glöm inte dig själv

Man får inte glömma sig själv mellan varven och hämta energi. Hur eländigt all verkar så är det viktigt att i alla fall försöka ta sig ut och göra något varje dag. Jag är själv lite dålig på det men jag jobbar på det. Därför har jag i veckan försökt att göra nåt varje dag även om orken och lusten varit lika med noll. Nästa vecka kan det komma en vecka jag inte orkar eller vill göra nåt, det kan hända många saker som kan få mig i ännu större obalans än jag redan är men man får ta en dag i taget och bara hoppas och tro att saker blir bättre.               

• Varit på två riktigt givande konsultationer/terapi
• Ridit på Thåtte
• Unnat mig god mat
• umgåtts med vänner och familj som jag trivs med även om jag tyvärr inte kan umgås med vänner jag håller av otroligt mycket p.g.a avstånd
• Lyssnat på bra musik men även så sorglig så jag fick hicka
• Varit på jobbet och fått present och fina rader skrivna av en kund som ska flytta
• Vilat i den mån jag känt att jag behövt det
• Myst med kisse
• Spelat lite gitarr och börjat på några texter
• Haft givande telefonsamtal.
• läst riktigt intressanta och givande böcker
• Skrivit ett mail som i alla fall kändes rätt för mig. 
•  ätit mycket bättre men lång väg kvar
• Badat skumbad med tända ljus                         

Hästnördar

Klockan var närmare 07:54 när jag hämtade upp mina trogna följeslagare och personliga assistenter för att åka mot stallet och dagens häst verksamheter. Pernilla ska alltid borsta tänderna först(det gjorde hon sist också) så därför blir vi alltid några minuter sen men Magnus som tydligen redan borstat sina tänder eller så struntade han i det men han satte sig i bilen på uttalad tid-det är ordning på schackfolket! Man kan ju liksom inte gå och borsta tänderna mitt i ett spännande drag i schack så jag tror han har lärt sig planera det där.

Fick all hjälp jag behövde och jag tror nog att Magnus innerst inne är en hästtjej som vill börja rida och vara med på ryktrallyn, vara med på spökkvällar, borsta svansar och fläta manar men han törs inte stå för den sidan av honom ännu. Tror dock att vi inom en snar framtid får en ny ridelev som leder in sin välpolerade häst i manegen och visar var skåpet ska stå. Tror han har det där inom sig.
Varje gång lär han sig nåt nytt och idag fick han lära sig att hästen har lättare att tugga äpplet om man lossar på nosremmen och även hur man drar sadeljorden.

Thåtte är nog Sveriges- kanske världens snällaste häst. Då jag äntligen kommit mig upp på pallen så skulle hästen stå tillräckligt nära så jag fick in foten i stigbygeln. Då kom vi på att hästen stod åt fel håll och att det nog var bättre för mig att sätta fel fot (det friskare högerknät) i stigbygeln först men det var så avigt så vi började om från början, leda runt Thåtte, knuffa in honom tillräckligt nära pallen så jag kunde ta mig upp men
 nää... det var nog ändå ingen bra ide för kände att jag inte skulle kunna lägga tyngden på vänster ben så Thåtte fick snällt gå några varv till runt den där pallen innan ryttare och häst var i någorlunda samklang och  hästen var nog nära så den icke atletiske ryttaren tog sig upp. Kan i vanliga fall inte läsa hästars tankar men idag så hörde jag klart och tydligt att " vad fn håller ni på med?"

Vet inte varför men har enormt svårt att sitta ner i traven p.g.a smärtan i knät. Lättridning är ju helt uteslutet men kan inte ens sitta ner och sitta på Thåtte är ju som att sitta på ett moln. Av någon anledning går skritt och galopp riktigt bra. På nåt sätt måste ändå något röra på sig i knät i traven och det känns som knivar och om någon ortoped/sjukgymnast läser detta så tar jag gärna emot tips hur man kan linda knät så det bara går att böja bakåt och blir stabilt i sidled. Har jag foten i stigbygeln och trampar ner hälen och håller benet rakt ut en bit från hästen går det bra men tja.... då har man liksom inte den kontakten man vill ha med hästens sidor.
Bäst är ju att rida utan stigbyglar men just nu har jag ingen balans och inga muskler så då sitter jag nog på marken och äter sand fortare än jag hinner säga e-legitimation.
Ner kommer man alltid och det går bra om man har en lång Magnus, en pall, en krycka och en Pernilla som håller i hatten. 

Tala om att detta blev ett nördigt hästinlägg :) men det var såå kul.
Hämtat mor på loet som har permis över helgen och hon såg allt annat ut än pigg och hade väldigt ont så jag hade ju gärna sett att hon stannat i Umeå men dessvärre kan inte jag bestämma det.
Nu ska jag köra bilar ner i magen, ta en värktablett och bara vara. Ridning är det bästa som finns men måste erkänna att jag får lida en del efteråt.

fina

Vaknade inte till någon toppendag direkt men beslöt mig ändå för att åka till jobbet för att vara med på avtackningen eller vad man ska kalla det av en kund som ska flytta från oss till eget boende. Jätte roligt att han kommit så långt i sin utveckling och att det går så bra för honom men kommer verkligen att sakna honom! Han tillförde mycket till boendet och tycker mycket om honom som person. Han hade köpt två super goda tårtor och all personal, vikarier, vår sköterska samt arbetsledare deltog.
Då jag skulle åka hem kom min kollega Eva men en liten present som han hade köpt åt mig och han hade även skrivit ett litet brev och det var så fint så blev riktigt rörd. Kände mig allt lite speciell då jag var den enda som fick något :) men tror han kände att han ville pigga upp mig lite då han vet en del om min situation och vi har alltid haft en lättsam och bra relation.

Pratat med mamma som blivit inlagd på onkologen i Umeå då hon inte får behålla någon mat. Innan har hon ju bott på hotellet. Känns tryggt att hon nu får dropp då hon var uttorkad och nu är hon på rätt ställe och får det hon behöver. Hon hade även fått cortison mot illamåendet. Hon börjar gå ner så mycket i vikt :(
Hoppas  hon är så pigg så hon får komma hem till helgen. Annars tror jag nog någon går bärsärkagång på avdelningen.

Fina mamma

och fina thåtte

                    I morgon två viktiga och givande möten, tvätta och på fredag lite Thåtte ridning :) lääääängtar!

baka liten kaka

Fin chokladbollar                                                               Ful chokladbollar

* Kakao                                                                           * Paulinus musli eller annan musli
* äkta smör                                                                       * Bregott
* havregryn                                                                       * strösocker
* vaniljsocker                                                                    * kakaon är slut
* vanligt socker
* lite avsvalnat kaffe



Dom fina chokladbollarna formas till små söta perfekta bollar och rullas sen i pärlsocker.
Dom fula chokladbollarna som inte ens innehåller choklad röres bara ihop i en bunke och äts direkt med sked.
Dom fina chokladbollarna bakas ofta av petiga, noggranna människor ex personer födda i junfruns tecken.
Dom fula chokladbollarna snörs ihop av någon extremt sockerberoende person som har bråttom och som inte handlar så ofta. Kan vara en person född i väduren eller skyttens tecken.

ge mig ackord.

Sökt överallt efter ackorden till låten jag la upp men hittar inte. Perniiiiiilllla?? Har inte tålamod att sätta mig ner och försöka höra vilka det ska vara. Det kan ju ta typ 400 år.

Tisdag idag. Helgen har inte varit bra alls. Både jag och mamma har mått skit kort och gott. Jag fick reda på orsaken till att jag mått så jäkla konstigt, varit yr, ramlat ur sängen och känt mig otroligt deppig- har tydligen tvär slutat med en medicin som man ska trappa ur. Ibland lär man sig den hårda vägen. Orkar fortfarande inte mycket utan det är liksom en aktivitet om dagen och sen är jag helt slut. Har träffat min terapeut idag och det var givande som vanligt men man är lite trött efteråt. I morgon ska jag försöka åka till jobbet då en av våra kunder ska flytta och skulle bjuda på tårta och han ville så gärna att jag skulle komma och ska absolut åka dit om jag nu inte mår jättedåligt. Känns ändå rätt viktigt att ha lite kontakt med jobbet då jag kommer vara borta så länge.
Ser ut som det blir ridning på fredag igen på Henning denna gång :) Och på lördag ska jag träffa två vänner som jag tappade kontakten med för några år sedan och det ska bli otroligt roligt att träffas igen och tjattra lite.

vänner!

Ha det gott!

Johan Rothstein - En sista sång

  Hittade en sån underbart stark och vacker låt. Var bara tvungen att lägga upp den.

back in town

Så var Umeå resan förbi och skönt är det! Jag älskar att åka bil men att köra bil gillar jag inte alls för då måste jag koncentrera mig och det är jag inge bra på. Man måste hålla utkik efter pilar och skyltar och hinna pall nita innan varje kamera och svära åt lastbilar och eftersom det är bra att ha blicken på vägen så kan man inte spana efter björnar i skogen. Nåt jag heller inte förstår är att så fort det kommer en kamera och det står typ 70 så kör folk typ 40 förbi. Jädrans irriterande!

Efter lite irrande hittade vi till hotellet och efter ännu mer irrande så hittade vi tillslut onkologen som var typ en kilometer bort i sjukhusets nyare del och det var en aning jobbigt att hoppa på kryckor dit och mitt knä är riktigt ont just nu. Mamma måste ju få hjälp att bli skjutsad dit i rullstol om det är någon dag hon inte orkar p.g.a andningen. Rummet och maten var riktigt bra så jag hade inte haft nåt emot att vila upp mig där i några veckor.

Man såg så många cancer sjuka på hotellet som bar olika varianter av huvudbonader. Det var så sorgligt att se alla sjuka människor. En cancersjuk mamma fick dra med sig sina två små barn för strålbehandling varje dag... hon verkade vara ensam där och tänk på alla ensamstående föräldrar som får cancer och leva med vetskapen att ev behöva lämna barnen... nä nu får jag sluta för annars börjar jag tjuta igen. Kan bara säga att det inte finns något mer jag önskar än att dom ska hitta ett botemedel för denna hemska jävla sjukdom!!!!

Var en aning trött på morgonen. Kände mig torr i ansiktet och hittade fuktgel i mammas väska. Bara det att det var fuktgel till munnen mot muntorrhet! Nåja det fungerade det med även om jag inte blev speciellt återfuktad :) Borde ju räknat ut det då tuben var liten och såg ut såhär ungefär. Jag var jättetrött faktiskt...

Nä nu lite läsande och sen zzzzzzzzzzzzz

ångor och dallas

Kvällen har tillbringats på jouren och framför Dallas. På jouren träffade jag dock en mindre angenäm x bekantskap och jag höll på att bli full bara han pratade med mig av ångorna. Det minsta man vill om man själv är total snurrig, trött och vinglar in i saker är att ha konversationer med människor med promille över typ1 (fast det kanske är mycket?) tyckte i alla fall att jag blev ännu snurrigare så fort han öppnade munnen.

Pratat med Maria och sett Dallas samtidigt. Såg det endast för att jag med egna ögon ville se om Sue-Ellen fortfarande var lika bakis/full och om Lucy är lik Kicki Danielsson som alla säger. Men dom kom ju aldrig in i  bild! Dom enda som visas är ju dom där små pojkarna som jag inte ens ser skillnad på som är söner till J.R och Bobby. Bobby har stort hår! Hinner inte gå in på mitt och Marias samtal för ska upp 05:30 i morgon och hämta upp mamma för resa mot Umeå. Kortfattat kom vi in på det här med att visa känslor och att vissa har svårare för det än andra och att vissa är mer kramiga av sig än andra osv och bakomliggande orsaker till det. Det var riktigt roligt för då avslutade Maria samtalet med "puss och kram" och näää det brukar vi inte säga åt varandra men i kväll var det så passande avslut :) 

Åter i stan fredag kväll.
sov gott!

att få ut det man har i sig

Tror alla människor behöver en slags ventil och någonstans att hämta energi ifrån. För mig hade mer ridning och hästar varit det självklara valet men nu är jag dessvärre begränsad då det gäller den biten. Att skriva har jag hört ska vara ett bra sätt att ventilera sig på och det kan jag nog hålla med om. Brukar faktiskt skriva en del mellan varven. Dels skriver jag ju här om det nu räknas men brukar även skriva dikter och skriva låtar som jag tar ut på gitarren. Dessvärre är mina gitarrkunskaper inte dom bästa och nu när jag spelat så lite så får man ont om man har en stålsträngad variant som jag har och fingrarna är inte alls van att ta ackorden. På sista tiden har det här med skrivande och gitarrspelande i stort sett varit obefintligt, det blir liksom inget annat än att jag tar fram gitarren och ett vitt papper som förblir vitt och sitter i stället med stirrande blick och hamnar långt borta i en helt annan värld och kan sitta så i timmar. Oftast är ju tankarna någon helt annanstans.

Träning är också en himla bra ventil. Därför måste jag komma igång med det. Dock är jag en allt eller inget människa och åka och träna lite sådär halvdant p.g.a benet tar lite emot... vill ju gå all in så att säga. Typ gå en mil på bandet och köra hårt med vikter. Får nog nöja mig med sjukgymnastik ett tag nu bara jag tar tag i att ringa dom nån gång. Hoppas verkligen jag kan fortstätta rida en dag i veckan men idag är första dagen jag typ inte vrålar om jag måste vända mig i sängen :) men jag är glad om jag får låna en häst`s ben en halvtimme i veckan för det ger såååå mycket!

Idag har det blivit träff med min terapeut, möte med arbetsledaren och sen hämta ut mammas sprutor och andra mediciner. Pratat med bror som lät en aning piggare och han hade också fått blod idag och hans värde låg på 90. Va fan jag vill också ha blod! mitt är ju ännu lägre men det kanske bara är VIP patienter som får blod. Mig är dom väl så less så jag får inget så hör nog inte till dom där vipparna. Anledning till att jag gärna skulle vilja ha blod är för att jag är så f-benat trött av att gå omkring med lågt blodvärde och jag vet att man piggnar till rätt bra med lite blodtankning. (Har du svimmat nu Pernilla?)

I kväll tänker jag ge JR och hans vänner och ovänner en chans. Missade gårdagens avsnitt och spännande att se hur dom åldrats sen sist. Undrar om Sue-Ellen fortfarande är bakis?

Ha det gott!

sjukhusrapport

Varit med mamma idag i Sunderbyn från kl 09 till 17. Hon hade lite lågt blodvärde så hon fick två påsar blod och det var det som tog tid. Vid cancer får man blod så fort man har under 100 och mamma hade 98. Själv har jag mellan 89 och 92 och jag får då fn inget blod. Frågade om vi inte kunde dela men det gick tydligen inte :) Tror gränsen på reumatologen ligger vid 80. Man blir bara så trött med lågt blodvärde och helst i kombination med högt blodtryck. Mamma fick även cortison idag så förhoppningsvis så är hon piggare i morgon men nytt blod och cortison i systemet.

Dom oerhörda tråkiga nyheterna är att det har det spridit sig ytterligare men min hjärna har inte alls varit med idag och dessutom använde sig läkaren av mkt medicinska termer på latin.Tror det var lymfkörtlarna i bröstkorgen som är förstorade och visar tecken på att cancerceller. Huvudtumören har växt in i 5e och 6e revbenet och verkar dessvärre växa snabbt. Läkaren bekräftade även att det kan sprida sig oerhört snabbt och det finns inte ord för den rädsla och sorg man känner. Helt maktlös.
Han såg nog att jag inte alls var nöjd med hans förklaringar så han hade varit in två gånger till mamma och frågat var jag var då jag var och hälsade på brorsan.Sen när jag sitter inne hos mamma tittar han in och jag hade just fått nåt i ögat och är tydligen allergisk av mascaran för det började rinna ur ögonen så han trodde jag satt och grät (ett under att jag inte gjorde det) han såg alldeles förskräckt ut och kom in på en gång och förklarade denna gång tålmodigt på mina frågor. Jag är nog lungklinikens stora skräck :) Han hade t.o.m frågat mamma om vi bor ihop?

 Mamma har nu själv även börjat inse så smått hur allvarligt det är och att ingen vet hur länge hon får finnas kvar bland oss. Idag sa hon att tänk om jag bara har typ tre månader kvar att leva... Hon var ledsen idag och jag vet inte hur jag lyckades vara stark och positiv och säga att nu tar vi en dag i taget och riktar in oss på Umeå nu förs och ser om du blir av med smärtan osv.
Däremot har jag mått så dåligt sen jag kom hem så ibland tror jag att jag kommer att få en psykisk kollaps.
Ok om jag är ledsen men se henne rädd och ledsen...

Vi var även förbi bror på ortopeden som ändå verkade vid hyfsat gott mod trots lång rehabilitering och kryckor på minst tre månader och sjukskrivning igen. Men man har ju liksom fått ett helt annat perspektiv på allt nu. Allt som går över och går att bota är ju typ bagateller om ni frågar mig nu. Visst fan är det jävligt jobbigt med kryckor/värk m.m och att inte kunna leva det liv man vill och inte ens kunna ta en promenad men det är ju inget jag dör av och inte heller min bror även om det känns jävligt tråkigt och frustrerande att inte kunna göra det man vill och jobba ex. Fattar bara inte varför allt alltid kommer samtidigt?

Mina inlägg är verkligen muntra nu för tiden men så är vår vardag och jag hade önskat av hela mitt hjärta att jag snart kan skriva nåt positivt!

Klockan är inte ens 20:30 men denna dag har varit så påfrestande så är helt slut i huvudet så ska gå och lägga mig och läsa lite.

Ta hand om varandra!

ny designe och tråkiga besked

Idag då jag kikade in på bloggen så såg den helt ny ut :) Min vän Pernilla även kallad alltiallohästfixaramatörpsykologmatinbakerska har fixat och trixat som bara en jungfru kan och jag har legat på ett helt annat håll och läst s.k klokbok. Hon hade givetvis mitt medgivande och jag blev mycket nöjd. Har haft samma färger och bilder alldeles för länge. Innan var bloggen rätt vädursaktig dvs " nå är det bra nu nog"!! nu är den mer jungfruaktig dvs "nä bilden är inte exakt lika stor som den andra och ramen har inte samma färg som bakgrunden och bilden är lite sned" osv osv d.v.s gjord med kärlek och noggrannhet. Så behöver ni få eran hemsida eller blogg fixad så anlita Pernilla!

jungfru

vädur

Eftersom vår familj förföljs av sjukdomar och elände som det verkar så har nu min kära bror Magnus råkat ut för en mc-olycka och bröt lårbenet i fredags. Han ligger just nu ny opererad och fullpumpad med morfin. Trots eländet var jag tvungen att skratta då han berättade om ambulansfärden in då dom nog gav honom både en och 8 sprutor morfin. Han hade visst hallucinerat rätt bra. Himla tråkigt för honom då han hunnit ha kortet i 4-5 dagar och just börjat jobba igen efter sin senaste knäoperation... det tar aldrig slut. Vet inte om jag skrev det men pappa hade en blodpropp i lungan förra veckan och låg i sunderbyn och äter nu varan...

I morgon behandling med mamma i Sunderbyn och besök hos bror. Nu har ju mamma mått lite bättre några dagar då det är ett tag sen hon fick senaste omgången cellgifter. Tyvärr är det nog slut med det nu då det i morgon ges rätt starka cellgifter igen. Själv känner jag mig väldigt ledsen över allas våra jobbiga situationer som inte går att påverka och det känns i psyket och i kroppen. Jag känner mig rätt självisk då jag skriver att det på ett sätt var väldigt skönt att vara inlagd dom där tre veckorna för då kunde jag liksom vila från allt ansvar och bara tänka på mig själv. Hade jag bara själv haft hälsan i behåll hade det ju varit en helt annan sak och jag hade haft en helt annan styrka och förmåga att tackla allt men det är bara att bita ihop och göra så gott man kan. Jag lär väl märka om och när det inte går längre. Men då det kommer till ens egen mamma så gör man ju allt man bara kan även om jag tvingas avboka viktiga saker/behandlingar gällande mig själv.

Ååå det går inte beskriva vad gott det gjorde i själen att få sitta på en hästrygg igen! Sen var det ju inte vilken hästrygg som helst heller. Med mig hade jag två assistenter vid namn Magnus och Pernilla som skötte sina uppgifter med bravur. Kände mig som värsta dressyrdrottningen som fick hästen borstad och i ordning gjord så allt jag behövde göra var att sätta mig i sadeln. Detta med att komma upp och ner från hästen var ju inte det allra enklaste men med två assistenter, en träpall, en krycka, en gnutta tjurighet och en oerhört snäll häst gick det riktigt bra. Var dock tvungen att belasta det onda knät lite och det kändes men lite smärta har ingen dött av. Red en halvtimme i alla gångarter men problemet är att jag inte kan rida lätt och Thåtte behöver man ju liksom låta rulla på lite under lättridning tills han slappnar av så galoppjobbet gick mycket bättre.
Kan säga att jag inte fick några stilpoäng för min avsittning och kan även meddela att jag antagligen tar världsrekord i träningsvärk i morgon. Om ni söker mig så ligger jag antagligen platt som en ål i sängen och utstöter diverse grymtningar då jag rör någon kroppsdel.

Sen har vi det här med att hålla sig till sanningen... ortopeden ringde upp och eftersom jag vill komma igång med operationerna detta årtionde så sa jag väl inte riktigt sanningen då han frågade hur huden nu ser ut på benet utan drog till med att det ser riktigt bra ut... Det brukar ju alltid ta tid innan man får komma och planen var att våldsmörja innan den dagen så att huden skulle vara hyfsat ok och så säger han att jag kan få komma en timme senare! asså tjiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiit. Var bara att åka dit och hoppas på att han inte tyckte det var alltför gräsligt så att han skickar remiss till sina kollegor i Umeå. Sen hände ett smärre mirakel. Jag besökte ett våningsplan och ett ställe på Sunderbysjukhus där jag aldrig förut varit! hamnade hos fotografen nere bland kulvertarna där vi tog bilder till nästa nummer av slitz eller så var det på benet för att visa läkarna i Umeå så jag slipper åka dit i onödan. Hoppas bilderna blev suddiga.

Blir dock Umeå ändå till veckan. Mamma ska börja strålas nu så på torsdag ska vi vara där. Sover över med henne till fredag då hon får åka hem över helgen. Måndag är det cellgiftsbehandling i S-byn. Är så förbannat less på sjukhus! Då det just nu är en extremt påfrestande tillvaro är det viktigt att ändå inte glömma bort sig själv och ge sig själv energi. Idag har Thåtte gett mig den energin och ser fram emot fler fredagar på hästryggen!

Idel tråkiga besked. Tumören i lungan har nu växt in i revbenen. Nu förstår man verkligen hur j-la ont hon har haft men vi verkar ha väldigt hög smärttröskel i denna familj. Jag hade tillbringat dagen med henne i kolonilotten och hann bara hem då hon ringde och läste upp vad läkaren skrivit. Ska man för det första lämna såna besked per brev?! jag blev såklart väldigt ledsen och mamma lät också rätt uppskärrad och jag var ju halvvägs på väg dit men hon är precis som jag är i såna lägen.Vill vara själv och smälta det hela och försöka landa i situationen. Jag har hela tiden känt att jag inte bör/ska visa att jag är ledsen inför mamma men igår pratade vi faktiskt lite om det. Jag sa att jag känner mig otroligt ledsen över hennes sjukdom och att jag kanske inte alltid kan hålla tårarna tillbaka och det sa hon var helt ok bara det att hon själv blir ledsen om jag blir det... men vad gör det frågade jag? man får visa känslor. Vissa generationer verkar ha lite svårare för det där eller det kanske har mer med uppväxt att göra eller både och. Jag har alltid trott att jag haft lätt för att visa och uttrycka känslor men har insett att jag nog inte har så lätt för det som jag trodde. Jag har vissa jag kan gråta ut hos och det är jag mer än tacksam över och jag är så glad över att jag inte behöver gå igenom allt detta ensam.

Nu väntar Umeå och strålning. Mamma ser faktiskt fram emot att åka dit för att förhoppningsvis bli av med värken. Nu kanske jag får träffa min "brevvän" Mikael som varit mammas second opinion läkare och som jag bombarderat med frågor per mail och även pratat i telefonen med. Pratat länge med en vän i kväll som går igenom samma sak som jag själv gör. Det ger en så otroligt mycket att få prata med någon som vet vad man går igenom!

Även träffat min terapeut idag och det ger mig väldigt mycket. Dock dyker det upp många frågor på vägen och min hjärna hinner liksom inte alltid med men jag lär mig nåt nytt varje gång. Har aldrig någonsin fullföljt ex terapi osv förut men denna gång är jag helt inställd på att göra det. Bara för att jag helt enkelt måste tänka lite på mig själv. Jag har påbörjat hundratals projekt med allt ifrån kinesiologi till sjukgymnastik men slutar lika fort. Har liksom aldrig haft nån ro och aldrig gett någon/något en chans

 Har insett att jag bara gör av med energi och inte hämtar någon ny utifrån. Det är liksom bara sjukdomar och jobbiga besked och det är sällan det händer något roligt som man kan få landa lite i och bara andas. Men i morgon! Ska till stallet tidigt och få rida på finaste Thåtte! Ett riktigt PRO-pass men vad gör väl det? bara få träffa honom och snusa lite mule och sitta i sadeln en liten stund. Vet inte hur jag ska komma upp eller ner men det löser sig säkert. Ska hämta upp min jourhavande-hämtahästenbärasadelnassisterandekommaupppåhästenmedmänniska-Pernilla 

Idag har jag ätit av hela kostcirkeln. Rostat bröd med ost, chokladpudding och nektariner. En riktigt dålig matdag kan man sammanfatta det hela. Varit till mamma då hon ej svarat i telefonen eller på mitt sms sen igår em (varit jättedålig och sovit) och jag blir hyfsat orolig då hon ej svarar. Det är en balansgång det där att inte "vara för på" men ändå ha koll på hennes mående och jag bryr mig ju om henne men hon fungerar exakt som jag själv. Mår jag dåligt så vill jag helst bara vara i fred och sova. Dock äter hon rätt starka doningar morfin samt har en tuff behandling så jag vill allt ha lite kontroll på läget.

Köpte med mig vätskeersättning som hon vägrade dricka för att det var dåligt... hmm...men kokade te och rostade bröd åt henne och det åt hon av. Svängde sen förbi affären och köpte nektariner och dricka som hon också fått i sig. Alltid nåt. Det är lite lustigt att jag svär och domderar åt henne då hon inte äter men äter själv som en kratta med skaft. Dock skyller jag på att det inte är lika viktigt för mig för jag har inte hennes behandling och sjukdom (här undanbedes kommentarer;) Har dock faktiskt bättrat mig en hel del.
Måste bara rekommendera Willys färdigmarinerade kycklingspett som finns i en stor låda i frysdisken. Dom är så goda så man hamnar nästan i chocktillstånd så var försiktiga! 4 minuter i mikron och sen avnjutes dom med ris, potatissallad eller annat passande. Har ätit dom tre dagar i rad nu (förutom idag) men nu blev jag ju lite sugen....

nä hörde jag kycklingspett?

Varning för beroende!

Ett p mitt i allt: Painaway: EN LÅT...

Ett p mitt i allt: Painaway: EN LÅT...: Oh mother mother mother mother can u hear her singing all those songs in the night Oh mother mother mother mother can u take her painawa...

En låt som finaste Pernilla skrivit till mig om mig. Pratat så mycket om denna låt så lägger upp den på min blogg så dom som vill kan lyssna. :) OBS den andra länken gäller.

Melissa Horn - Sen En Tid Tillbaka

Oj vad tiden går fort. Trodde inte det gått så hääääääär länge sen jag sist uppdaterade. Klockan är 07 och det är söndag morgon och jag kan nog lätt räkna på ena handen hur många söndagsmornar jag varit uppe denna arla tid då jag inte jobbat. Kan bero på att jag gick och la mig typ 20 igår då jag var lite trött och suddig i ögonen efter dom nattliga bravaderna med arbetsgänget på fredag kväll/natt :) Jag och Eva var så pigga då dom stängde O Learys så vi vägrade gå hem och hade efterfest på trottoaren utanför. Det var dock dåligt deltagande på vår efterfest så vi gav upp där runt 04. O L var ett trevligt place men alldelens för ungt och det är tydligen bättre för oss med rynkor på lördagar.
Innan O L hade vi hunnit avverka en extremt god middag på Bistro nere i södra hamn, Bischop samt en 5-minutares på Harrys för dom skulle stänga.
Det var supertrevligt att få träffa arbetskamraterna igen! Saknar er och jobbet massor! Tänkte lägga upp några bilder från kvällen men har inte hittat sladden man ska ha för att föra över från telefonen till datorn men dom kommer snaaaaaaaaart :) Jag vill ha photoshop installerad i min dator! typ igår!

Veckan som varit har som vanligt bestått av diverse sjukhus besök för både mig och min mor. Alla ni som inte gillar sjukhus och att läsa om sjukdomar kan nog sluta följa bloggen nu för det är dessvärre mycket av den varan just nu. Tycker om att skriva personligt och det är så det ser ut just nu kring mig och min familj.
Var och fick min medicin i torsdags men då jag har så tungt att andas så tog dom prover som tydde på att det kunde finnas propp i lungan. Åkte in i en datormografi och sen skulle dom behålla mig över natten för att en bild ev kunde visa på propp och dom ville göra om det i morgon. Happ... kisse hade ingen mat och matte ingen snus så Magnus fixade kissen och Maria och Felix kom med snus och cola för annars hade jag inte suttit här idag (ironi) Kände mig hyfsat less då jag anser att det borde finnas röntgenpersonal och läkare även på kvällen och natten så varför kunde dom inte kolla det på en gång då.... grr.... nåja. Blodpropp har jag faktiskt aldrig haft så det kunde ju vara kul att prova ha det och lägga ytterligare en diagnos till samlingarna (obs ironi) bäst jag skriver ut det för alla förstår nog inte min humor....
Hur som helst så hittades ingen blodpropp och det var ju jätteskönt! (obs inte ironi)

Mamma mår inte alltför bra och har ont samt mår väldigt konstigt på sina morfintabletter. En av biverkningarna är hallucinationer och det har hon haft. Huja vad obehagligt! Hon hade sett en kar i badrummet i vit rock och då hon påtalade detta till läkaren så sa han : men det är väl inte så tokigt att ha män i badrummet? förstår att han försökte skämta till det där men det kändes inte så roligt då man vet och ser hur hon mår och då hon även har andra jobbiga hallucinationer och biverkningar. Tog tag i och frågade om annan smärtlindring såsom stråla tumören i smärtsyfte samt lägga smärtblockad men han skulle först prova voltaren... jag var hyfsat skeptisk då jag själv äter dom-mig hjälper dom men vi har ju liksom inte samma värk. Tycker dom förhalar detta med smärtlindring så det finns mkt att ta tag i den 20e då hon ska dit för behandling och även få resultatet från senaste röntgen... känns inte roligt om den inte visar bra.

Solen skiner och verkar bli en pangdag. Därför tänkte jag sätta igång med projekt städning (hur tidigt kan man dammsuga) sen åker jag ner till lotten om mor orkar dit idag för att lapa lite d-vitamin och läsa skvaller typ.
Ha en fin dag!

Har 15 läsare från Lettland och 10 från Usa? Hur fasen har dom hittat till min blogg? Kul i alla fall!
I kväll drar jag med mig några tvåbenta samt dom extremt flashiga Landtingskryckorna och ger mig ut i vimlet på kalaset. Om ni ser mig så knuffa inte omkull mig. (varför skulle ni göra det?) Blir nog mest bluestältet och inte så mkt spring för min del.

Tjoflöjt!

Alla ogillar vi någonting

Har en vän som då vi var yngre var livrädd för att det skulle komma någon med barnvagn på bussen. Antagligen för att hon kände att hon då var tvungen att hjälpa till och lyfta in barnvagnen och kanske tappa den eller något. Man hörde alltid ett ååå nej! då det stod någon med barnvagn på busshållplatsen. Det var absolut inte för att hon var slö och inte orkade hjälpa till utan hon hade någon slags barnvagnsskräck. Måste fråga henne om hon kommit över detta då hon nu själv har två barn.

Jag har alltid ogillat parkeringshus och drive in matställen. Parkeringshus är stora, man ska köra upp och ner och hit och dit, det är trångt och man kör fel. Ibland ska man betala med kort och ibland med mynt och försöka att inte tappa bort biljetten man får som man ska trycka in i en maskin (tror jag- gör ogärna detta) För annars är man minsann instängd bakom bommarna man ska ut genom och det står en karavan av bilar efter som tutar ilsket. Man känner sig lite som Mr bean då han ska ut från ett p-hus. I Sunderbyn har dom ett system så att man kan sätta in kortet i apparaten då man kommer och då får man en biljett som man sätter i framrutan. Då man sedan ska därifrån sätter man in samma kort och då dras summan från kortet efter hur länge man varit där. Säkert är detta system ur gammalt men jag har alltid betalat med mynt för det har känts tryggast. Behöver jag säga att jag var tvungen att vända halvvägs hem för att jag hade glömt "dra ut mig". Detta system är inget för personer med halva hjärnan på semester. Det är åt h-vete att man ens ska behöva betala där! finns det någon som åker dit för att det är roligt? Nej det är sjuka människor som inte har något val.

Är heller inte vidare förtjust i drive in matställen. Igår var jag dock så hungrig och hade ont som fn så beslöt mig för att prova Frasses drive in i rondellen. Detta var första gången jag gjorde det för alltid annars har jag varit med åkande och föraren är den som måste prata i den där maskinen och göra beställningen. Det blir då smidigare så.
Körde fram och stannade vid det jag hoppades var apparaten där man skulle göra sin beställning.
Inget hände på ett bra tag så blev lite svettig och började undra om jag stod vid en sopkorg eller nåt men näää tillslut fick jag kontakt med en herre och kunde göra min beställning. Körde fram till luckan och skulle ta fram plånboken och hade jag den med mig? näääääääää. Fick börja tjoa och skrika (för han höll ju på med min mat så hörde mig inte först) Ursäkta!! jag har glömt börsen hemma! sorry! Herren såg inte alltför nöjd ut men vad kunde han göra åt saken? Får minsann göra om detta och då gärna med börsen med mig.

I övrigt blir det nog lite lugnt kalasande ikväll. Ska möta upp Eva på stan och titta på lite folk och kanske fukta strupen med en kall. Kan dock inte springa runt för mkt då jag har kryckorna men vi tänkte mest sitta i bluestältet och höra lite musik och spana :)

Ha det!