Ingen jättebra dag idag. Försöker hålla modet uppe men dagarna är långa och har ingen att prata med så tycker synd om mig själv och det känns väldigt ensamt. Uppskattade mina samtal med mina fina medmänniskor i Luleå och saknar verkligen våra träffar. Det är svårt att förklara och göra sig förstådd. Har förklarat varje dag att deras kvällsmediciner ges försent (22) och att jag brukar få dem kl 20 hemma men det fungerar inte. Nu är operationen uppskjuten till om minst 8 veckor och jag klarar inte att vara ensam här så länge. Fhv kan Åsa komma hit en sväng innan operationen men resor kostar. Mina vänner Anna och Maria kom med den gulliga idén att man kunde skriva om detta på Facebook och att den som vill hjälpa till att sponsra en resa för att min moster ska kunna ta sig hit swishar ett valfritt belopp till någon av dem men har lite svårt att förlika mig med den tanken...känns som att jag tigger. Jag hade gärna hjälpt någon i samma situation men ja...Det är ändå svårt då det gäller en själv.
Idag har dom varit hit från hud igen med 511 olika krämer som ska smörjas flera ggr dag. Idag har maten varit normal men hade ej fått välja själv 😊 dom tyckte nog att jag valde konstiga saker. Som det verkar nu får jag inte stiga upp utan dom inväntar svar från specialist ryggläkare. Blir långa dagar i sängen. Jag bråkar med deras Wifi som man bara få ha 30 min åt gången och det går oändligt långsamt att ladda ner något. Har pratat med alla tre mostrar samt Maria idag 💖skönt få höra svenska och kända kära röster. Jag hoppas detta ska leda till något bra och att alla jobbiga känslor och tankar snart vänder. Men att ligga i ett främmande land med ett främmande språk och invänta en stor operation känns väl inte så roligt.
Saknar er! 💖
Men Linda, kör en swish-runda på facebook! Jättebra idé ju! Jag tror vi är många som skulle vilja hjälpa till och de som inte vill kan ju bara låta bli. Tänker på dig dagligen och hoppas allt ska bli bra så snart som möjligt. Kram! "Kusin" Karin
SvaraRadera