Home sweet home.

Igår kväll blev jag förflyttad till en annan avdelning-nedre gastro och idag fick jag åka hem :) Det har varit rätt jobbigt att ligga på Ava då det är en akutvårdsavdelning så det läggs in människor alla tider på dygnet med blandade salar (kvinnor och män) och ganska sjuka människor så det är mycket spring för kontroller och undersökningar alla tider på dygnet. Jag hade även antibiotika i dropp mitt i natten som skulle kopplas på och av, provtagning varje morgon och puls/blodtryck runt 05. Det kommer bli mer än underbart att inte väckas i natt och få sova i sin egna säng och utan sällskap av okända människor. Saknar dock den lilla pälsbollen men jag och hans adoptivföräldrar kom fram till att vi väntar några dagar för att se så jag inte måste tillbaka och då än en gång oriva kisse.

Igår kväll fick jag två påsar blod då mitt blodvärde ligger lågt. Tack till er alla som lämnar blod! Det behövs. Hade nästan förväntat mig att jag skulle börja dansa där i korridoren efteråt men nä...känner ingen skillnad. Man blir ju oerhört trött av anemi men kan inte påstå att jag känner mig piggare. Måste i vilket fall som helst ringa vårdcentralen i morgon då mitt blodtryck varit väldigt högt nu några dagar liksom blodsockret. Det är ju inte så att man kan få all hjälp man behöver på den avdelning man ligger utan man får allt vackert ränna runt. Lite mer helhetssyn och kommunikation mellan dom olika vårdinrättningarna hade inte skadat.

Röntgen igår påvisade i alla fall att abcesserna blivit mindre och några helt försvunnit. Det låter ju väldigt bra men har ingen aning hur fort dom kan komma tillbaka men tycker dom kan ta och lugna sig en tid nu så jag hinner operera benet. Ska på återbesök på ca 3 veckor för en ny röntgen och tills dess ska jag äta antibiotika tills det kommer ut genom öronen. Måste även ha stenkoll på ev feber och magsmärtor och då åka in akut. Någon operation av knät kan därför tidigast göras om en månad om alla inflammationer läker ut nu. Jag kommer inte tro på att jag ska operera benet förrän jag vaknar upp med en ny knäled. Då kanske jag tror på det.

/L