virrvarr

Har så många tankar i huvudet som snurrar men det är som att någon lagt ett filter kring hjärnan för alla tankar är liksom luddiga och får liksom inget grepp om dom. Jag börjar på ett tankespår men sen är jag någon helt annanstans sekunden efter. Får inte in det jag läser eller ser på tv och känner mig extremt trögtänkt och får fråga om hela tiden. Det känns liksom att hjärnan ska brinna upp. Jag vet ju att det beror på allt som varit, det som är och komma skall. Jag har så många funderingar och tankar och är orolig för hur allt ska bli. Jag vågar inte hoppas längre utan väntar liksom bara på nästa bakslag. Det är def inte bra att sluta hoppas för ofta är hoppet det enda man har. Jag känner mig så ensam också i min situation. Känner ingen som varit med om nåt liknande. Jag hade önskat att jag hade en familj att dela allt detta med att ha som stöd och hämta energi hos. Med familj menar jag någon/några man lever med. Jag är väldigt tacksam över mina vänner, släkt och nära anhöriga och för allt stöd och hjälp jag fått av er.

Allt går liksom bara runt. Nu äter jag antibiotika och ska så göra i tre veckor till. Sen ska det göras en ny röntgen och se om inflammationerna och abcesserna lagt sig. Så länge jag äter antibiotika kan jag inte få remicade mot leder och hud så är därför jätte dålig. Kan inte opereras så länge jag har problem i magen och inte heller om huden är för dålig. Jag skulle behöva träna upp knät inför operationen men finns ingen energi eller möjlighet till det just nu. Ja... allt känns liksom rätt hopplöst. Kan inte göra så mycket annat än att ta en dag i taget.