uppdatering

Jag verkligen drar mig för att skriva ett inlägg för allt är så rörigt så vet inte var jag ska börja. Har hunnit byta rum tre gånger sen jag bytte avdelning och varit isolerad några dagar för att det gick mässling här och jag visste inte om jag var vaccinerad och har inga föräldrar jag kunde fråga heller 😣 jag var dock nästan helt säker att jag fått vaccin och då provsvaren kom så visade dom att jag fått det. Var en himla tur för isolering är så otroligt tråkigt och påfrestande.

I förrgår fick jag tillslut metojectsprutan som varit indragen då dom återigen fått för sig att jag haft någon infektion...skulle jag få betalt för varje gång dom nämde ordet infektion skulle jag och Joakim von anka kunna sitta och kasta guldmynt på varandra. Dom fick tillslut ge sig och ingen infektion har hittats som hindrar metojectsprutan och nu är det tänkt att jag även ska få remicade här inom en snar framtid om nu allt går min väg.

Idag fick jag en tid kl 10 för att kolla nerverna i fötterna. Det gjordes med att ge ström samt sticka nålar och resultatet visades på nått diagram. Har inte fått svar från någon läkare men han som gjorde testet sa att jag hade stor nervpåverkan men att min läkare skulle förklara bättre.

På onsdag har vi rond med kirurgläkaren, reumatologen samt nån chef till dom. Detta för att kommunikationen dem emellan inte fungerar. Jag hamnar hela tiden mellan stolarna och ingen vill ta ansvar och jag skickas runt som en person som inte har några rättigheter eller som inte kan ta hand om mig själv. Det känns som att jag är omyndigförklarad och inte får vara med i min egen vårdplanering. Nu känns det som att dom bara vill ha ut mig härifrån. Börjar må allt sämre för är så stressad över hela min situation...har inte ens en lgh som jag kan bo i. För att jag ska kunna bo hemma i dagsläget är en ny lgh och hjälp 24 timmar om dygnet och det går INTE skulle inte ens kunna öppna ytterdörren om någon vill hälsa på. Skulle bli helt isolerad. Sen ekonomin. Har inte råd med högre hyra och betala högsta avgiften på ex personlig assistent. Jag har så många frågor och får inga svar. Vad krävs för att jag kan opereras? Vart ska jag bo? Vem ska hjälpa mig? Mm mm. Kanske något klarnar e onsdagens möte.

Igår var Pernilla hit och det var tjatter på högsta nivå 😁 kan inte förstå hur vi alltid lyckas ha så mycket att surra om och saker att lösa :) det var så mysigt med besök. Nu väntar jag på Maria och båda tjejerna från sjukhuskyrkan har varit hit och jag och Laila var en sväng på apoteket och jag kan inte förstå hur jag alltid behöver saker därifrån. Råkade beställa lite saker från lyko också 😁

Kan inte fatta att jag legat här i två år i nov. Har någon av er legat länge på sjukhus och hur klarade ni det psykiskt? Allt känns så overkligt. Det går inte att förklara. Det är som att hjärnan börjar stänga av och att den vägrar ta emot fler saker och motgångar. Det är snart risk för att jag börjar se rosa elefanter. Blir så frustrerad för inget händer...kan ju fasen inte flytta in här fast det har jag ju i stort sett gjort. Jag har så otrolig djuranstinens. Saknar min zambo som börjar bli lite gammal och glömsk. Vi skulle passa bra ihop. Nu kommer Maria.  ha en bra kväll.

Linda