Plötsligt händer det!

Igår kom min reumatolog in och berättade att dom fått svar från Sahlgrenska i Göteborg och att jag får komma dit för konsultation nu på tisdag! Jag trodde inte mina öron och har nog fortfarande inte förstått att det faktiskt händer något nu 😎 jag har legat här dag ut och dag in och väntat, väntat och då jag blivit less på det har jag väntat lite till. Åker med sjukflyg från Kallax till Landvetter och sen taxi till Östra sjukhuset som tydligen hör till Sahlgrenska. Min kära moster Åsa kör från Halmstad och möter upp mig där och det känns helt underbart att ha hennes stöd och hon kan prata omkull och ÄR en klippa! Det måste verkligen komma fram hur oerhört mkt svårigheter detta bråck och tarmproblemen ger mig och hur det påverkar mig psykiskt och fysiskt att tvingas ligga på sjukhus i år och vänta på att få opereras. Kan ha svårt att få fram hur jag egentligen mår till nya människor så det måste fram så att dom inte tycker att jag kan vänta några år till. Men först och främst måste dom ju tro att dom kan hjälpa mig. Tänk om dom inte tycker att dom har nog med kompetens. Vad gör jag då? För det är ju en väldigt stor och komplicerad operation.

Dom har tidigare sagt att jag kommer att få en illeostomi i stället för min nuvarande koleostomi efter operationen. Detta för att man ska ta bort tjocktarmen som stomin nu är kopplad till. Då kopplas den i stället till tunntarmen och maginnehållet blir mer lättflytande och det är inte så roligt vid ev läckage. Jag trodde att man skulle ta bort tjocktarmen för att den var så sjuk men tydligen är den inte det utan man tar bort den för att ge plats åt allt maginnehåll som nu är i bråcket. Allt som nu finns där måste ju rymmas på insidan igen. Det är även därför dom under två veckor ska blåsa upp buken på nåt vänster via nån slags ballong.

Om dom nu kan operera mig så sker det först till hösten i bästa fall. Jag vet inte hur dom tänkt utföra den för det var lite svårt att förstå då dom förklarat tidigare och Sahlgrenska kanske använder en annan metod än den som skulle göras i Manchester. Jag får helt enkelt lita på kirurgerna och be till högre makter att allt blir så bra det bara kan bli. Fram till operationen blir det nog ett korttidsboende som vi ska besöka i morgon.

Men en dag i taget ( svårt ) och nu blir jag bara där några dagar och är nog tillbaka redan till nästa helg. Jag vet inte hur avdelningen kommer att klara sig utan mig ;)
Ska jag helt plötsligt lämna min lilla bunker och ge mig ut på flygtur? Det känns såå bra att det äntligen händer något så håll nu tummarna att dom anser sig kunna ta sig an mig, att det blir lyckat och att operationen sker så fort som möjligt!

/ Linda