Igår fredag landade jag åter på Kallax flygplats och sen vidare till Sunderby sjukhus efter några dagars konsultation på Östra sjukhuset i Göteborg. Det blev några intensiva dagar och fick träffa alla läkare som ingår i teamet som fhv ska ta sig an min bukoperation. Chefsöverläkaren och han som har huvudansvaret Mattias som är mag och tarmkirurg var väldigt trevlig, verkar väldigt kunnig och som en extra bonus mkt trevlig att vila ögonen på ;) det tyckte även min kära kusin Malin och min kära moster Åsa 🙂 Malin och Åsa har kört från Halmstad varje dag förutom igår då jag skulle resa hem. Jag är såå glad och tacksam över att dom varit med mig där!
Kom fram på tisdag 3 timmar försenad då det blev en oplanerad mellanlandning i Stockholm för att släppa av en annan patient. Det innebär ju dessvärre en extra start och landning i ett väldigt litet flygplan som skakar mer än stora och jag gillar inte riktigt att flyga. Men jag kom fram tryggt till Östra där Malin och Åsa redan väntade. Som på alla andra sjukhus var det överbelagt så jag fick ligga på ett undersökningsrum utan tv och toalett men det var stort och jag fick ha det för mig själv och det fanns stora fönster och jag fick dessutom en fläkt! Eftersom jag kom fram först på kvällen så hände inte så mkt då utan skulle träffa dom olika kirurgerna på onsdagen samt göra en tarmundersökning. Åsa frågade personalen när ungefär jag skulle få träffa teamet och fick till svar efter ronden runt 10 ca så hon och Malin skulle komma tillbaka tills dess. Jag ville ju hemskt gärna ha med dom så vi hade fler öron och hjärnor eftersom min egen är rätt mättad på allt vid det här laget och min depression gör att jag har svårt att fokusera och ta in mkt information.
Tyvärr stämde inte tiderna då dom första två kirurgerna kom redan 07.20! Ni kan ju tänka er hur alärt min hjärna var då. Jag sov ju...Alla läkare förutom plastikkirurgen hann vara innan Åsa och Malin hann komma. Jag träffade Mattias som jag nämnde tidigare och han hade med sig en kollega som jag inte minns namnet på, en kirurg specialist på bråck, narkosläkare och plastikkirurg. Eftersom Åsa och Malin missade alla morgonpigga kirurger så var personalen så snälla och ordnade så att vi fick träffa Mattias igen då han opererat färdigt för dagen. Det var väldigt värdefullt och det kändes bra efteråt.
Ni kan ju tänka er att min stackars hjärna var totalt fullproppad av information, olika metoder, ev komplikationer mm. Det måste göras kompletterande undersökningar, förberedelser och jag måste vara i så bra skick det bara går. Mina lungproblem måste utredas ordentligt eftersom att när dom ska åtgärda bråcket och sätta tillbaka innehållet i kroppen igen kommer organ och tarmar trycka upp lungorna lite så då blir det ännu jobbigare att andas. Dom har ju kollat lungorna 100 ggr typ och det har alltid sett bra ut. Det är ju detta med syresättningen som spökar. Ska träffa dietist för att få i mig rätt slags näring, fortsätta med träningen och hudbehandlingarna och försöka göra saker jag mår bra av mentalt. Dom tyckte inte att jag skulle flytta till nåt korttidsboende utan vara på sjukhuset fram till operationen för att få rätt vård.
På Östra har dom klämt och känt samt fotat bråcket och huden. Dom har undersökt ändtarmen som ju bara vilat sen 2013 då jag fick stomin och dom var väldigt nöjda då den tydligen ser ut att vara i bra skick. ( har själv inte sett den ;) jag törs ju inte hoppas och det är ju bara en stor bonus men en av metoderna var att koppla ihop tarmarna igen för att slippa ett hål ut på magen där annars tarmen kommer ut för att göra bukväggen mer stabil. Det skulle innebära att jag skulle slippa stomin. Det innebär ju dessvärre ett extra riskmoment att tarmarna inte kommer igång igen men tyvärr innebär denna operation att det kan tillstöta många komplikationer som infektioner, att sårläkning och övrig läkning inte fungerar, att kroppen stöter bort nätet dom ev sätter dit för att laga hålet i bukväggen och det kan komma in tarmbakterier i nätet och orsaka allvarliga infektioner och det kan även gå betydligt sämre...
MEN det kan också gå bra! Men jag har så fruktansvärt många dåliga erfarenheter så jag vågar inte tänka att det kommer gå vägen i rädsla för att bli besviken. Men om jag ska summera allt så var mitt besök på Östra sjukhuset i Göteborg positivt. Dom verkar vilja försöka hjälpa mig och sa att dom inte skulle ge sig på det om dom trodde att dom inte skulle klara av det. Operationen är planerad till hösten och dom skulle försöka göra den så fort det bara går men under sommaren står ju det mesta stilla och dom är många som ska få ihop det, operationssal ska finnas tillgänglig, mkt ska klaffa. Tillsammans ska dom sätta sig ner till veckan och prata ihop sig om vilken metod/er dom ska använda, hur allt ska läggas upp, ungefär när, för och eftervård ja dom har nog rätt mycket att ta ställning till. När dom gjort det skickas svar till kirurgen här i Sunderbyn.
Jag fick inget grepp om alla metoder men när dom bestämt hur operationen ska gå till hinner jag nog fråga. Jag behöver heller inte veta alla detaljer. Jag blir väldigt glad bara jag blir av med detta j....a bråck och får tillbaka mitt liv! Om jag sen slipper stomin eller om Mattias friar så är det bara en bonus 😎 jag kommer att vara fullständigt livrädd när det väl ska ske men nu kan det inte bli höst fort nog!
Avslutar med att berätta om svensk sjukvårds baksida. Den du märker av när du måste vara inom den länge eller kanske jobbar inom den och dina ben inte är långa nog. Jag lämnade den avd jag legat på flera år för att åka på konsultation några dagar i Göteborg. Jag fick lämna kvar mina saker där för jag skulle ju tillbaka dit. Igår när jag anländer hit till Sunderbyn har jag inte längre någon plats där!? Det var inte sagt något annat än att jag skulle tillbaka till infektion för att till veckan ev flyttas till kirurgen gastro. Nu ligger jag på en helt okänd stroke avd med ny och okänd personal. Rummet är fullt med lådor och påsar med mina saker. Jag vet inte ens om jag ska packa upp för ingen vet vart jag ska ligga. Svensk sjukvård är klart bättre än i många andra länder men vi ligger väldigt mycket efter andra i många avseenden. Tyvärr verkar det bara gå åt ett håll. Sen kan man ju undra vad det beror på.
/ Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar