livlangtanlinda

Ååå det går inte beskriva vad gott det gjorde i själen att få sitta på en hästrygg igen! Sen var det ju inte vilken hästrygg som helst heller. Med mig hade jag två assistenter vid namn Magnus och Pernilla som skötte sina uppgifter med bravur. Kände mig som värsta dressyrdrottningen som fick hästen borstad och i ordning gjord så allt jag behövde göra var att sätta mig i sadeln. Detta med att komma upp och ner från hästen var ju inte det allra enklaste men med två assistenter, en träpall, en krycka, en gnutta tjurighet och en oerhört snäll häst gick det riktigt bra. Var dock tvungen att belasta det onda knät lite och det kändes men lite smärta har ingen dött av. Red en halvtimme i alla gångarter men problemet är att jag inte kan rida lätt och Thåtte behöver man ju liksom låta rulla på lite under lättridning tills han slappnar av så galoppjobbet gick mycket bättre.
Kan säga att jag inte fick några stilpoäng för min avsittning och kan även meddela att jag antagligen tar världsrekord i träningsvärk i morgon. Om ni söker mig så ligger jag antagligen platt som en ål i sängen och utstöter diverse grymtningar då jag rör någon kroppsdel.

Sen har vi det här med att hålla sig till sanningen... ortopeden ringde upp och eftersom jag vill komma igång med operationerna detta årtionde så sa jag väl inte riktigt sanningen då han frågade hur huden nu ser ut på benet utan drog till med att det ser riktigt bra ut... Det brukar ju alltid ta tid innan man får komma och planen var att våldsmörja innan den dagen så att huden skulle vara hyfsat ok och så säger han att jag kan få komma en timme senare! asså tjiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiit. Var bara att åka dit och hoppas på att han inte tyckte det var alltför gräsligt så att han skickar remiss till sina kollegor i Umeå. Sen hände ett smärre mirakel. Jag besökte ett våningsplan och ett ställe på Sunderbysjukhus där jag aldrig förut varit! hamnade hos fotografen nere bland kulvertarna där vi tog bilder till nästa nummer av slitz eller så var det på benet för att visa läkarna i Umeå så jag slipper åka dit i onödan. Hoppas bilderna blev suddiga.

Blir dock Umeå ändå till veckan. Mamma ska börja strålas nu så på torsdag ska vi vara där. Sover över med henne till fredag då hon får åka hem över helgen. Måndag är det cellgiftsbehandling i S-byn. Är så förbannat less på sjukhus! Då det just nu är en extremt påfrestande tillvaro är det viktigt att ändå inte glömma bort sig själv och ge sig själv energi. Idag har Thåtte gett mig den energin och ser fram emot fler fredagar på hästryggen!