Efter två veckor här på sjukhuset börjar jag nu känna igen lite av dom rutiner dom har och lite av hur allt fungerar. Det går väl lite bättre med engelskan men oj vad jag saknar att få prata svenska om allt och ingenting. Fortfarande rätt så hämmad så allt spontan snack går tyvärr förlorat. Det är tur att det finns telefoner så att man kan ringa och tjata hål i någons huvud.
Trodde väl inte riktigt att det skulle bli som det nu är då jag väl kom hit. Trodde att jag skulle kunna träna och öva på att gå och att vi skulle starta upp med dem förberedelser som skulle göras. Just nu känns det som att jag bara bytt sjukhus att ligga och vänta på. Nu väntar dom fortfarande på klartecken från ryggspecialisten ang mobilisering och fått ytterligare en antibiotika insatt pga bakterier i urinen. Hade hög feber igår och jag tror fortfarande att det är ledskovet som gör sig påmind men här slår dom på stora trumman så fort man har lite feber och det tas prover och kontroller typ hela dagarna. Det är jobbigt att aldrig få vara i fred för det är ett väldigt springande.
Börjat lyssna på ljudbok och rita igen. Lyssnat på Charlotte Dujardins biografi om hennes otroliga resa inom dressyren på hästen Valegro. Hon började som hästskötare och vidare till olympisk guldmedaljör och alla fina prestationer däremellan. Då boken var klar gick jag in på Youtube och kollade i många av hennes enormt fina ritter. Det syns inte ens att hon ger några hjälper åt hästen. Den bara svävade fram. Bandet mellan henne och Valegro verkar varit väldigt speciellt och det ser man på videosarna. Att se detta fick mig inte att längta mindre efter hästar och ridningen. Ställ in en falabella här på rummet så blir jag nöjd! 😊 ( världens minsta ras)
Engelsmän är ett trevligt folk. Är dock ovan med allt my Love, my darling och please i var och varannan mening. Please har jag börjat komma ihåg att säga men nä...my darling or my Love känns inte naturligt att säga. Fick beröm igår av en av personalen att min engelska var så bra. Bättre än många engelsmän... men hon måste menat engelsmän med afasi 😉 hon var väldigt lätt att förstå och pratade tydligt och jag var för trött för att stressa upp mig så då flöt det på. Idag har jag haft Afasi hela dagen. Inget har flutit på.
Blev hämtad i en rymdsäng ner till röntgen. Dom är svarta med massa funktioner och breda. Man behöver inte kliva ur dem utan man röntgas i dem. Sen får man ligga och vänta på en transportnisse som hämtar en tillbaka till avd. Men sjukhuset är gigantiskt och nissarna få så fick vänta en timme. Rymdsängen är stenhård så har rätt ont nu. Idag kollade dom ev blodproppar i vänster ben som är rött och uppsvullet. Onödigt då mitt ben brukar svälla.
Måste erkänna att bakade potatisen med bönor och makaroner till i samma rätt var ett språkfel. Ingen kombination dom brukar äta här tydligen. Det var Linda som var stressad och inte förstod menyn 😊 som bara tog något som lät bra. Måste säga att jag kommer överens med maten för det mesta. Kött och kyckling går att dela med sked så mört är det. Det jag saknar är grönsaker och rotfrukter. Väldigt dåligt med det.
Min telefon kom ju bort för ett tag sedan så messa mig gärna ditt nr. Jag har samma.
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar