Har sovit och lyssnat på ljudbok hela dagen. Med 67 i hb, infektion och en extremt aggressiv ledsjukdom orkar man inte mkt. Dom ger mig sin j.....a antibiotika hela dagarna. Nu i kväll började nålen göra ont och det var blod under kanalen så nu väntar jag på att dom ska komma och sätta en ny. Det var pga detta, att nålarna inte sitter jag fick min venport...som dom inte anv i detta land. Önskar jag snart kan skriva ett positivt inlägg men min tillvaro här är långt ifrån positiv just nu. En positiv sak har dock hänt. Har fått tillbaka en av mina antidepressiva mediciner. Kanske jag kan få börja må lite bättre. Kram! ❤

Under isen

När man inte trodde att det kunde bli en värre dag än igår så ja visst! Kan det det. Hade sagt till om att jag behöver mina värktabletter minst en timme före röntgenundersökningen så att dom hinner verka.
Klockan 8.30 kommer dom med dom och jag skulle vara 09 på röntgen...killen som skulle skjutsa dit mig i den där rymd sängen kom 8.45 så hela 15 min hade medicinen fått verka. Dom fick avboka då jag ej kunde röra mig och Skrek bara någon nuddade i mig. Dom blev väldigt upprörda då jag inte kunde åka men det var ju inte mitt fel. Tyvärr fanns inga andra tider så nu vet jag inte vad som sker.

Inget blod har startas igång och förstår inte varför. Mår uselt att både psykiskt och fysiskt. Får knappt nån hjälp och jag får hålla reda på vilka krämer som ska användas samt vara på dom att beställa nya mediciner. Blivit utan två ggr för att dom ej beställt nya.

Det har sprungit folk här hela tiden. Jag var i så obalans så bad dom bara gå. Sa att jag behövde vara ensam men nä...tjugo minuter tog det väl innan någon kom och skulle göra nåt. Jag vet.inte ens vad dom pysslar med mer än att dom tar typ 6 blodprover per dag. Pratat med och tjutit åt Åsa i kväll. Hon skulle ta tag i vissa saker som ej fungerar. Hon är en klippa!❤
Det är hemskt att inte förstå vad som händer omkring en. Har såååå mkt hemlängtan 😣😣😣

Blodbrist och opigg

Just då man kravlat sig upp ur gropen och anar solskenet så kommer någon med spaden och slår en i huvudet så att man dråsar ner igen. Jag var inställd och så även läkarna på att reuma medicin nu var nästa drag och att det skulle hjälpa mig att komma i så bra skick som möjligt.

Efter två fasansfulla dagar ligger jag nu åter igen med tre sorters antibiotika då jag återigen har sepsis. Dom tar prover och hela plastsprutor med blod och har idag varit ner två gånger på en röntgen i tre delar och den tredje är i morgon bitti. Detta för att lokalisera var inf kommer från. Det känns som att jag varit med om detta förut...röntgen var en mardröm. Ligga still på en stenhård brits i en timme. Gruvar mig för den i morgon bitti då jag alltid har som ondast då. Kan inte få blod förrän jag är helt feberfri och i lite bättre form och blod behöver jag verkligen! Har aldrig haft så lågt hb som nu. Det bara susar i huvudet.

Det känns faktiskt väldigt tröstlöst. Det fortsätter bara att gå runt. Så fort AB sätta ut kommer bakterierna tillbaka. Mår inget vidare alls. Förutom allt det fysiska så är det jobbigt psykiskt. Att bara vänta på vad som ska ske och när och dessutom vara långt från nära och kära.

Ej fått någon sjukpenning sen 25 februari. Läkaren har haft enorma problem med att förlänga det som fanns=trycka på en knapp på datorn. Efter typ 10 prövningar kom det iväg men då med helt fel datum...Vi har ringt igen men nu är min handläggare sjuk på FK. Ska samla ihop alla räkningar och skicka till vederbörande. Så just nu kan man säga att det är en aning tufft. Kolla in dessa vackra djur!

Ha det gött!

Populäridagä

Tror inte ens att jag har sovit 1 timme i natt. Slumrade till runt 02 men tio minuter senare skulle det tas kontroller. Höll aldrig på att somna om och hann väl just göra det då det skulle tas kontroller igen 04. Vet inte vad det var som inte var bra.
runt 06 kom det in en kille som kan ha varit en läkare eller vad som helst. Han ville ta prover och pratade om antibiotlka igen men där så jag ifrån. Kl 08 kommer det in en annan kille som skulle sätta nål i handen för antibiotika...Han fick sätta nålen men talade om att jag ingen ab skulle ha. Han gick ut och sen kom det in flera läkare som gick ronden varav den som är här på avd faktiskt höll med mig om att avvakta. Skulle dom sätta in ab varje gång jag har feber så hade dom ej fått göra annat. Det fanns inget tecken på infektion så bättre avvakta. Efter någon timme till kom en trevlig kille från reuma som var väldigt på att ge mig remicade. Sa att jag
 Skulle göra en pet röntgen osv för att utesluta inf då remicade då kan bli rent livsfarligt. Så han och Mattias pratar väl ihop sig vad som är bäst.

Tyvärr ligger pulsen hög och syresättningen låg. Fick idag fick jag veta att jag bara har 67 i blodvärde 😨 ska få blod i morgon. Har som lägst haft kring 80 och då har jag fått blod.
Fick även väga mig. Var helt säker på att jag gått upp flera kilon pga maten här. Hade tappat 6 kilo till 😊Har sammanlagt gått ned 25 kilo. Har fortf kilon kvar men har inte vägt så ääähär lite på många år. Målet till op var att gå ner till 85 kilo och väger nu 72 😊😊tyvärr syns det dåligt pga heffa klumpen men sen så.

Nu så zzzz. Godnatt 🌹

Bilder

 Lite blandade bilder 😊 husen är små och fyrkantiga och ingen isolering. Inga gardiner utan nån väv eller spets som dom satt upp. Ganska skräpigt och matkulturen är av ett eget slag. Men man får ta seden dit man kommer 💞

D

Möte och släktbestyr

Idag har Eva åkt hem till Sverige igen. Väldigt tråkigt men vi har haft några riktigt bra dagar så känner mig tacksam och nöjd. Men hon hade gärna fått vara här hela tiden. Idag tog gårdagen ut sin rätt med feber och allmänt dåliga parametrar så dom har sprungit var tredje timme i natt och ofta idag. Däremot har jag inte så ont som jag trodde jag skulle ha 😊

Jag och Åsa har spelat Yatzy och jag vann stort bägge gångarna. Fick Yatzy i 6or på första slaget. Nåja har ju inte så mkt tur annars. Sen har vi möblerat om på rummet och surrat. Nu har jag druckit mina första två varma koppen sen jag lämnade Sverige och det var gott. Kl är nu 23 och Åsa gick till hotellet för en stund sedan.

I fredags hade vi möte med den sv läkaren samt med en från avd. Mkt nytt blev sagt och jag höll på att hoppa ut genom fönstret. Frågade hur länge han trodde jag skulle behöva stanna här och han svarar att det kan bli upp emot 8! Månader men allt beroende på hur allt fortlöper. Nu ska jag genomgå två större röntgen varav en hette pet röntgen. Där skannas hela kroppen och man kan utläsa om några infektioner finns i mage och tarm och även se ev infektioner i lederna. Som det är nu verkar jag inte ha några infektioner och all antibiotika är borttagen.
Meningen med dessa röntgen undersökningar är att Mattias vill sätta in remicade igen för att få mig i ett mkt bättre skick. Detta skulle även innebära att dom inte måste operera lika akut och op kanske inte behöver bli lika omfattande som dom först trott. Det gäller bara att få reuma att jag våga sätta in remicade. Remicade har hjälpt mig mkt med hud och leder. För som Mattias så inu har jag ingen infektion och mage och tarm verkar lugna just nu så det krävs idag ingen akut op men när vi väl är där så har vi bara en chans på oss men att oddsen blir bättre att jag ska klara den om jag är i bättre skick.

Det är en del undersökningar och trixande här framöver. Väntar på svar från kvinnoläkaren som ska titta på plåtarna av v bröst. Försöker att inte oroa mig så mkt. Har fått börja mobiliseras men dom har inga gåbord här! Det dom gav mig är den nedan på bild...jag som har så ont i händerna och behöver stödja mig på armbågarna. Vi höll nästan på att råka i luven på varandra jag och fysteraputen som hade svårt att få in att jag ej kan anv den.

Allt är lika ovisst som innan om när och hur operationen ska göras. Det vore ju fantastiskt om dom satte in remicade men samtidigt lite oroväckande då den både ger och maskerar infektioner. Jag hörde i stort sett bara tills han sa upp till 8 månader men självklart behöver det inte ta så länge för det klarar jag inte av! Nu är det bara att invänta pet röntgen och vad den visach sen utgå från det. Måste höra med Åsa i morgon om det sades nåt mer för min hjärna stänger av mellan varven.

Oj klockan är 00 och dags att försöka sova lite. Har inte gått så bra sen jag kom hit 😣 Sov gott! Här är gåbordet...två hjulen, ej höj och tänkbar.

Positiva intryck

Idag har vi tagit bussen till ett gigantiskt och ett oerhört vackert köpcentrum. Köpcentrumet var i flera våningar och hade precis allt. Vi orkade inte ens utforska den nedersta våningen för vi alla var som ett gäng skadeskjutna kråkor. Hade så ont när vi var tillbaka efter ca 5 timmar och benen var så uppsvällda men det var det klart värt. Jag har varken åkt buss eller besökt någon affär på väldigt länge och har inte sett så mkt människor på år så mitt huvud är fyllt med positiva intryck. Det gav så mkt att få ta på sig normala kläder och mingla lite. Lite bilder nedan.

Idag har Åsa och Eva kommit ❤ tack vare er insamling som gjorde Åsas resa möjlig. Eva fick betala själv 😉 det var underbart att träffa dom och jag fick komma ut för första gången sen jag kom hit. Nu har jag ju faktiskt varit i England kan man säga. Fotade lite och ni får ursäkta den mer än lovligt gräsliga färgkombon. Men nu har jag äntligen fått underkläder och byxor. Och varma koppen 😊

Tyvärr mår jag inte bra alls och i kväll är den sämsta kvällen hittills. Lederna håller på att sprängas och förflyttningen från säng-rullstol-säng tog alla krafter. Kunde inte förflytta mig själv så muskler kom tillbaka! Orkar ej skriva mer idag men på återseende.

Dikt

Instängd i min kropp
Ingen har nyckeln ut
Allt går bara runt
Ingen början, inget slut

Människor skrattar, är mitt i livet
Men jag sitter på första parkett
Tar aldrig något mer förgivet
Försöker ständigt hitta nya sätt

Jag upplevs som stark av andra
Men jag känner mig ledsen och svag
Det är ensamt att vägen vandra
Och att tappa mer och mer av sitt jag

Det som andra inte ens tänker på
Kan lätt skapa kaos hos mig
Duscha själv, klä mig, stå och gå
Är bara vardag för dig

Det värsta är att inget få veta
Ingen plan som kan inge hopp
Det tar onödig energi att ansvariga leta.
Hur man än går tar det stopp.

Jag längtar efter sommar och vinden
Jag längtar till mitt eget kryp in
Jag längtar efter en mulen på kinden
Sova i en säng som bara är min

Längtar efter er alla ❤
Efter soffhäng, prat och skratt
Efter köttsoppa med klimp och fralla
Och som jag saknar min katt

Allas liv fortsätter- som det ju ska
Men jag kan bara tyst titta på
Jobbiga besked nästan varje dag
Jag vill bara resa mig och gå

Bort från sjukhus, prover och att inte få svar
Bort från väggarna jag sett i år...
Jag måste finna vem jag var
Innan allt detta satte sina spår.
Jag måste få uppleva en vår
Jag vill inget hellre än att det går ❤

Oro

Känner ofta på mig saker. Tyvärr aldrig några positiva saker. Då jag och mamma var på vår sista resa tillsammans kände jag så starkt att mamma var dödssjuk i cancer. Det visade sig att jag hade rätt och hon dog i lungcancer 2013. Ett tiotal år innan hade hon bröstcancer som hon friskförklarades ifrån.

Har länge haft en gnagande oro om att jag ska få bröstcancer. Senaste månaderna har det slitit och dragits i v bröst. Jag trodde det kom från venporten som ligger just ovanför under skinnet. Talade om detta i sverige och en ssk kände men hittade inget konstigt. Man borde gjort en röntgen.

Det kom in en kvinnlig läkare idag och dom har sett något i vänster bröst som inte ska vara där. Dom hade sett den på röntgenbilderna över bröstryggen. Bilderna skickas nu till bröst specialist som ev vill träffa mig personligen. Han arb i en annan region men här i manchester.

Så behövde jag detta också? Det tar aldrig slut. Mattias arbetar och opererar inte i huset idag. Op lär dröja ännu längre och beroende på vad jag har i bröstet blir den ens av de närmaste månaderna? Jag orkar inte mer nu. Jag mår bara sämre och sämre. Fick idag veta att dom inte skyndar på någonting utan patienten ska vara i så bra skick som möjligt innan op. Min sjukdom blir bara värre och eftersom jag ej får mobiliseras så blir ju lungor och hela kroppen bara sämre. Får jag ens göra någon operation?

Depp

Haft en hemsk natt och dag. Dom väckte mig på småtimmarna med att ta massa kontroller då jag återigen hade feber och låg syresättning. Har försökt förklara att jag får feber av dessa ledskov som ofta kommer på nätterna. Huttrade så mkt så tänderna skallrade och då tänkte dom slå på fläkten. Vägrade detta och sköterskan blev sur och började argumentera och förstod ej hälften av vad hon sa. Förstår ju poängen med fläkten men just då brydde jag mig inte om det. Febern var inte alarmerande hög och hade fått Alvedon.

Har man över 38 grader så ska det tas prover. Kl 08 kommer det in 2 stycken varav en elev. Jag har så kraftiga inflammationer i axlar armbågar och handleder och dom försöker bryta armbågen rakt så att dom ska kunna sticka. Det enda som händer är att dom punkterar kärlet som börjar blöda kraftigt pga blodförtunnande. Orkar ej mer så så ifrån och bad dom återkomma då jag fått mina värktabletter. Det som gör mig mest förbannad är att dom inte använder min venport som jag fått just pga att jag är svårstucken...någon timme senare kommer en annan kille som ska ta proverna och denna gång gick det bra. Men om dom tänker ta prover varje gång jag ha feber och inte använda venporten har vi ett problem. Dessutom blev det ett läkage i sängen pga värdelösa påsar.

Just nu känner jag mig helt under isen. Förstår inte vad det är vi väntar på. Jag hade fått klartecken i sverige att börja mobiliseras och det hade vi börjat med så smått i Sverige. Här har Jag helt plötsligt sängläge igen. Jag hade en noga uträknad diet och mina näringsbrister var borta. Här serveras mat utan grönsaker och ingen kollar vikten. Mitt hår fullständigt rasar av mig.  Det verkar som att all fokus ligger på något helt annat än operationen som ju är anledningen till att jag är här. Är det meningen att jag nu ska ligga månader här nu och vänta?

Jag har sån hemlängtan så det finns inte. Kan inte fråga och be dom förklara pga språket. Förstår inte medicinsk engelska och förstår det knappt på Svenska. Ingen vet var Mattias är eller när han kommer ( den sv läkaren) Har absolut ingen muskelmassa och blir alltmer rädd för att jag ej ska kunna gå igen. Har ingen att prata med och ligger som en grönsak. Det är tur att jag inte visste hur mitt liv skulle bli. Så stark? Inte ett dugg. Har aldrig känt mig så svag och rädd. Jag vill bara att det ska bli torsdag så Åsa och Eva kommer. Kanske kan vi då få klarhet i saker och ting. Hitills har min vistelse här bara varit en besvikelse och det känns som om operationen är längre bort än någonsin.

Det som piggade upp min dag var ett videosamtal från Pernilla, Eddie, Cissi och självaste Elivia som blir 15 år idag! Grattis finaste du! Det var så underbart att se er men saknaden efter er blev inte mindre. Jag blir så medveten om allt jag missar.

Sorry för långt deppigt inlägg.

Länkar

Vill länka till min bästa och äldsta väns blogg.

http://ettpmittiallt.blogspot.se

Hittade där ett inlägg som Pernilla skrivit den där sista kvällen vi hade ihop innan jag åkte hit och då ingen av oss kunde säga adjö. Inlägget berörde mig så starkt och satt här och läste och grinade. Jag hoppas så att hon har rätt. Läs gärna inlägget. Så fullt av hopp och förtvivlan. Inlägget är bland dom första och heter farväl.

Sov gott ❣

Om ej länken fungerar så googla bara ettpmittiallt så dyker bloggen upp.

Blandad väntan.

Vaknar upp till ännu en ändlös dag. Fast i en säng i ett rum med gröna hemska väggar. Varje dag hoppas jag på att få något besked eller svar på vad det nu är dom väntar på. Den svenska läkaren har varit borta nu två veckor och behöver verkligen få prata med honom. Vad väntar vi På? Att infektioner ska lägga sig och avsluta alla sorter antibiotika? Men op är ju liksom det som ska göra att infektionerna ska lägga sig...och ryggen. Vad hände med den läkaren? Har han gått vilse bland alla byggnader? Jag är så less sjukhus, att inte veta, att bara vänta och på orden infektioner, antibiotika, ledskov, vi inväntar..., sänka, blodsocker, salvor mm mm Tror jag ska byta ut dom orden mot andra men det kanske blir lite förvirrande?

Hello Linda! Vi ska ge dig lite varma koppen så att solen går ner och så att du slipper alla trasiga lameller. Ditt skämt var ganska dåligt men vi inväntar en ståuppkomiker som ska ge dig en hårinpackning. Tyvärr kan vi inte säga när själva koutsläppet sker för vi väntar på våren. Tillsvidare kan du använda denna rauter och blanda den med en box och ett bank id så ska huden lugna sig!

Helt begripligt! 😊

Den 19e kommer inte bara en moster hit utan Eva hade också hittat en billig resa och beslöt sig för att också hälsa på. Jag hade velat att dom delat upp sig så att jag får sällskap fler ggr men Eva som bott i liala Arjeplog kände att manchester kändes lite väl otryggt och stort och ville ej resa ensam. Jag undrar bara vad hon ska äta som bara äter kyckling och fisk. Det blir nog mkt sandwisch med marmelad 😊 blir så kul att dom kommer och vi ska ta rullgösta och rulla omkring i krokarna vare sig jag får för ryggnissen eller inte.

Förstod jag det hela rätt så går dom storrond i morgon då sköterskor, läkare, avdchef och olika team går runt. Hatar såna ronder där 10 Pers ska stå och titta på en och prata fort på engelska med medicinska termer och mitt huvud har Afasi den tiden på morgonen. Måste hinna få i mig java! Jag vill bara ha ett samtal med nr djup och ställa alla frågor och när ungefär operationen kan bli av. Jäääääääkligt less på all väntan och vet ej vad vi väntar på. Anar att inga inf får vara aktiva och har 4 olika sorters antibiotika så nåt säer mig att jag har någon/några.

Idag fick jag ett gulligt brev och en förstoring av Magnus och en papegoja ❤ han hade skrivit så fint så det var jätteroligt att få! Om någon annan vill skriva och  posta typ en klubba så skriv Gärna!

Jag väntar vidare jag...
Kram!

Levandelampa

Igår kväll då jag släckt ned tändes plötsligt en av räkorna i taket. Den gick inte att släcka heller och styrs från väggen med vanligt on och off teknik. 4 av personalen prövade men nej den skulle lysa. Grävde fram mina solbrillor men dom hjälpte föga...måste ha riktigt mörkt och svalt. Gärna tyst okså. Har alltså sovit som en utmattad bäver. Kl 05 behagade lampan bara slockna. Mkt konstigt. Kanske var pappa och mamma som gav en hälsning på födelsedagen 😊💗

Inte hänt något av värde idag. Skriver mer i morgon.
Źzzzźzzzzz

Födelsedag

Blir ett kort inlägg i kväll. Har firat min 5e födelsedag av 6 på sjukhus men förstå gången på ett engelskt 😊 Tro mig när jag säger att jag blev så chockad men varm och glad då hela personalen på drygt 15 personer kommer in på rummet och alla sjunger och med sig har dom tårta och kaffe. Visste inte var jag skulle titta för blev lite generad 😳 riktigt rart!

Pratat med släkt och vänner så har nu så ont i armbågarna så en pina skriva. Tack för uppvaktningen!

Vill tacka er alla av hela mitt hjärta som gett ett bidrag till min mosters resa hit. Det kom in över 10 000 kr! 🌹🌹🌹🌹❤❤❤ ! Nu känns min vistelse här lättare då jag vet att ett kärt ansikte snart kommer med lite ny energi!

Hemlängtan

Jag vet att jag borde vara tacksam över att jag fått denna möjlighet att åka hit för operation och det är jag också. Men dessa sista tre dagarna har jag verkligen vantrivst. Jag har enorm hemlängtan och har inte blivit särskilt väl bemött av personalen. Dom är väldigt underbemannade här som i Sverige men det är ingen ursäkt för deras beteende. Kan heller inte förklara mig eller stå upp för mig själv på ett annat språk på samma sätt.

Igår ringde jag på personalen då jag tyckte det var konstigt att dom inte tömt urin katetern på hela dagen. Denna hänger så att jag inte kan se den och det är inte heller mitt jobb att hålla reda på den. Det visade sig att den var så full att den spruckigt och det hade läkt på golvet. För detta fick jag en utskällning för att jag inte ringt tidigare...samma sak hände dagen innan. Idag ringde jag på fel tidpunkt då stomin var full. Då skulle dom ha rapport till nattskiftet. Jag skulle åter igen ringt tidigare men då den tömmer sig kan det gå väldigt fort så hinner inte alltid med. Mina morgon bestyr får jag oftast hjälp med runt 12-13 tiden och medicintiderna hålls inte trots att jag påpekat varje dag om vikten av att jag får dom i tid. Sömntabletterna fick jag närmare 24 igår som är på tok försent.

Ingen frågar hur det går och hur jag mår. Dom rusar in och nästan slänger tabletterna på en. Jag försöker tänka att det beror på underbemanning men jag är redan väldigt utsatt i denna situation. Förövrigt känns det som att jag bara bytt land att ligga och vänta på. Vi inväntar samma svar som när jag kom. Operationen verkar inte närma sig det minsta. Blir fullproppad av antibiotika hela dagarna i dropp och jag vet inte ens mot vad längre. Nålarna sitter inte men dom använder inte venporten som sattes in hemma och som fungerat utmärkt bara för att det tydligen inte är vanligt här...

Inget positivt inlägg idag. Ledsen för det. Nu har jag fått skriva av mig i alla fall. Kram.

Rutiner och väntan

Efter två veckor här på sjukhuset börjar jag nu känna igen lite av dom rutiner dom har och lite av hur allt fungerar. Det går väl lite bättre med engelskan men oj vad jag saknar att få prata svenska om allt och ingenting. Fortfarande rätt så hämmad så allt spontan snack går tyvärr förlorat. Det är tur att det finns telefoner så att man kan ringa och tjata hål i någons huvud.

Trodde väl inte riktigt att det skulle bli som det nu är då jag väl kom hit. Trodde att jag skulle kunna träna och öva på att gå och att vi skulle starta upp med dem förberedelser som skulle göras. Just nu känns det som att jag bara bytt sjukhus att ligga och vänta på. Nu väntar dom fortfarande på klartecken från ryggspecialisten ang mobilisering och fått ytterligare en antibiotika insatt pga bakterier i urinen. Hade hög feber igår och jag tror fortfarande att det är ledskovet som gör sig påmind men här slår dom på stora trumman så fort man har lite feber och det tas prover och kontroller typ hela dagarna. Det är jobbigt att aldrig få vara i fred för det är ett väldigt springande.

Börjat lyssna på ljudbok och rita igen. Lyssnat på Charlotte Dujardins biografi om hennes otroliga resa inom dressyren på hästen Valegro. Hon började som hästskötare och vidare till olympisk guldmedaljör och alla fina prestationer däremellan. Då boken var klar gick jag in på Youtube och kollade i många av hennes enormt fina ritter. Det syns inte ens att hon ger några hjälper åt hästen. Den bara svävade fram. Bandet mellan henne och Valegro verkar varit väldigt speciellt och det ser man på videosarna. Att se detta fick mig inte att längta mindre efter hästar och ridningen. Ställ in en falabella här på rummet så blir jag nöjd! 😊 ( världens minsta ras)

Engelsmän är ett trevligt folk. Är dock ovan med allt my  Love, my  darling och please i var och varannan mening. Please har jag börjat komma ihåg att säga men nä...my darling or my Love känns inte naturligt att säga. Fick beröm igår av en av personalen att min engelska var så bra. Bättre än många engelsmän... men hon måste menat engelsmän med afasi 😉 hon var väldigt lätt att förstå och pratade tydligt och jag var för trött för att stressa upp mig så då flöt det på. Idag har jag haft Afasi hela dagen. Inget har flutit på.

Blev hämtad i en rymdsäng ner till röntgen. Dom är svarta med massa funktioner och breda. Man behöver inte kliva ur dem utan man röntgas i dem. Sen får man ligga och vänta på en transportnisse som hämtar en tillbaka till avd. Men sjukhuset är gigantiskt och nissarna få så fick vänta en timme. Rymdsängen är stenhård så har rätt ont nu. Idag kollade dom ev blodproppar i vänster ben som är rött och uppsvullet. Onödigt då mitt ben brukar svälla.

Måste erkänna att bakade potatisen med bönor och makaroner till i samma rätt var ett språkfel. Ingen kombination dom brukar äta här tydligen. Det var Linda som var stressad och inte förstod menyn 😊 som bara tog något som lät bra. Måste säga att jag kommer överens med maten för det mesta. Kött och kyckling går att dela med sked så mört är det. Det jag saknar är grönsaker och rotfrukter. Väldigt dåligt med det.

Min telefon kom ju bort för ett tag sedan så messa mig gärna ditt nr. Jag har samma.

Kram!

Detta kommer nog bli ett långt och kanske rörigt inlägg men det bästa är att man får sluta läsa när man vill 😊 tänkte försöka förklara så gott det går vad denna operation egentligen innebär och vad dom ska göra. Detta är något som kan ändras före och under operationen men planen är dock den som följer. Min blogg har ändrats under åren allt efter mitt liv ändrats och har kommit att bli ganska personlig. Jag saknar ofta själv att läsa om andra med samma problematik och kanske kan det hjälpa någon på vägen att känna igen sig och känna sig mindre ensam.
.
Alla människor har tarmfickor. Dessa märker vi sällan av utan det är när dom blir inflammerade och t.o.m spricker vi blir riktigt sjuka för då läcker tarminnehållet ut i buken som i mitt fall. Åkte in med ambulansen i nov 2013 och sen dess har jag i princip bott på sjukhus. Trots mina protester om att ej opereras och få stomi opererades jag ändå akut några timmar ifrån ankomsten för det fanns inget annat att välja på. Sedan denna operation har allt bara strulat. Den ena sjukhusvistelsen efter den andra. Den ena infektionen efter den andra. Det har varit så mkt så har tyvärr inte koll på allt som hänt under alla dessa år då jag varit nära att lämna in flera ggr med b.l.a hjärnhinneinflammation.

Det började med att hela operationssåret gick upp. Det var enormt. Dom ville och kunde ej sy igen det då huden bara sprack då allt kortison gjort den skör. Det skulle läka inifrån vilket det ej gjorde. Man prövade vakumpump och hudtransplantation samt dagliga omläggningar men har idag över 4 år senare fortfarande ett hål i magen där den svaga bukväggen orsakat två mindre Bråck. Under dessa år har det utvecklats ett gigantiskt Bråck under stomin. Detta hämmar numera hela min vardag. Det väger säkert 3-4 kilo men nu ska det bort. 😊 tyvärr är det ingen bra statistik på bråckoperationer men det tar vi i såfall
Då.

Man ska operera bort bråcket och tjocktarmen som ligger i bråcket. Bukväggen har gett vika så hela tarmen ligger ihopklämd där.
Man ska även ta bort ändtarmen då den orsakar infektioner och ej behövs utan tjocktarm. Kommer bara ha kvar en bit av tunntarmen dit det kopplas en ny permanent stomi. Det var operationen i stora drag och har säkert glömt mkt eller inte fått veta allt ännu och som sagt vet man inte helt och fullt vad som ska göras förrän man öppnar upp och ser. Det man vet är att operationen är väldigt riskfylld, tar lång tid med många team men fhv vet dom vad dom gör. Denna operation har tyvärr många komplikationer men blir nog helt tokig om jag skulle börja tänka på alla nu.

Inför en op som denna kävs det att man i övrigt befinner sig i så bra form som möjligt. Tyvärr gör jag inte det då min reumtism är högaktiv, har för mkt kortison som måste ner i dos, har svängande blodsocker och syresättning och ryggen är helt åt fanders med 5 kotkompressioner det sista året. Den sista gör att jag fortfarande har sängläge och mina muskler är obefintliga 😣 jag är minst lika orolig för allt detta med ryggen som för operationen av buken. Kommer jag kunna gå igen? Och hur kommer min kropp klara sig med bara en bit tunntarm?

Många frågor men ville bara försöka förklara vad jag gör här. Får ta frågorna längre fram och då också ta detta om smärtlindring e op. Rädd för smärtan efteråt då det är så svårt smärtlindra mig då jag tål så mkt. puh...en dag i taget.

Pengar fortsätter komma in till min mosters resa 💞💞💞 kan ej uttrycka mig nog om hur mitt hjärta svämmar över av tacksamhet. Tack alla! ❤🌹 inläggen kanske är något förvirrade emellanåt för min hjärna är rätt luddig av allt.

Tack och kram 💞

Jag vill bara tacka er som bidragit med en slant till mosters resa över. Hade velat gå in och tacka er alla personligen men surfandet är lite begränsat och fungerar sådär...Ni ska veta att det värmer oerhört och gör min stuation mer hanterbar. Så tack alla! 💖💖💖🌹🌹🌹

Bunkrade upp lite men förrådet får nog fyllas på då det är möjligt 😊

Potatis och makaroner igen...och en liten juicebehållare och en liten yoghurt.

Resa

Första gången jag firar påsk i England och som jag firar! Det är ägg och små huttar till höger och vänster och jag har tagit med mig hela sängen ut på isen i det varma och soliga vädret och ligger just nu och grillar korv. Men det kan hända att jag är på rummet i stället och åter igen ätit potatis och makaroner och är nära att slänga ut plattan genom fönstret då jag läser ordet laddar...ungefär 300 ggr om dagen och inget laddas ner. Jag är svårt allergisk mot teknik och behöver Åsa i den ena stolen och Magnus i den andra! Åsa sköter snacket och Magnus räddar mig från att få en stroke över deras gäst Internet 😲

Inte mkt har hänt i helgen. Tror det blir lite mer undersökningar till veckan. Inför operationen måste jag ner i cortisondos och inga infektioner får vara aktiva. Åsa tittar sig omkring efter lämplig resa som passar in i hennes arb schema och ligger ok i pris. Som jag skrivit tidigare så får den som känner att dom vill hjälpa till att sponstra med en liten slant gärna swicha till Annas nr 070 3032439. Vet ej hur mitt eget swich fungerar härifrån därav är det bättre att swicha till henne. Denna insamling gör vi för att operationen drar ut så på tiden och för att jag ska ha något att se fram emot om några veckor, någon som håller mig sällskap några dagar och det känns betydligt lättare att stå ut med allt skrämmande som det innebär att vara här själv med all oro om jag kan se fram emot att någon (Åsa) kommer. Åsa ska ju även komma när operationen är och får stå för den resan själv då f kassan ej betalar resa och uppehälle utan endast sjukpenning för lönebortfall för nära anhörig där utgången är oviss...🤕 hmm kändes inte bra skriva det där. Men men finns inga alternativ. Klarar jag allt detta med 1.5 år på sjukhus och 5 års ständiga inläggningar med allvarliga infektioner och bara blivit sämre och nu i ett främmande land med språksvårigheter och ångest inför operationen. Överlever jag detta och tillfrisknar klarar jag vad som helst sen!

Kram!