sakerna som skulle hem samt det som ska med till Manchester. Kan fortfarande inte fatta att jag åker till veckan. Ska försöka blogga om hur allt går om jag nu får ordning på Internet men det är nog inga problem. Dock verkar det inte finnas Wifi där så har nog inte råd med att se serier och film och vad fn gör man då? Kanske inte ens orkar se massa serier. Pernilla och Elivia var här igår och dom tog med sig ett ritblock samt pennor så jag får rita så pennorna glöder 😊tack för det ❤ fick även träffa lilla Edvin och enligt honom äger jag detta sjukhus 😊 nu har jag matkoma och väntar ivrigt på farmen finalen i kväll. Heja Helena!

England. Here i com ❣

Kan knappt fatta det. Är jag verkligen på väg? Plötsligt händer allt så fort. Dessa dagar har varit fyllda med pappersgöra och blanketter rökfyllt i och skickats kors och tvärs men mina mostrar har fixat det tillsammans med kordinatorn här på sus, försäkringskassan och läkare. Personalen här på avd har haft fullt upp med att översätta mina omvårdnadsepikriser och allt som är värt att veta för min vistelse i England. Själv snurrar tankarna runt runt. Vill såklart åka men ser inte fram emot operationen även fast jag ändå gör det. Äntligen händer det något som kan förändra min situation. Visste jag bara att allt går bra och att jag slipper massa komplicerade komplikationer hade allt bara varit toppen men kan inte sluta tänka på dom där 25% som inte överlever...

Det bästa är att moster Åsa möter upp mig i manchester 😊 väldigt skönt att ha det stödet dom första dagarna! Hon är dessutom bra på engelska. Enligt läkaren så blir min vistelse där ganska lång. Allt beror på hur allt fortlöper efter operationen. Ska försöka tänka positivt. Att jag kommer tillbaka utan bråck och att såren läker och att allt bara blir bra. Detta är min chans. Kan ej fortsätta mitt liv på sjukhuset och bara få komplikationer. Kommer nog vara hyfsat bra på engelska 😊

Lev och må ❤

Kan inte fatta det! Jag åker till manchester på onsdag nästa vecka. Plötsligt händer det. England- nu kommer jag! Avresa 21 mars 😊😊😊 nu får inget hinna hända!

Positiva besked. Chock.

Har för ovanlighetens skull fått två positiva besked denna vecka. Får nu börja gåträna försiktigt och även cykla och träna lite maskin nere på gymmet 😊 så har idag gått för första gången i korridoren och det gick över förväntan. Väldigt svag i musklerna och stel lite här och där men veckors sängläge sätter ju sina spår. Den andra glada nyheten är att jag tappat 4 kilo till. Har vägrat väga mig då jag varit säker på att jag gått upp i vikt och haft ångest inför varje sondmatspåse då dom innehåller 600 kalorier styck. Det har även känt som att jag ökat i vikt men så var inte fallet. Har nu gått ner 14 kilo sammanlagt 😀

Idag har kollega Eva varit och hälsat på så nu är jag uppdaterad på olika fronter som jobb osv. Väldigt trevligt! Nu inväntar jag dagens höjdpunkt middagen. Nej har inte fått något besked Ang manchester. Vet inte vad det är som dröjer...hinner väl få någon ny kotkompression eller infektion. Börjar hämta mig nu ifrån att Robin åkte ut ur farmen och att den där hoppelitosstönten jp är kvar. Sen kan jag inte fatta att Benjamin vann mello. Nåja...har andra större saker att fokusera på 😊

Lev och må!

Tänk dig

Tänk dig att vakna en morgon och inte komma ur sängen. Att hela ryggen krampar och smärtorna är olidliga. Att bita i det sura äpplet och tvingas ringa ambulans. Tänk dig att du efter 17 månader fortfarande vara kvar på sjukhuset och hela tiden bara bli sämre och bli mer och mer beroende av hjälp. Att bli allvarligt sjuk där utgången varit väldigt oviss och där anhöriga kontaktats. Tänk dig att tillbringa 24 timmar om dygnet i sängen för att upprepade kotkomplikationer som hotar ryggmärgen gör att du inte får stå eller gå. Tänk dig att vara ensam den största tiden av dygnet och därför ha tid att oroa sig över den stora operationen och resan till England, att behöva åka till ett främmande land och ha svårt för språket och dag ut och dag in vänta på ett datum för resan som egentligen redan skulle blivit av i feb.

Tänk dig att behöva vara rädd för allvarliga infektioner och ryggkompressioner som bara uppkommer. Att bli slagen i huvudet av spaden så fort du lyckas kravla dig upp en bit och få börja om från början. Att aldrig få några vettiga svar på alla 1000 frågor. Att verkligen vilja åka iväg och samtidigt vara livrädd för allt som väntar. Att veta hur årstiderna växlar men inte se dom. Att höra och se hur andra lever sina liv på utsidan och själv känna sig som ett ufo på en annan planet. Tänk att mista både mamma och pappa när du behöver dom som mest, att hela tiden känna sig ensam och halv. Skriver inte detta för att någon ska tycka synd om mig för det ogillar jag skarpt. Men någon kanske uppskattar det dom har bättre och inte känna efter så mkt. Människan kan hantera mkt och man lär sig leva och acceptera mycket. Tänk att vakna glad och tacksam och fylla dagen med mer livskvalité, att leva här och nu. Jag lovar att jag kommer leva på ett helt annat sätt om jag kommer levande ur detta.

Lev och må!

Telefonlös

Min nya fina telefon har försvunnit. Jag har ju varken lämnat salen och mobilen kan ju inte promenera ut själv så antingen har den åkt med soporna eller med tvätten. Jag är ofta less telefonen och att den blir ett stress moment men du kan inte leva utan den för halva livet är kopplad till den. Jag känner mig totalt handikappad och jag var ju redan så avskärmad så jag behövde verkligen inte detta också... just nu skriver jag på paddan och det tar ungefär 400 år att skriva och kan knappt hantera den men vad fasen skulle jag göra utan den och utan Magnus som nu får hitta en ny telefon och installera allt igen?

Är så fruktansvärt frustrerad för inget händer. Jag skulle vara i manchester nu men har inte ens fått ett datum. Måste ligga i sängen ännu och jag är så himla less på det, sondmaten och bara ligga här. När mobilen nu också försvann åkte liksom all kraft ur mig. Känner hur jag mer och mer börjar ge upp och känner mig avtrubbad och ledsen på mkt. Utan telefon inga besvikelser över uteblivna samtal. Jag har beställt nytt simkort och bör ha mobil igen till veckan. Jag ligger i af fortfarande på avd 53 och kommer inte ur sängen så den som vill får gärna kika förbi. Känner att jag inte tänker be någon komma hit. Vill man hälsa på så gör man det och har påtalat värdet av besök så tänker ej dra upp det mer och orkar ej vara besviken på människor som bara försvann... är piggare runt lunchtid och det är mkt sjukdomar så det är personalbrist så ibland får jag inte hjälp förrän lunchtid. Det är så skrämmande vart vården är på väg. Har legat här nu i 17! 😐 månader och under denna tid märker jag skillnad på vården och till det sämre... idag fick jag inte duscha för att det ej fanns personal. 17 månader. Kan inte fatta det, känner mig fången i min egen kropp och psyket börjar ta ordentligt stryk. Hur länge orkar man?

Min läkare är borta hela nästa vecka så det lär inte hända mkt då. Nu är helgen här igen och alla utom mig välkomnar den säkert med öppna armar. Saknar den där känslan av att jobbat en hel vecka och få den där fredagskänslan.

Till veckan ska jag i af göra en ny magnetröntgen för att se om kotkompressionen läkt så pass så jag kan få börja gå och träna igen. Just nu har jag hamnat i en ritpsykos så det dödar lite tid. Kan ej koncentrera mig på serier och film just nu. Nu har jag skrivit mitt första inlägg på plattan 😊

Trevlig helg!