ECT

Jag vill börja med att tacka er för allt erat stöd, uppmuntran, värme, hälsningar, styrkekramar och  vänliga kommentarer ni ger mig här och på Facebook samt över telefon och för era besök ni som kan. ❤❤❤ Vill också tacka er för att ni läser min blogg och jag hoppas att det kanske kan hjälpa någon som befinner sig i liknande situation att känna sig mindre ensam och att människan klarar mer än vad man tror. Hade jag vetat för 5 år sedan vad jag skulle tvingas gå igenom och fortfarande har den värsta biten kvar hade jag gett upp för längesen. Men då man inget kan göra förutom att vänta och ta en dag i taget finns inga andra valmöjligheter.

I måndags var det dags för den första ECT behandlingen. Har inget minne alls från morgonen, förberedelserna och behandlingen. Däremot har jag mått sämre och framförallt i måndags då jag vaknat upp samt tisdag och onsdag. Har känt mig mer nedstämd men det jobbigaste har varit att jag känt sån overklighetskänsla. Som om jag befunnit mig i en dröm. Har inte varit helt orienterad och har inte känt igen mig själv riktigt. Väldigt svårt att förklara då jag själv inte riktigt kan sätta fingret på vad det är som är fel. På natten mot tisdag hade jag mkt mardrömmar och igår kände jag mig otrygg och mörkrädd och hade helst velat flytta ut sängen i korridoren. Har bett personalen be Marcus ( ansvarig psykiatriker ) komma hit så jag kan få svar på mina frågor. Det var ju meningen att jag skulle få behandling igår onsdag men det gick vinterkräksjukan där ECT utförs så det ställdes in. I morgon 07 är nästa tänkta tid.

Hade tid för röntgen idag för att kolla hur fistelgången mot urinblåsan ser ut. Om den växt osv. Kl 08 får jag den informationen och 10 skulle den göras. Hade väldigt ont och så att jag inte orkade men det hördes nog dåligt. Då jag försökt vakna och fått min morgonmedicin kommer dom in och säger att det inte blir nåt för att jag inte har kateter. Detta visste personalen inte heller nåt om...min sjukgymnast skulle komma 12.30 men han hade ringt avd och meddelat ny tid men ingen så nåt om det till mig så jag hade räknat bort honom och sätt och pratade med Maria från sjukhuskyrkan. Ursäkta men kommunikationen mellan olika inrättningar och viktig information till patienterna ex när tider ändras är väldigt bristfällig här mellanvarven. Jag kan absolut köpa att dom är för lite personal och att det då händer saker som dessa men vi ligger inte här för att vi valt att vara sjuka och fungerar inte vården vi ska ha kommer vi ju aldrig härifrån.

För ca 1 timme sen kom en sköterska in och skrev på min tavla att det blir ECT behandling i morgon 07. Det kändes bra så jag blir klar med dessa behandlingar nångång. För 10 min kom en annan sköterska in och sa att ingen behandling blir av p.g.a kräksjukan...Så på en timme hinner tydligen mkt hända. Så nu ska jag ligga en hel helg och oroa mig. Hade dom inte v kräksjukan då dom ringde tidigare och sa att ECT skulle bli av i morgon? Varför kan inget bara flyta, gå lätt och ge positiva resultat?

Nåt positivt är i allafall att jag utökat mitt promenerande med gåbord från rummet och till kuren där personalen sitter och tillbaka och nu ut till sjukhuset till bankomaten fram och tillbaka med sittpaus inne i restaurangen några minuter. Då går jag även med kvalité så hänger inte som mr hösäck :) det är kanske ca 5ggr längre en väg. Så fysiskt går det framåt 😊

Hoppas bara måndagens behandling går bra för bokat in permission hela tisdagkväll till stallet där jag möter upp Fredrik och Cissi så tänkte vi kika när damerna Pernilla och Maria rider och pussa på någons mule 😍❤