back in town

Så var Umeå resan förbi och skönt är det! Jag älskar att åka bil men att köra bil gillar jag inte alls för då måste jag koncentrera mig och det är jag inge bra på. Man måste hålla utkik efter pilar och skyltar och hinna pall nita innan varje kamera och svära åt lastbilar och eftersom det är bra att ha blicken på vägen så kan man inte spana efter björnar i skogen. Nåt jag heller inte förstår är att så fort det kommer en kamera och det står typ 70 så kör folk typ 40 förbi. Jädrans irriterande!

Efter lite irrande hittade vi till hotellet och efter ännu mer irrande så hittade vi tillslut onkologen som var typ en kilometer bort i sjukhusets nyare del och det var en aning jobbigt att hoppa på kryckor dit och mitt knä är riktigt ont just nu. Mamma måste ju få hjälp att bli skjutsad dit i rullstol om det är någon dag hon inte orkar p.g.a andningen. Rummet och maten var riktigt bra så jag hade inte haft nåt emot att vila upp mig där i några veckor.

Man såg så många cancer sjuka på hotellet som bar olika varianter av huvudbonader. Det var så sorgligt att se alla sjuka människor. En cancersjuk mamma fick dra med sig sina två små barn för strålbehandling varje dag... hon verkade vara ensam där och tänk på alla ensamstående föräldrar som får cancer och leva med vetskapen att ev behöva lämna barnen... nä nu får jag sluta för annars börjar jag tjuta igen. Kan bara säga att det inte finns något mer jag önskar än att dom ska hitta ett botemedel för denna hemska jävla sjukdom!!!!

Var en aning trött på morgonen. Kände mig torr i ansiktet och hittade fuktgel i mammas väska. Bara det att det var fuktgel till munnen mot muntorrhet! Nåja det fungerade det med även om jag inte blev speciellt återfuktad :) Borde ju räknat ut det då tuben var liten och såg ut såhär ungefär. Jag var jättetrött faktiskt...

Nä nu lite läsande och sen zzzzzzzzzzzzz