Blodbrist och opigg

Just då man kravlat sig upp ur gropen och anar solskenet så kommer någon med spaden och slår en i huvudet så att man dråsar ner igen. Jag var inställd och så även läkarna på att reuma medicin nu var nästa drag och att det skulle hjälpa mig att komma i så bra skick som möjligt.

Efter två fasansfulla dagar ligger jag nu åter igen med tre sorters antibiotika då jag återigen har sepsis. Dom tar prover och hela plastsprutor med blod och har idag varit ner två gånger på en röntgen i tre delar och den tredje är i morgon bitti. Detta för att lokalisera var inf kommer från. Det känns som att jag varit med om detta förut...röntgen var en mardröm. Ligga still på en stenhård brits i en timme. Gruvar mig för den i morgon bitti då jag alltid har som ondast då. Kan inte få blod förrän jag är helt feberfri och i lite bättre form och blod behöver jag verkligen! Har aldrig haft så lågt hb som nu. Det bara susar i huvudet.

Det känns faktiskt väldigt tröstlöst. Det fortsätter bara att gå runt. Så fort AB sätta ut kommer bakterierna tillbaka. Mår inget vidare alls. Förutom allt det fysiska så är det jobbigt psykiskt. Att bara vänta på vad som ska ske och när och dessutom vara långt från nära och kära.

Ej fått någon sjukpenning sen 25 februari. Läkaren har haft enorma problem med att förlänga det som fanns=trycka på en knapp på datorn. Efter typ 10 prövningar kom det iväg men då med helt fel datum...Vi har ringt igen men nu är min handläggare sjuk på FK. Ska samla ihop alla räkningar och skicka till vederbörande. Så just nu kan man säga att det är en aning tufft. Kolla in dessa vackra djur!

Ha det gött!