måndag 23 december 2013

Gooooooooooood jul

Jag vill önska er alla fina en riktigt god jul där ute i stugorna! Jag kan erkänna att jag är avundsjuk på er alla som får fira med era mammor och barn. Julen är barnens högtid och det måste vara en stor gåva som förälder att se deras tindrande ögon när dom ivrigt sliter upp paketen.
Jag är tacksam över att jag i alla fall har släkt och syskon att fira med. Jag tror inte jag kommer att vara ensam om att tänka och sakna mamma i morgon. Men blir man ledsen så blir man. Vi är ju bland familjen. Har haft en riktig tjutar/sakna mamma dag idag så jag kanske har gjort bort det mesta. Det är i alla fall skönt när det kommer ut.

Har varvat SOA tittande med lite disk och plock samt slagit in alla julklappar. Måste dock bege mig ut en sväng då jag saknar livsuppehållande grejer. Typ snus och must. Väldigt smidigt att bara beställa färdtjänst. 40 kr. Perfekt! Börjar nog snart bli bekväm i det här med att ta hjälp av andra.

Nu hoppas jag bara att detta skitår tar slut så att ett nytt kan träda in. Jag måste ju tro på att 2014 blir mitt år. Det borde vara året då såret läker så att jag kan få knäleden. Med den nya knäleden och ett fungerande ben öppnar sig ju massor av möjligheter. Inte minst rida igen men även gå tillbaka till arbetslivet. 2014 ska även bli året då jag ska satsa på mig själv.

Kram och God Jul!


söndag 22 december 2013

konst och sånt

En helg fylld av mingel, prassel, konst, gemenskap och bubbel kryddad med lite häst i grannkommunen.
Givetvis även ett besök på IM där Pernilla fick ta upp sina gamla skills och skjutsa mig i rullstol. Förstår inte varför inte alla människor som ska tokhandla och trängas inte rullar fram i rullstol. Väldigt behagligt och inte det minsta jobbigt och man kan i lugn och ro klämma och vända på varenda läppglans som kommer i ens närhet. Det blev lite blandade saker och som vanligt inte en endaste matbit trots att vi befann hos i en matvaruaffär. Julklappar inhandlade och julefriden börjar infinna sig.

Pernilla hade konstvisning i gamla kurirenhuset där hon har sitt kontor. Väldigt fina och lyxiga lokaler. Pernilla åkte till sin ultimata frisör och jag pysslade lite under tiden. Sen blev det bubbel och visning innan taxi hemåt för mig medan dom andra kollade in Luleås nattliv. Jag måste bara blivit lite klokar för hade def inte åkt hem med bubbel och musik i venerna för några år sedan :) kändes dock en aning fel att bege mig ut på kryckor i snöstorm med ett hål i magen. Man har väl blivit vuxen.

Idag har vi besökt grannkommunen och spanat in en 4-bent herre. Det sa klick. Utan att säga B före A så tror jag den herren har potential.
Jag är lite efter och har nu först börjat se SOA som alla pratar om. Har knappt tid att andas. Om man skulle ta och slå in lite klappar i stället.

Pernillas fina konst. 






fredag 20 december 2013

fina mamma

När vissa människor lämnar oss och går vidare mot andra frekvenser, till andevärlden så går det inte att fylla ut det tomrummet som den personen lämnade efter sig. Hur många år det än kommer att gå så kommer tomrummet och saknaden av mamma alltid finnas i mitt bröst. Det finns ingen som kan ersätta mamma och den unika relation vi hade. Jag är så glad att vi hade den fina relationen och att vi kunde kramas och visa känslor och säga att vi älskade varandra. När någon man älskar högt dör så kommer saknaden. Så mycket som du älskade personen som gick bort så mkt kommer du också sakna personen när den inte finns längre.

 Jag tror på att det finns liv efter detta och att all inte tar slut då vi dör. Det ger mig tröst i sorgen. Jag har varit i kontakt med ett medium och fick veta att mamma hade nått den andra sidan nu och att det var en man som mötte henne då hon gick över bron. Tror det var morfar. Mamma hade det bra och mediumet såg gröna ängar med massor av blommor där mamma gick. Mamma älskade blommor. Jag vet att det är många som inte tror på liv efter detta och man får givetvis tro på vad man vill. Mediumet sa att mamma också kommer att ta kontakt och jag skulle först märka henne genom dofter. Det skulle lukta mamma helt enkelt. Efter det skulle hon röra lite på saker ex fotografier och det har hon redan gjort :) Jag vill tro att hon är med mig. Det känns bättre för mig. Jag vet att vi kommer att träffas igen!

Älskar dig mamma!






















torsdag 19 december 2013

sekt?

Har tack vare Maria upptäckt dreamfilm. Vad är haken liksom? Verkar ju för bra för att vara sant. Att man bara kan gå in och klicka på filmer, serier och dokumentärer och vips så visas dom på skärmen utan krångel och nedladdningsfuffens. Säkert kommer det en faktura i slutet på månaden där jag är skyldig dreamfilm typ 1400 kr eller att dom är en förklädd sekt där dom varvar nya oskyldiga medlemmar via IP adresser.  Bäst kolla i kikhålet om det ringer på dörren så det inte är Tom Cruse som står där.
Man vet aldrig fast det hade ju inte varit så dumt vid närmare eftertanke.
Nä nu har jag en film att se.
God kväll!

ledskov

Har bara väntat på ledskovet jag vetat ska komma och nu är det här. Har inte saknat det. Får inte ta någon medicin mot min reumatism p.g.a såret i buken. Medicinen (Remicade) sätter ner immunförsvaret och får absolut inte tas om man har infektion, sår osv. Får överhuvudtaget inte börja om med Remicade då detta med magen och tarmen hände. Man törs inte chansa att det inte ska hända igen. Remicade är en bra medicin men har en del svåra biverkningar. Vaknade på morgonen med ett molande i lederna och ont i halsen som jag alltid får vid ledskov. Har fått inflammationer i fingerlederna och käklederna och det brukar jag inte ha. Väntar på att reumatologen ska ringa upp men antar att dom inte kan göra så mkt. Utan medicin kan man inte göra så mkt mer än ge cortison och det är jag inte så glad i att ta. Svårt fall- doktorn grät.

God morgon!

onsdag 18 december 2013

jag reser mig igen

Gillar Torsten Flinks textrad : Jag reser mig igen. Förr eller senare gör man det. Hur omöjligt det än kan kännas. Igår var en riktigt dålig dag men den tog sig lite mot slutet. Ett besök av vännen Pernilla och skjuts av henne för att hämta ett paket gjorde mig både piggare och gladare. Hämtade ut nya böcker den ena mer tragisk än den andra. Kanske borde läsa komedier eller tantsnusk i stället men tycker om verklighetsbaserade historier och dom är oftast rätt mörka och tunga. 

Pernilla passade på att ta ett familjefoto på mig och min nya vän. Pernilla tycker att min vän är obehaglig men som den vän hon är accepterar hon honom utan knyssel. Man tycker ju inte alltid att ens vänners val av partner är ultimat.



Konsten att somna på soffan

För det är en konst. Har provat två gånger denna vecka men jag är helt enkelt väldigt dålig på att somna på soffan. Pernilla somnar på soffan hela tiden. Hon har gett mig utförliga instruktioner men det fungerar inte i alla fall. Hennes handfasta råd för en lyckad somna på soffan natt är:

1) släck ner överallt
2) borsta tänderna i förebyggande syfte
3) bre om dig med ett gossigt täcke och en fluffig kudde
4) sätt på ett totalt meningslöst program ex go kväll på svtplay.
5) när du nästan håller på att somna så sänk ljudet
6) när ögonen faller igen så vänd ryggen mot tv:n och ha bara på ljudet svagt i bakgrunden. (?!)
7) somna på soffan.

Jag gjorde visst inte som sig bör

1) gick och la mig i sängen men var för pigg för att somna
2) tog en kudde med mig från sängen för att somna i soffan
3) slog på ett program som var för intressant för att somna till
4) programmet visades på en kanal med reklam som gjorde att volymen steg varje gång det var paus.
5) hade lampor tända i halva lägenheten
6) filten var för kall
7) blev inte tröttare av att ligga i soffan så gick tillbaka till sängen efter programmet jag fastnat i tog slut.
8) somnade tillslut som vanligt i sängen.

Jag antar att det krävs övning för att bli bra på att somna i soffan. I framtiden kanske den frågan dyker upp under ex en anställningsintervju. " Är du bra på att somna på soffan och hur ofta gör du det?"
Det är tur att jag är bra på andra saker än just somna i soffan.
Detta inlägg känns oerhört djupt och meningsfullt.

Godnatt var du nu än sover.

tisdag 17 december 2013

Svar på läsarfråga

Fick en fråga av en läsare när jag insåg att jag var beroende av Tramadol och om jag blev personlighetsförändrad av den. Tänkte att jag skulle försöka besvara frågan här i ett inlägg. Jag hade Tramadol utskrivet under lång tid innan jag började missbruka den. Första åren tog jag bara en tablett på morgonen och det var för mig helt främmande att man även kunde använda Tramadol för att få ett rus/välbehag samt må bättre psykiskt.
Det var efter det jag bröt benet jag kom i kontakt med morfinbaserade preparat. Hade morfinpump på sjukhuset och fick starka morfintabletter utskrivet efteråt. Tyckte om känslan morfin gav- jag blev lugn, tillfreds med livet, mådde massor mycket bättre psykiskt och fysiskt, ingenting kändes för svårt och jobbiga känslor kunde trängas undan. Dessa preparat fick jag dock inte utskrivet mer än två gånger efter det jag kommit hem från sjukhuset och efter det fanns bara Tramadol att tillgå.

Insåg att jag var beroende av Tramadol då jag hela tiden var tvungen att gå upp i dos. Det som började med en rek dos på 300mg/dag blev i slutet närmare 2 gram/dag. Tillslut kunde jag inte göra något utan att först ta Tramadol. Ett annat säkert tecken var allt räknande. När kunde jag hämta ut nya piller och hur många kunde jag då ta per dag för att det skulle räcka och jag lånade ständigt av mig själv så att jag i princip var utan innan jag kunde hämta nya och den eviga rädslan att bli utan. Sakta förflyttar man sina egna gränser och ja...man blir väldigt personlighetsförändrad av höga doser Tramadol. Jag kan inte svara på hur andra upplever det men så här i efterhand har jag insett att jag def inte var mig själv under dessa år. Man går omkring i något konstigt töcken och har ingen som helst kontakt med sina egna känslor och man agerar väldigt själviskt.

Dom flesta blir tyvärr inte informerad om Tramadolens baksida. Det är nog inte för ros skull dom kallas djävulens påfund. Dom flesta man möter inom sjukvården säger samma sak- håll dig borta från dom. Jag vill dock säga att Tramadol kan fungera hur bra som helst för vissa människor som tar dom i åratal utan bieffekter och tar rek dos. Vissa människor föds med en större känslighet för att hamna i ett missbruk och till dom vill jag ändå säga att man bör vara försiktig. Jag fastnade i Tramadolträsket för att dom kortsiktigt verkligen hjälpte mig både mot smärtor men framför allt psykiskt. Tramadol ges i vissa länder som akut antidepressiv behandling. Mår man tillräckligt dåligt så gör man i princip vad som helst för att få må bra. Det är detta som gör det svårt att inte återfalla. Man kommer liksom bara ihåg det som var bra och hur man mådde för stunden. Det gäller att komma ihåg hur fruktansvärt dåligt man mådde av dom allt högre doserna och framför allt hur man mådde då man ville sluta med dom. Tramadolen styrde i princip mitt liv i flera år och fler år blir det inte!

Hoppas jag gett lite svar på era frågor :) Tack för att ni läser.

tvivel

När den första "vara hemma" lycko känslan har lagt sig så har känslan av tristess och hopplöshet infunnit sig. Jag känner på mig att detta inlägg inte kommer att bli av det positiva slaget eftersom jag just idag inte kan finna mycket positivt i den situation jag är i. Jag är så fruktansvärt less att befinna mig inom dessa fyra väggar och att inte kunna vara självständig och ex bara gå ut till bilen och köra en sväng och komma bort. Jag trodde väl aldrig att jag som 39åring skulle vara beroende av hemtjänst,  färdtjänst och hemsjukvård. Även om det förhoppningsvis bara är under en begränsad tid så är det psykiskt påfrestande att ha x antal okända människor som springer hos en och som man är totalt hänvisad till vara sig man vill eller inte.

 I dagsläget är jag hänvisad till färdtjänst om jag ska åka någonstans och var ska jag i så fall åka? Dessutom blir det dyrt att betala ca 70kr enkel väg för att bara komma ut lite. Hade jag inte haft såret i buken hade jag börjat sjukgymnastik så fort det bara gick. Problemet är att jag i dagsläget inte kan träna något som inte tar på bukmuskulaturen. Att då betala ca 140 kr/gång för att åka och trampa en stund på motionscykel känns i dagsläget inte som något alternativ. Hela min situation har också gjort att min depression blivit värre. Har man en depression är det svårt att ta sig för och ta sig ut och just detta verkar många ha svårt att förstå. Ibland får jag känslan av att människor omkring en tycker att jag rår för denna situation själv och att jag ju "bara" kan be någon ta ut mig i rullstol ex men det är inte så enkelt. Hade ni själva velat åka rullstol och vara stomiopererad och beroende av andra? Inte ha två fungerande ben? Samtidigt som ni befinner er i stor sorg. Situationen är inte helt lätt. Att då även mista den som alltid fanns där då allt kändes hopplöst gör det hela ännu värre. Så nästa gång ni kommer med lösningar eller åsikter, försök sätta er in i situationen själv och fundera på hur ni själv hade handskas med den. Jag kan säga att jag hellre hade haft bekymmer som vad man ska ha till middag eller var nästa solsemester ska gå. Jag kan ju trösta mig med att jag har fått en livserfarenhet som inte många i min ålder har. Jag önskar att den erfarenheten kommer att komma till pass en dag. Men idag känns allt totalt meningslöst.


torsdag 12 december 2013

mätt

Idag har jag varit och ätit julbord med jobbet ute i Örnvik. Dom har ett helt fantastiskt julbord och det är en skam att man blir mätt så himla fort. Man trycker i sig så att det håller på att komma ut genom öronen och sen gnäller man över att man mår illa. Jag och Calle hittade dock den ultimata smälta maten prylen. Två äkta, tjocka massage fotöljer som tog hand om våra spända och mätta kroppar. Där låg vi och filosoferade om livet medan dom andra fortfarande åt julbord. Dock kan jag tycka att fotöljen var en aning hårdhänt här och där och inte fattade den att den skulle trycka mig under fötterna.

Haft möte med biståndshandläggaren idag och efter det åke jag och moster Anso och hämtade ut paket på coop samt handlade lite. Hade beställt två jeans med hög midja så det inte trycker på såret men har så mycket extra vadd och kompresser över hela magen så fick inte igen dom. Blir nog en längre period med såsbyxor är jag rädd.

Fredrik, Sofia och gullungarna var förbi en sväng. I morgon bitti blir det till att stiga upp tidigt för jag tänkte se på Kids lucia firande på dagis. Ska bli kul :)

Igår blev jag så varm i hjärtat. Det är så skönt att kunna hjälpa till och få förtroendet att göra det. Det kändes fint att prata med den berörda och att hon har sådant förtroende för mig. Finns alltid för er!

Fortfarande mätt....

onsdag 11 december 2013

Återbesök

Idag har jag för ovanlighetens skull varit i Sunderbyn för kontroll hos stomi sköterskan samt träffa en läkare som ville se såret. Dom verkade vara nöjda med hur det läker så jag får väl lita på dom då. Har själv knappt sett såret men idag fick jag se i en spegel och det börjar faktiskt bli lite grundare. Två månader bort trodde dom men det törs jag inte tro på. Man blir bara besviken om det blir längre än så. Det är bara synd att stomin ligger så nära såret för ska byta stomin så lossnar i regel såromläggningen,

PÅ efteriddagen har vi haft möte här hos mig med personal från Öberga samt från socialtjänsten. Har även blivit beviljad färdtjänst. Synd bara att jag har lite svårt med det där att be om hjälp och åka taxi osv. Kanske blir en vana med det med. Vi pratade även om mitt tablettberoende då jag känner mig väldigt ur balans och antagligen skulle äta ex Tramadol om någon kom med en karta. Eftersom jag fick så mycket morfin nu när jag låg inne för buken då jag även hade en pump som gav mig morfinet i ryggraden så blev det ju rätt jobbiga utsättningssymtom när dom tog ut morfinet. Min kropp och mina receptorer vaknade ju på en gång och krävde mer och när dom inte får det så blir man i stället lättretlig, arg, deppig,svettningar, yrsel, dålig matlust, influensa symtom osv. Det tar några veckor innan man blir sig själv igen. Det har varit väldigt jobbiga dagar nu ett tag. Julen närmar sig- en jul utan älskade mamma. Mitt sår läker inte så jag kan inte få en ny knäled förrän det är läkt om ca 3 månader. Så orörlig nu så tar mig knappt ut ur lägenheten. Depressionen känns värre igen och det förklarade min KP att det inte vore konstigt om jag nu reagerar. Hon påminde mig om att jag ju faktiskt drabbats av tre stora kriser detta år. Mammas bortgång, obrukbart vänsterben som skulle innebära ny knäled och mitt liv tillbaka. Och sen kom magproblematiken då det blev akut operation och stomi. Känner själv att jag nog inte orkar ta in  allt men hjälper att skriva här lite :)

Trevlig helg

irrrrrriiii

Saker och människor jag ofrivilligt måste ha i mitt liv och som jag stör mig på vääldigt mycket. Jag har märkt att jag är lite extra lättstörd och tålamodet verkar gått ner i arbetstid. Jag brukar sällan reta upp mig eller bli stressad men nu blir jag det .Blir nog så då man befinner sig i kris själv. Nedan störande situationer.

1) När matleveransen kommer på fredagarna innebär det även att tre sura gubbar som stinker svett går in med skorna och blöter ner hela köket med mina varor. En av dom drar så torra skämt så fick dricka 2 liter vatten då han gått. Måste man vara tre stora svettiga karar för att lämna en matleverans. Såå mycket beställer jag inte. Dessutom får jag aldrig det jag beställde.Beställde ett 3 pack med micro pop och fick hem 10påsar, Skrev att jag ville ha felix goda soppa som finns i plastbrukar. Då fick jag två glasburkar med mexicana soppa men den var helt ok. Beställde 2 st catch original men fick catch mini....bara det att jag får sätta in 4 stycken i munnen om det ska pirra till någonstans.

2) Sura griniga taxichaufförer i åldern 65+ även här kommer svettdoften in och blandades med lössnus som hängde i chaufförens mungipor. Alltså det här med gubbar och hygien? Badar och duschar inga män längre? Sen kör dom som galningar fast det är snorhalt ute.

3) Entre värdarna på Sunderbysjukhus. Alltid då jag sitter där och väntar på taxi så sitter personalen och gör typ ingenting. Visst gör dom ett bra jobb med att hämta och lämna patienter på olika avdelningar men jag tror knappast att det behövs 8 personer till det... idag satt dom och åt hela gänget och på det var det kaffe och choklad. Oftast sitter dom vid datorn eller surrar med varandra. Slöseri med arbetskraft.En av dom frågade en annan om dom hade någon hämtning snart men det var en bit bort. Jag försökte få kontakt med någon av värdarna men som var helt inne i sin måltid och dom hade skärmat för. Jag behövde dock hjälp med att hämta ut massa tunga saker från apoteket och har ingen ledig hand då jag går på kryckor. Men dom var så himla upptagna så hoppade iväg till apoteket själv så det ordnades.

4) Kryckor! Är så förbannat, j-la less dom så ska personligen dränka dom då jag kan kasta dom åt fanders. Har gått på heltid nu på kryckor i över två år. Kryckor är fruktansvärt osmidiga. Man försöker ställa dom mot ex en vägg eller lutat mot något då man behöver sina två händer men vad händer? ja dom glider iväg och ramlar såklart. Man ska fumla och hålla i dom samtidigt som man ska försöka hitta något i sin väska. Man blir glad då man hittat det man sökte och koncentrationen brister och PANG så ramlar kryckorna. Har oftast haft tur så ingen blivit träffad men för någon månad sedan råkade jag slå en liten pojke i huvudet. Men det gick bra. Sen ska vi försöka ta oss runt på kryckorna utan att slå ihjäl sig. Det gäller att inte slarva med broddarna i kryckorna och fälla ut dom. Man måste även komma ihåg att dra in dom när man ska gå på torrt underag och i hemmet.
Under mina år med kryckor har jag fått dom i skallen x antal gånger. Har även fått dom i bröstet då jag åkt bil med någon som tvärstannat.Hur man än gör med kryckor så blir dom aldrig nöjda. Det är alltid en som slänger sig på golvet och tjurar och det är alltid en som bara spårlöst försvinner.

5) Smygbävrarna ute i trafiken. Dom som kör 60-70 på 90 väg eller ännu värre på vägar där man får köra 100-120. Dessutom sitter dom så nära ratten för att dom ska kunna se något som i alla fall jag anses vara väldigt viktigt.

6) Hemtjänsten... har varit rörigt från första start. Först skulle jag ha varje dag i en vecka. Sen skulle jag bara ha städhjälp varannan vecka. Då hörde jag något om två gånger i veckan...förbannat struligt skulle jag säga. Vi har dock möte i morgon så då kanske man kan få räta ut lite frågetecken.


Var var Viktoria igår?? skolkade hon från nobelmiddagen? Undrar om våran konung helt lungt kan säga:  jag  iiiidddsss int gå i år! Jag vill ha en lugn hemmakväll. Ha fredagsmys under min nya filt och med tofflorna på.



tisdag 10 december 2013

sjukstuga

Måste erkänna att jag börjar bli rätt less på att stirra på tapeterna här hemma. Känns en aning frustrerande att inte ta sig ut själv och vara beroende av andra. Men mest frustrerande är det att ha ett enormt sår som inte verkar dra ihop sig ett enda dugg och veta att jag inte kan få en ny knäled förrän såret är läkt.... typ 2017? Med endast ett ben i tjänst samt ett hål i magen är man inte så där jätte graciös. Jag känner även av att kroppen kämpar med att försöka läka då jag blir extremt trött samt muskelsvag väldigt fort. Har också haft väldigt hög puls nu två dagar.

Helgen har varit bra och vi har socialiserat hos mormor då moster Eva kommit ned från Arjeplog. På lördagen åkte jag, Magnus och Sofia förbi graven och tände ljus på vägen mot mormor. Kan fortfarande inte förstå att mamma är borta och jag skulle helst av allt sova mig igenom julafton. Det känns helt ofattbart att hon inte ska vara med oss...
Eva har handlat åt mig och moster Anso har fraktat runt mig i bil så vi åkte en sväng till dollar store.
Vad skulle man göra utan sina mostrar? På lördag kväll beställde vi mat från Exotic samt fikade och umgicks. Är så tacksam över att vi har så bra kontakt med släkten även om dessa sociala kvällar också gör att man saknar mamma mer. Det är liksom någon som fattas :(

Såret i buken gör att jag inte kan få min medicin mot min led sjukdom. Jag kommer heller inte att få tillbaka den (remicade) då dom helt enkelt inte vågar ge mig den mer då jag blev så sjuk. Jag kommer inte att kunna få någon medicin förrän såret är läkt och det oroar mig en hel del. Har idag beställt zink, magnesium samt d-vitamin som sägs vara bra för sårläkningen. Ska till kirurgen i morgon och visa upp såret och antar dom tänker förlänga behandlingen med antibiotika då jag så lätt får infektioner. Det ska inte vara för lätt att leva ;)


torsdag 5 december 2013

heltidsjobb

Har märkt att det är ett heltidsjobb att vara sjukskriven,  ta emot hjälp hemma och springa på div återbesök och kontroller i Sunderbyn samt ha möte med hemtjänst, färdtjänst och med andra människor jag har i mitt kontaktnät. Har beslutat att inte åka tillbaka till Öberga för känner att jag vill vara hemma nu och bara vila och återhämta mig och har saknat att vara hemma. Jag ska få hjälp och stöd med b.l.a krishantering och fortsätta jobba mot drogfrihet och hålla det. Detta kan man dock göra i öppen vården.  Det känns väldigt bra att vara hemma än så länge och kisse och jag har börjat hitta vår lunk. Visst känner jag mig rätt deppig mellan varven och det är långsamt att bara gå hemma men försöker tänka på att det är övergående. Saknaden efter mamma har varit så stor denna vecka så förstår inte hur det någonsin ska kännas lättare. I morgon ska jag till graven och göra lite julfint. Eftersom jag inte är särskilt frisk och känner mig svag och trött så tror jag sorgen blir ännu tyngre. Hade så velat ringa mamma och få stöd och tröst. Har då fått rå om mina mostrar och mormor i kväll och Eva hjälpte mig handla hårfärg. Det kändes som att det inte är något man skickar inköpskillarna att köpa....sitter med färgen nu och jag är..... rädd....... jösses! Det ska bli ljus kopparblond men det ser ut som någon aprikos/morots variant. Tur jag har stickat många mössor!

/L


onsdag 4 december 2013

om man tänker efter

Vid närmare eftertanke behöver jag nog hjälp med allt och flera gånger om dagen i alla fall om samma man som kom idag kommer varje dag.  Hade avbokat hjälpen idag då jag inte behövde hjälp med något speciellt men detta hade missats så in steg en kille på den vanliga utsatta tiden-en väldigt trevlig sådan på alla sätt. Han lovade komma fler gånger då jag inte hade några uppgifter åt honom och den enda jag kom på kändes inte pappa vänligt (som var på besök:) Vet dock inte vad som ingår i hemtjänstens tjänster...;)

På förmiddagen var även röda korset här och hämtade mitt vitrinskåp. Nu försöker jag komma på saker att ge bort så dom kommer fler gånger. Man behöver tydligen inte gå ut för att träffa på fina karlar. Ska bara sitta här i soffan och ringa samtal så kommer dom via hemkörning. Kan det bli bättre? Undrar om dom hämtar urblekta lakan och obehagliga tomtar man inte vill ha att göra med.

Har som jag skrev ovan haft pappa på besök i 5 timmar idag. Det var riktigt trevligt och han var i gott skick och på ett strålande humör. Det är vid besök som dessa som man kommer ihåg varför man håller av sin far och är alldeles varm i hjärtat efter att fått umgåtts med honom på ett avslappnat och bra vis. Han fick hjälpa till med lite småfix och kände sig nog behövd.

Magnus kom förbi efter jobbet och skruvade ihop den sista möbeln. Den tredje sektionen i min nya Hermes hylla. Nu ska bara böckerna ta plats och annat små fix. Snart tänkte jag lägga ut lite bilder från mitt ny stylade hem men har inga batterier i kameran nu. Men det kommer!

tisdag 3 december 2013

att se det goda


Då livet känns som mörkast och man inte ser en enda anledning till att orka fortsätta så måste man försöka att fokusera på det goda man har omkring sig även om det kan vara oerhört svårt att hitta hopp och glädjeämnen alltid. Ibland är det väldigt lätt att ge upp hoppet om man hela tiden drabbas av det ena slaget efter det andra. Den gamla klyschan om att det blir bättre och nu kan det inte bli värre stämmer absolut inte- det kan jag intyga, inte i mitt fall i alla fall. Det kan alltid bli värre hur tråkigt det än är att tänka på MEN det kan även bli bättre. Det är nog tur att vi inte vet vilka prövningar vi ska utså genom livet för hade jag vetat hur mitt liv skulle bli och vilka sorger/sjukdomar och motgångar som jag skulle tvingas att hantera vet jag inte om jag hade bromsat om en älg mitt i allt stod i vägen

Bäst på att fokusera på dom och det man mår bra av! nedan ett litet axplock. 



Djur!




äkta tjejkväll med god dryck

Anna vännen och My


Träning!
Läsa eländiga böcker
spela gitarr
sticka mössor som bara blir halvfärdiga
Gooo mat
inredning
promenera
god middag med vänner
skriva texter och dikter



fina moster, fina bror och fina kusin Malin

fina moster Anso!

världens gulligaste unge

Världens gulligaste unge

Go killen

go killen junior

möte med häst

tjejerna

resa till varmare breddgrader

fina mostrar

fest med släkten

finaste kollegan Eva

fina morbror


stilige bror Fredrik

bästa Thåtte

ridning på g

grillfest med släkt och vänner

zambooooooo

pyssel för stora och små

Att våga be om hjälp

Jag vill tro att det ligger i människans natur att hjälpa andra. Dom flesta av oss mår bra av att känna oss behövda och hjälper gärna nära och kära-bekanta och obekanta. Det är desto svårare att be om hjälp. I alla fall har jag personligen problem med det och att ta emot den hjälp jag får och är berättigad till. Jag har under så lång tid fått ta hjälp av andra för att jag helt enkelt inte har klarat mig själv och visst har jag blivit bättre men jag får nog gå några terminer till på att ta hjälp skolan. Under tiden i Älvsbyn så började jag våga be om hjälp mer och mer även om det satt långt inne. Jag är van att vara den som hjälper andra p.g.a mitt jobb inom vården så att stå på andra sidan helt plötsligt var inte det lättaste.

Som det är idag så behöver jag rätt mycket hjälp. Har beviljats hemtjänst en tid framöver och har oerhört svårt att delegera olika hemuppgifter till dem. Känner mig dum då jag bara sitter i soffan och tittar på men försöker tänka att jag betalar för det och att dom har lön. Det är rätt påfrestande att ha nya människor hos sig varje dag då hemsjukvården också kommer hit dagligen. Jag är inte van att ha olika personer springandes men antar man kanske vänjer sig vid det med. Det finns hur mycket som helst att göra i lägenheten men tydligen har hemtjänsten rätt luddiga regler om vad dom får göra och inte. Jag kommer ihåg då jag själv jobbade inom hemtjänsten ( även i den gruppen som hjälper mig nu) att man inte fick bära ut stora mattor, handla, hantera pengar och putsa fönster ex.

Vill i möjligaste mån kunna klara mig själv och försöker göra lite lättare hushållssysslor. Jag måste dock lära mig att sluta krångla så mycket. Igår krånglade jag ut till bilen och höll varken på att ta mig ut eller in och köra bil med öppet buksår var inte så angenämt. Det var på tok för långt att gå från parkeringen i Sunderbyn och in till hudmottagningen. Jag orkade absolut inte göra en knop till på hela dagen. Jag antar att jag är så ofantligt trött och orkeslös pga att kroppen försöker läka stor hålet i magen. Kan inte någon bara söva ned mig så kan jag sova tills såret är läkt och den nya knäleden på plats. Kanske man skulle ge det som förslag åt kirurgerna vid återbesöket :)

fredag 29 november 2013

Grattis!

Grattis kära bror Magnus på födelsedagen! Inte klokt vad gammal du blir. Nästan så att det är straffbart. Det bjöds på supergod smörgåstårta och min present gick i delikatessers tecken. Jag och Eva engagerade Ica-maxis schark personal till max och det blev löjrom, torkat renkött, kryddkorvar, salami samt en fin wirre (blä) Kommer aldrig någonsin tycka om Wirre!
Trevligt att träffa delar av släkten men fina mamma fattades otroligt mycket :(

Moster Anso tog ner lite julsaker åt mig så pyntat lite men det tar otroligt lång tid vad jag än ska göra och blir trött på en gång. Jobbigt då viljan finns men inte orken. Har saker i hela lägenheten i en salig röra då jag hämtade hem en massa saker jag hunnit samla på mig på Öberga. Kisse verkar helt ha accepterat att komma hem igen och är ute mycket samt har blivit väldigt kelsjuk igen. Ordningen är återställd.

Trevlig helg!

torsdag 28 november 2013

bukbestyr

Väldigt skönt att vara hemma! Dock känns det väldigt olustigt att gå omkring med ett stort hål i buken. Åkte igår upp till akuten då det spruckit upp ännu mer och min önskan var ju att få sy igen hålet men p.g.a infektionsrisken ska det självläka och det kommer med min sårläkning dröja länge länge. Såret är ca 12 cm långt, 5 cm brett och öppet in till bukhålan. Sköterskorna kommer varje dag och lägger om det och nu har dom fyllt bukhålan med någon slags vadd men det vill inte sluta vätska och blöda. Jag brukar inte vara så känslig då det gäller sår osv men detta får mig faktiskt att må illa.

Har idag varit till Älvsbyn och hämtat saker. Eva kollega har varit supergullig och skjutsat mig, burit allt, hjälpt mig packa upp, handlat och burit matvaror, diskat och plockat. Ett stoooort tack till dig! Lyckades köra bilen hem men det är inte bekvämt att sitta och det var superhalt och halkigt så det var inte någon angenäm färd direkt. Har hur mycket som helst att fixa med i lägenheten och det är sjukt störande att inte kunna springa runt och ordna allt. Har just nu hjälp av hemtjänsten en gång per dag men vissa saker vill man inte att helt okända människor ska göra i ens hem. Känner mig som 100 år med all hjälp jag behöver just nu men det är ju bra att det finns hjälp då man behöver. I morgon kommer varuleverans till dörren och sen blir det till att fira bror Magnus som blir så gammal så man häpnar.

/L

söndag 24 november 2013

inget blir som man tror.

Saker blir så sällan som man har tänkt sig. Jag kan känna mig rätt uppgiven mellan varven och tycka att livet faktiskt inte är särskilt rättvist alls. Det som är mest skrämmande är att jag har börjat bli lite rädd för att leva. Det är så mycket tråkigheter och motgångar som varit de sista åren så jag vågar inte längre tro på att saker ska bli bättre och att det inte kan bli värre för har alltför många gånger fått erfara att det visst kan bli värre. Jag försöker att inte vara bitter och försöker att vara stark och tänka positivt men gudarna ska veta att det inte är det lättaste då man hela tiden blir nedknuffad i gropen då man kravlat sig upp en bit. Jag hade kommit ganska långt i min rehabilitering och hade hittat en slags balans på Öberga och det var bara några veckor kvar innan jag skulle få göra min knäledsoperation innan detta nu hände.

Har under en längre tid haft rätt ont i magen mellan varven. Har dock nyligen gjort en undersökning som inte påvisade några konstigheter. För tre veckor sedan fick jag ganska ont samt feber och det blev ambulans via vårdcentralen i Älvsbyn till Sunderbyn och akut inläggning. Läkarna sa att dom inte hade något annat val än att operera och jag visste att det skulle innebära stomi. Jag övertalade dom om att ge det ett dygn med antibiotika då det hade fungerat sist jag hade liknande besvär. Antibiotika sattes in men blev bara sämre och läkarna sa att jag fick välja mellan livet och operation och att det hade gått hål i tarmen med var i hela bukhålan och att jag faktiskt kunde dö av det.
 Febern bara steg och blev bara sämre och sen gick allt himla fort. Blev akutopererad och vaknade till en helt annorlunda tillvaro som jag tror kommer att ta ett tag att acceptera. Hade fruktansvärt ont och tre snitt i buken, smärtpump kopplad till ryggraden, kateter, syrgas och diverse olika dropp och det värsta av allt-påse på magen som alltid varit min stora skräck. Har lärt mig sköta stomin nu och håller inte längre på att svimma då jag hanterar den men givetvis är min största önskan att det ska gå att operera tillbaka tarmen då den fått vila under ca 6månader. Har så mycket att skriva om gällande dessa veckor men minnet är ganska diffust och har fortfarande inte förstått vad som hände egentligen. Givetvis blev jag i pumpad morfin och ni som läst min blogg vet att jag tidigare haft problem med morfinpreparat så fick ju givetvis ganska jobbiga utsättningssymtom men nu är jag morfinfri igen. Var ju livrädd att bli beroende igen men läkarna förklarade att jag verkligen behövde det för smärtan och för att ens ta mig ur sängen. Det hade dom väldigt rätt i. Nu har smärtorna börjat ge med sig.

Allt detta resulterade tyvärr i att jag inte kunde göra min knäoperation. Det kommer att dröja månader innan allt helat så mycket så att den går att genomföra. Måste säga att den biten känns ganska tung eftersom jag har så mycket besvär och var så inställd på att äntligen få göra den. Det ser i alla fall ut att jag får åka hem i morgon. Ska bli underbart. Ska få igen kissekotten och som jag saknat honom dessa månader! Det kommer nog bli väldigt tomt för käre bror och Sofia och kisse kommer säkert sakna dom med. Han har tydligen adopterat Sofia :) Ska alltså ej tillbaka till Älvsbyn i dagsläget då jag behöver tid för återhämtning och bara skulle känna mig stressad över allt jag inte kan delta på och tanken på att bo i kollektiv känns inte lockande nu. Vill bara hem till min egna soffa och säng och få tid till allt smälta allt och reflektera över allt som varit.

Tack alla ni som ringt och tänkt på mig samt ni som varit och hälsat på. Glad över er förståelse över att jag inte orkat prata och höra av mig. Man kommer till en hel del insikter då man blir så allvarligt sjuk och det är så sant det där om att i nöden prövas vännen. Jag är tacksam över er som finns vid min sida. Kram!

/L

onsdag 30 oktober 2013

skaparglädje

Vuxenpoängen haglar över mig och det är bara att inse att man börjar bli till åren. Jag har börjat uppskatta äkta husmanskost som ex stekt fläsk, potatis och löksås och har börjat sticka min andra mössa idag. Den första mössan har sina små skönhetsfel och lite hål här och var där det inte ska vara hål men för att vara  första gången så blev resultatet ändå rätt godkänt. Idag har jag varit och inhandlat mer garn (!) för att ha något för händerna på kvällarna då rastlösheten kommer flygande. Tänk- för två veckor sedan visste jag knappt vad garn var. Ännu fler vuxenpoäng eller PRO varning är att jag allvarligt tänker ställa klockan på lördag morgon och lyssna på och förhoppningsvis lösa melodikrysset som sänds i radion. Har dessutom börjat uppskatta antikrundorna på tv och inhandlat en askungekräm.

Har grundmålat kommoden och ska måla den klart i helgen. Tror den blir jättefin. Har tagit bilder på mina diverse projekt så får föra över dom till datorn och lägga upp lite här. Måste erkänna att det är bra för hjärta och hjärna att skapa lite. Det gäller bara att lägga undan prestigen i det hela.

I morgon bär det av hem och min kp här från Öberga ska hjälpa mig att sätta ihop lite möbler. Min käre bror Magnus har sen lovat att komma och skruva lite för vi lär ju inte hinna sätta ihop allt. Ska förbi graven och pynta och har köpt ett sånt fint hjärta samt lykta och ljus. Det blir nog till att pynta i morgon och sen ska jag även åka dit på fredag då det är mörkt för det är så himla vackert och rofyllt då. Jag har fortfarande inte förstått att mamma är borta och det är många känslor som kommer upp då jag besöker graven.

Idag har jag inhandlat ny jacka och nya täckbyxor. Nöjd! Även inhandlat ljus och fina servetter som jag ska använda till mitt kommande pyssel.

fredag 25 oktober 2013

skapande och sånt

Oj vad veckorna går fort nu! Min operationstid närmar sig med stormsteg. Idag fick jag kallelsen och ska infinna mig i Umeå den 18/11 kl 10:00 :) kan inte fatta att det verkligen blir av snart... att jag förhoppningsvis kan kasta dom här j...kryckorna och rullstolen åt fanders och gå för egen maskin.
Veckan har bestått av träning, skapande, div möten, lägenhetspyssel och besök i stallet och varma möten med valpar, hästar och katter. Vi fick även en lektion av A hur man vallar en fårhjord med hundar. Väldigt intressant! Har även nött på sticken och har fått börja om från början en gång redan men skam den som ger sig. Har faktiskt fått höra nu av två av personalen att jag börjat med lite för svårt garn- tovigt, ulligt och ojämt samt varannan rät maska och varannan avig. Skulle nog ha börjat med en grytlapp men dom är inte så varma att ha på huvudet.

Åkte hem igår till lägenheten och sov hemma tills idag. S kom förbi lägenheten och vi började bygga ihop mina nya möbler. Tror det blir superfint men vi hann inte färdigt. Förhoppningsvis kan vi fortsätta byggandet till veckan och jag har så många planer för hur jag vill ha det och  helst igår. Måste få någon snäll själ till att hjälpa mig att frakta bort den gamla bokhyllan som lär rasa ihop då man lyfter den. I morgon ska vi åka och köpa färg till kommoden så då har jag helgen räddad i snickeriet. Har också gjort en stor tavla till sovrummet med hjälp av masonitskiva, vadd emellan och ett snyggt tyg över samt en tavla gjord på frigolit och tyg samt en anslagstavla. Kan vara roligt att göra en annorlunda anslagstavla och frigolit passar väldigt bra till det och sen bara ta ett snyggt tyg man gillar. Väldigt lätt att fästa fast tyget med nålar bara :)

Veckans träning har bestått i tre pass på cykel. Två pass på ca 1 mil och ett pass på 1,7 mil samt styrketräning tre pass. Försöker komma iväg varannan dag men har blivit vila torsdag och fredag då jag varit hemma så i morgon blir det ett längre pass igen.

I morgon börjar så mycket bättre om. Ett riktigt må bra program.

Trevlig helg på er/L

fredag 18 oktober 2013

fredag

Har inte riktigt anammat det där med att sticka är avkopplande. För det första så kan man inte prata med någon då man har nog med att mässa rät och avig i huvudet och man kan heller inte sitta framför tv:n och samtidigt se något program då man hela tiden måste sitta och ha full fokus på det man stickar och inte kan lyfta blicken. Man kan heller inte låta tankarna bara vandra i huvudet som är ganska avslappnande för att man hela tiden måste koncentrera sig på vilken typ av maska man ska sticka. Utöver det så kan man bli väldigt irriterad då maskorna verkar föröka sig så att det blir för många, dom ramlar av stickorna och bär sig allmänt dåligt åt. Men än ger jag inte upp. Ska minsann sticka färdigt Sveriges, kanske världens fulaste mössa.

Dagens träning: 45 minuter cykel. 1,3 km.
Styrketräning

Lunch: kassler och gratäng
middag: räkor, sallad och ägg.
Kväll: nötter, mörk choklad, frukt.

Trevlig helg!

torsdag 17 oktober 2013

tankar som snurrar

Jag har så väldigt svårt att sluta tänka på dom två sista dygnen som mamma levde. Jag går igenom dom gång på gång, är orolig för hur hon hade det och om hon led och funderar på om det var något jag kunde ha gjort annorlunda. Jag kommer hela tiden på nya detaljer, om jag fuktade hennes mun nog ofta, om hon kanske frös när hon hade så hög feber eller om det var för varmt och om hon kände att vi var där och hur mycket vi älskade henne. Jag har så otäcka bilder i huvudet från dessa två dygn när hon låg och hade så tungt att andas och är så rädd att hon led. Att jag var där vid hennes sida dessa dygn är det bästa men även det svåraste jag gjort. Jag är väldigt tacksam över att jag fick chansen att vara där hos henne, stryka henne över pannan, hålla henne i handen och tala om hur mycket jag älskar henne. Det var så fint att hon fick somna in med människorna hon älskade mest vid sin sida. Hon behövde inte vara ensam och jag hoppas att hon kände sig älskad och trygg med oss där.

Men jag ångar så att jag inte stannade den där lördagskvällen och sov över hos henne. Jag frågade om hon ville det och hon sa-"nej inte i kväll". Hon var trött och så här i efterhand så har jag insett att hon nog var lite medvetandesänkt redan då. Hade ingen aning om att det var sista gången jag kramade henne adjö och sa att jag älskade henne...hade jag bara vetat hade jag stannat...Men jag förebrår mig själv så oerhört för att jag inte fattade att jag skulle stanna.

I morgon ska vi påbörja sorgearbete här på Öberga. Har inte varit mottaglig förrän nu. Tror det kanske kan hjälpa mig så att jag kan släppa alla jobbiga bilder och i stället minnas dom fina ögonblicken. Jag vill inte låta dom sista två dygnen "ta över" utan jag vill minnas min underbara mamma som hon var i 39 år av mitt liv. Stark, stolt och så genuint godhjärtad.


sticka och sånt

Jag håller på att sticka en mössa. Ja ni läste helt rätt. Idag har vi varit och köpt garn samt mönster och två super fina tyger som jag ska göra tavlor av. Personalen har haft stickkurs i kväll och nu går det runt i fontanellerna och kommer att drömma om aviga och räta maskor. Jag har lite problem med att komma ihåg om jag ska sticka en avig eller rät maska. Kan heller inte se det för tycker allt garn ser likadant ut. Det tog ungefär 10 sekunder efter det att "läraren" lämnat huset förrän jag hade virrat bort mig i maskornas land. Jag tyckte att hon skulle sova här på soffan så jag kunde komma och väcka henne då det blivit fel men se det ville hon inte :) Sen är det ju det där med att hålla lagom hårt, dra igenom tråden från rätt håll och massa andra detaljer man måste tänka på. Eftersom jag vill ha snabba resultat så stickar jag med stora stickor och fluffigt garn. Om det blir något som ens liknar en mössa återstår och se. Tror i alla fall att det är väldigt avkopplande och roligt då man lärt sig. Just nu är jag en aaaaning frustrerad och lärarinnan har åkt hem för i kväll. I morgon ska vi skaffa masonit skivor som jag ska göra tavlorna av. Här flödar kreativiteten.

Vill gratulera mina fina mostrar som fyller år idag. Grattis!

Tog motsträvigt en vilodag idag då min kropp tydligt sa ifrån efter sista veckans träningspass. Så det var en bra dag att lära sig sticka på. Bara inse att jag har blivit gammal. Idag lagade vi salt fläsk och löksås på mitt initiativ, husmanskost så det förslår = vuxenpoäng och sen åka till en tygaffär och shoppa nystan och tyg. Kanske dags att börja prenumerera på Hemmets journal.

onsdag 16 oktober 2013

Onsdag

Som den ansvarsfulla bilägare jag är åkte jag iväg tidigt i morse för att lämna in bilen på verkstaden. Några timmar senare fick jag hämta ut den och bromshistorien var åtgärdad, nya torkarblad ditsatta och listen som varit lös så att det har stormat kring huvudet var fixad. Där emot blev jag lite konfunderad då mannen bakom disken påstod att det var längesen jag gett den en service... hur kan han veta det tänkte jag. Han hade ju rätt men jag har då inte informerat när den sist fick en service för det kommer jag inte ihåg och någon servicebok har jag inte heller fyllt i. Då återstår ju bara att han: A) chansade B) ringde min pappa och frågade eller C) att man på nåt sätt kan se det i datorn. Tror på det sistnämnda. Jag ska slå på stort och ge den en service inför vintern men först måste jag ordna tid och få på vintersulorna. Kan då verkligen rekommendera Håkans i Älvsbyn! Dom har koll på allt! funderar på att ringa dit i morgon och höra var jag har förlagt min vinterjacka.

Skulle ha en vilodag idag då jag tränat måndag och tisdag rätt hårt. Har ju gått från absolut noll till full fart med ett väldigt skadat ben samt ryggproblem så tänkte att varannan dag nog är lagom. Dock blev jag så rastlös så jag och en av dom andra tjejerna åkte iväg till gymmet efter intag av Berocca boost. Det kan jag rekommendera till alla som känner sig trötta mentalt och fysiskt.

Dagens träning: cykel 35 minuter- 1,1 mil
Blandade maskiner med fokus på mage- 20 minuter

Lunch: biffar med grönsaker
middag: kyckling och ris samt grönsaker

Kör fortfarande glutenfritt.

Bästa träningslåt just nu: Lady Gaga-Applause

tisdag 15 oktober 2013

På lång sikt

Ibland är det förbannat svårt att motivera sig till att vara drogfri. För mig innebär det att jämt och ständigt ha ont, sakna energi och ork och därför få avstå från mycket jag hade velat orka och kunna göra. Under dom åren jag åt morfinpreparat hade jag på många sätt en bättre livskvalite hur konstigt det nu än kan låta. Det är svårt att få bort det psykiska beroendet då drogen- i mitt fall Tramadol/Dolcontin faktiskt gav mig en hel del positiva effekter innan det hela spårade ur. Många gånger har jag tänkt att nä nu struntar jag i behandlingen och åker hem, fixar tabletter, slipper värken och mår bättre psykiskt-tillfälligt. Det gäller då att komma ihåg det där tillfälligt och att det bara är en kortsiktig lösning och att tre tabletter per dag fort blir 10-20 tabletter och hur det var att inte orka stiga upp ur sängen förrän kroppen fått sin dos Tramadol den var van vid. Det är väl så med det mesta. Långsiktiga lösningar är bättre än korsiktiga lösningar. Gäller att få in  det i ärthjärnan bara :)

Tisdag

Bättre dagar finns det ingen hejd på kreativiteten och ideerna flödar. Helst vill jag göra allt på samma gång och ha resultat helst igår. Ofta påbörjar jag massas projekt samtidigt men tröttnar ganska snabbt och allt blir liksom halvfärdigt. Det där med att ro båten i land är inte min starka sida. Nu har jag aktiverat personalen i mina senaste planer. Jag hade tänkt lära mig att sticka och sy. En av personalen har ett bra mönster på en mössa som är lätt och går fort att göra. Utöver det har jag aktiverat en annan av personalen som ska hjälpa mig att sprutmåla pottskåpet och efter det hade jag tänkt måla om min brudkista och ett annat litet skåp jag tagit från mor. Ytterligare en av personalen ska lära mig hur man kan tänka kring och lägga upp en bok. Det kanske blir en färdig bok en dag. Hade även tankar kring att prova göra smycken och brodera men se jag tror att det blir att vänta med det. Kanske inte kan börja med allt. I morgon kan jag lika gärna ha tröttnat på planerna :)

Dagens träning: cykel 1 mil
Styrketräning i blandade jobbiga och tråkiga maskiner

Lunch: köttgryta och ris
middag: pan pizza utan gluten (skeptisk)
Dagens måste ses : Gunilla Perssons uppträdande 21:00 i kväll på tv3

måndag 14 oktober 2013

bilrep och sånt

Har inte alls känt mig pigg i helgen så den har mest bestått av vila, återhämtning och reflektion. Igår tog jag i alla fall bilen mot Luleå för att fira farmor som fyllde år och passade även på att gå till graven, tända ljus och ta bort lite löv. Det känns lika tungt varje gång att gå dit och läsa mammas namn på stenen...saknar henne så otroligt mycket! Svängde även förbi lägenheten och vattnade blommorna och tog reda på posten. Skulle egentligen inte alls ha kört till Luleå med min bil då det skrapar under så fort jag bromsar och det är väl inte helt optimalt att köra med dåliga bromsar/ok eller vad det nu kan kallas. Mitt resonemang var att det nog inte kunde vara så farligt då jag tog mig igenom besiktningen med bara "bra att veta" byta ok/skivor och inte belagd med körförbud. Då lät det iofs inget så det är ju tveksamt om den klarat besiktningen nu. Funderar faktiskt på att slå på stort och ge bilen en välbehövlig service som visst bilar mår bra av att få nån gång då och då... (kommer ej ihåg sist) Tyvärr brukar bilreparationer och service inte vara gratis. Har i alla fall tid för reparation på onsdag.

Dagens träning : 9kilometer cykel
Styrketräning i blandade maskiner
Lunch: kyckling och ris
Middag: lax och potatismos, grönsaker, sås

Idag har en ny tjej kommit som jag känner lite sen tidigare. En trevlig prick! Nu är vi 3 st i stora huset och en på gaveln. Tror det skulle komma ytterligare en tjej i veckan.

I natt har jag drömt att jag sprang runt i olika kiosker och letade godis men det skulle vara i krämform typ nutella och nötcreme... behöver jag säga att jag är helt hysteriskt godissugen...

torsdag 10 oktober 2013

Torsdag

Dagens övningar: Luleå resa och träff med KP inom närpsykiatrin. Tömma lägenheten på möbler jag ska ge bort så att dom nya kan byggas ihop. Städa rummet, garderoberna samt göra köttfärsbiffar. Hålla tummarna att det blir jag som vinner Pernillas superfina hästtavla. Ev ett litet träningspass i eftermiddag.

Ha en bra dag!

torsdag

Gårdagens träning: cykel 30 min- 1 mil
blandade småhopp bland maskinerna med diverse angenäma och mindre angenäma övningar
Mat: fisk till lunch och pasta till middag (glutenfri) hallon och frusen yoghurt till bonde söker fru.
Dagens insikt: använd inte supertunna knövliga byxor då du cyklar.

måndag 7 oktober 2013

Rullrapport

I helgen har jag använt rullstolen för första gången. Igår var vi till Piteå och gick lite i affärer samt gjorde ett besök på rusta. Jag kan konstatera att det var var bekvämt och smärtfritt att sitta i rullstol men konstaterade även att det är långt ifrån handikappvänligt på alla ställen. Det är ofta trångt mellan hyllor och i gångarna och rev ner lite pinaler här och där. Då vi skulle in på restaurangen där vi skulle äta så var trösklarna så höga så fick helt enkelt stiga av och gå för egen maskin. Nu kan ju jag göra det men det finns ju människor som är helt beroende av sin stol och för dessa är det nog inte så framkomligt alla gånger. Idag har jag haft betydligt mindre ont och känner mig positiv till att använda stolen då vi åker och ränner.

inköp

Projekt göra om hemma har i helgen resulterat i dessa rent livsnödvändiga inköp. Stegen jag köpte är dock vit. Planen är att ha den i vardagsrummet och ha blommor och böcker på den. Köpte en vit för att bryta av mina övriga inköp som mest går i svart. Nu är det bara en soffa som fattas men den jag har får duga ett tag.



Favoritträningslåt! Ellie Goulding Feat. Calvin Harris - I Need Your Love (Lyrics On Screen)

träning

Eftersom jag inte kan påverka tiden för operationen har jag bestämt mig för att göra det bästa av tiden fram till den. Det är exakt 6 veckor kvar och dessa 6 veckor ska jag förbereda kroppen genom att för en gångs skull ta hand om den på bästa sätt. Mitt mål är att gå ner minst 6 kilo samt hålla igång träningen med styrketräning och cykel tre gånger i veckan. Utöver det hade jag tänkt äta bra och rätt och undvika socker under veckorna och helt sluta med gluten eftersom jag kommit fram till att jag ej tål det. Personalen har meddelat stället där vi får maten ifrån och f.r.o.m idag får jag glutenfri kost för att se om magen blir bättre. Man kan nästan tro att jag fått en uppebarelse ;) men man kan komma fram till många bra insikter då man trampar på en motionscykel. Idag blev det 9 km och styrketräning. Tror att jag kommer ha betydligt ondare i morgon då jag inte tidigare provat cykla så länge/långt men idag hade jag så bra musik i öronen så det gick liksom av sig själv. Min nya favorit låt se inlägg ovan :)

//L

fredag 4 oktober 2013

ny vänskap

Idag har vi varit till Luleå och hämtat min nya vän "Rullis". Efter 4 månader har jag nu kapitulerat och insett att jag behöver denna förhoppningsvis tidsbegränsade vänskap för att den helt enkelt underlättar min vardag en hel del och jag slipper dom enorma smärtorna i ryggen och i benet. Jag tror att min övriga kropp tackar mig då jag belastat så fel under lång tid. Har haft ett enormt motstånd till att sätta mig i rullstol och det tror jag beror mycket på att jag då blir beroende av andra som ska skjutsa den samt att hela ens bild av sig själv förändras. Under vår Ikea tripp blev jag skjutsad hela tiden och måste säga att det var skönt att slippa streta, halta och ha ont hela tiden. Det är nog dock en vanesak att låta andra skjutsa omkring en och vem vet, kanske vänjer mig för bra och blir värsta divan som kör med folk till höger och vänster :)

torsdag 3 oktober 2013

Ikea

Det blev en riktig heldag på Ikea och är väldigt nöjd med mina inköp! Vi åkte från Älvsbyn 08:30 och var tillbaka 20:00. Vi åkte om min lägenhet med alla platta paket och övriga inköp så nu väntar dom bara på att bli ihop skruvade. Tror vi var lätt Ikea skadade på vägen hem då vi kallade trafikljusen för värmeljus och en man utan reflexer blev till en man utan markeringar. Mina inköp blev en bokhylla, ett vitrinskåp och en smalare bokhylla och dessa tre ska jag ha tillsammans. Färgen var svart/brun. Köpte även ett vardagsrumsbord i svart/brunt med kråmade ben, två fyrkantiga sittpuffar i svart konstläder, påslakan, två vita ljusstakar med svarta ljus, en turkos större badrumsmatta och självhäftande dekaler i form av ett svart träd att ha på väggen samt en turkos och en lila kudde. Kan ha glömt nåt inköp men tror det var allt. Mina planer är att så småningom skaffa en svart skinnsoffa och en ljusare större matta som bryter av då möblerna är mörka. Just nu har jag en turkos variant men den går ju också att ha så får kolla sen hur det blir då möblerna är på plats. Om jag inte flyttar så ska jag även tapetsera om men har inte så mycket i fonden ännu. Har en vän som heter Erika och som älskar inredning och för hennes skull lägger jag upp lite inköp på bloggen ;)

vitrinskåp


mindre bokhylla

liknar detta bord men har kromade ben

större bokhylla

måndag 30 september 2013

Måndag

Har ganska snabbt blivit ännu sämre i benet/knät och det ser ut som och känns som om det ska gå av när som helst. Vi kontaktade ortopeden i Umeå för att berätta att det är väldigt akut men dom hade ingen tid att ge mig förrän den 19/11. Benet är så snett nu och vinkeln gör att jag felbelastar otroligt mycket och har därför väldigt ont i ryggen. Det känns rätt hopplöst att behöva vänta tills november då varje steg jag tar smärtar enormt. Har inget annat alternativ än att helt enkelt åka rullstol. Vi ska och prova ut en här inom en snar framtid. Det gör för ont samt frestar på ryggen så mycket att halta fram på kryckor. Då kan jag sitta där i min stol och vrida och vända på alla toppar/tröjor i lugn och ro då vi är på shoppingrundor :) det gäller att kunna se fördelarna i allt.

Apropå shoppingrundor så ska vi till Ikea i morgon. Där har dom rullstolar så jag kommer att sitta där som en drottning med personliga shoppingassistenter ;) Ska köpa ett nytt vitrinskåp samt bokhylla i svart. Har även planer på att köpa en ny vit spegel att ha i hallen. Vi ska ta med oss släp och sen ska vi förbi med mina inköp till lägenheten och en av personalen har lovat mig att hon ska hjälpa till med att skruva ihop möblerna. Skulle jag göra det så skulle möblerna vara omoderna innan jag var klar.

Tränat idag. Skönt. Frustrerande bara att inte kunna träna i den utsträckning man vill. Nåja... all tid på gymmet är bättre än att ligga i soffan och äta praliner. Har även börjat prova det här med ljudböcker. Mkt bra avkoppling och man behöver inte göra något annat än att ligga på rygg, lyssna och äta praliner. Men jag hoppar pralinerna. Ska undvika allt socker på veckorna och bara unna mig en dag i veckan att göra lite utsvävningar på.

/L

lördag 21 september 2013

lördag

Idag har jag varit till mormor och ätit med moster Anso. Har inte träffat mormor på ett tag och hon tog emot mig med världens bamsekram och det blev lite känslosamt och hon sa att hon saknat mig mycket. Det blir nog lite extra känslosamt att träffa mig då antagligen påminner om henne om mamma som hon sörjer så oerhört.
 Det var då så mysigt att få umgås lite och önskar jag kunde hälsa på henne oftare men jag är ju i Älvsbyn och då jag har permis så ska så mycket hinnas med på ett dygn.
Jag, mormor och Anso åkte till blomsterlandet och köpte fina höstblommor och sen var vi till graven och planterade dom och krattade. Det blev väldigt fint!

Igår kväll kom finaste Elivia och Pernilla förbi och hälsade på. Så kul att få träffa dom igen. Dom trotsade min eventuella ögoninflammation och idag är det mycket bättre.

fredag 20 september 2013

Blandad uppdatering

Just landat i min egna soffa och har permis till i morgon. Ska bli så skönt att få sova i sin egen säng! Även om mina huskompisar är trevliga och lättsamma så är det ganska skönt att få vara helt ensam i sin egna lya ibland. Passar på att blogga lite då det tar mer än länge att ta sig ut på nätet i byn. Man blir bara frustrerad och irriterad då sidorna man ska in på bara står och tuggar. Fördelen är väl att jag inte beställer så mycket onödiga saker då man hinner ge upp och stänga ner sidan för att man inte har tålamodet att vänta på att sidan ska laddas upp.

Veckan har varit sisådär. Båda mina huskompisar har lunginflammation/bronkit så jag bara väntar på att det ska bli min tur. Har känt mig lite hängig några dagar och haft tungt att andas men det är inget som riktigt brutit ut än. Jag är faktiskt lätt förvånad över att jag inte fått lunginflammation då vi vistas i samma hus/bil/möten samt att jag har så dåligt immunförsvar sen tidigare. Bara hoppas att jag slipper. Jag väntar och väntar på att få en operationstid då det blir allt mer ohållbart att belasta på benet/knät. Har även fått så himla ont i ryggen av all snebelastning. Har faktiskt haft funderingar kring om jag ska be att få låna en rullstol att ha om man ex ska på affären osv. Som det är nu så får jag ofta stanna kvar på Öberga då dom andra åker någonstans helt enkelt för att jag inte kan gå. Har haft ett ganska stort motstånd till att sitta i rullstol men det är väl bara att gilla läget att det kanske behövs nu en tid.

Tycker att våra gruppsittningar med tema varje onsdag ger väldigt mycket. Vi får uppgifter att reflektera över och det är väldigt nyttigt. Denna vecka skulle vi tänka över vilka situationer som triggar igång och gör/har gjort att vi missbrukat någon drog. För mig har det varit min ohälsa och benet samt sorgen över mamma som varit mina största "triggers". Då det blir för mycket att hantera och för mycket jobbiga känslor och tankar har jag tagit tabletter. Sen skulle vi se till fördelar samt nackdelar med att droga och fundera ut vad man kan göra i stället då suget kommer. För mig är hästar/ridning samt träning det som är bäst för mig att göra i stället och det blir ett stort problem eftersom jag inte kan göra det i den utsträckning jag vill. Jag hade velat vara ute och promenera, rida ett dressyrpass eller gå på bandet i lutning och riktigt ta ut mig. Det är så jag rensar huvudet från negativa tankar och sug. Nu får jag nöja mig med att cykla lite och träna lätt styrketräning men ja...bättre än ingenting. För övrigt tycker jag att målning är enormt avkopplande och säger som min vän Pernilla- man behöver både dropp och kateter för man glömmer både tid och rum :)

Svängde förbi mammas grav på hitresan och där var riktigt fint. Blir bara så ledsen då jag besöker den för det blir så definitivt då man läser hennes namn på stenen. I morgon ska jag, anso och mormor åka dit och plantera fina höstblommor. Vi ska först till blomsterlandet och höra där om det finns såna där kantstenar så man kan göra en rabatt. Stenen är så pass fin så känns inte rätt att sätta dit vilka stenar som helst. Det ska vara fint till världens finaste mamma!

I kväll blir det nog till att socialisera lite och bara vara i min egna soffa och se idol.

Trevlig helg

lördag 14 september 2013

möte

Idag var vi till Luleå för att träffa min kontakt på närpsykiatrin. Fick ett väldig gott intryck och ska träffa honom varannan vecka. Han skulle kontakta en läkare för att se över min medicinering samt göra lite skattningar och utredningar. Mina antidepressiva hjälper inte riktigt så jag hoppas att det inte dröjer så länge innan jag får läkartid.

Efter mötet åkte jag hem några timmar och fick lite gjort i lägenheten. Städade och tvättade och sen kom personalen och hämtade upp mig och vi åkte och hämtade upp dom andra tjejerna som också haft ärenden i stan. Har tagit med pottskåpet jag tog reda på från mamma och ska måla det här i snickeriet. För övrigt har jag målat flera timmar i kväll och glömde både tid och rum.

Nu är jag rödhårig.

/L

torsdag 12 september 2013

bra att göra saker

Till gårdagens gruppsittning hade vi fått i läxa att skriva ner saker som får oss att må bra och vilka av dom som vi skulle vilja ägna oss mer åt. Det var nyttigt att få tänka till vad som faktiskt är viktigt i livet och det är lite sorgligt att man inte utövar dessa saker oftare och träffar människor man håller av oftare. Mina punkter blev i alla fall hästar/ridning/djur/träning/blogga/måla/spela gitarr/umgås med vänner och familj/läsa/skriva/äta goda middagar/tjejsurr/relationer. Dessa saker får mig att må bra och då var ju frågan varför jag inte ägnar mig åt dessa saker oftare då. Därför ska jag försöka göra det. Ibland tycker jag att det är oerhört svårt att komma igång med något ex gå till målarrummet och måla. Jag har för höga krav på mig själv och målandet känns inte roligt och avslappnande utan blir prestigefullt. Dom första gångerna får man nog tvinga sig dit och börja måla något så föder lusten lust så att säga och släppa på alla krav och bara go with the flow. Framför allt är det hästar och ridningen som ger mig mest och bara jag får operera knät kan jag börja rida mer och ta upp lektionsridningen. Men åka och lukta på hästarna kan jag ju göra.