Det är tur att man inte vet vad livet har planerat åt en och vad man ska tvingas gå igenom. Hade jag vetat allt jag fått vara med om, alla sjukdomar, följdsjukdomar, smärtsamma undersökningar, besvikelser, i stort sett bli ifråntagen livet så tror jag att jag aldrig orkat. Har på dessa tre år mist min älskade mamma, gjort tre operationer i benet med transplantation av hud och benceller. Haft akut divertikulit två gånger varav jag höll på att dö sista gången då det var var i hela buken. Detta ledde till att jag ej kunde få ny knäled och ledde till stomi. Stomin skulle jag bara ha ett halvår men hela buksåret sprack upp så har gått med ett enormt buksår i snart två år. Det höll på att läka kring jul och hade fått ny tid för ny knäled men såret sprack upp igen...eftersom jag inte har någon mag muskulatur har det bildats ett fotbollsstort bråck under stomin så kan inte ens få på mig skor. Bråcket hämmar mig enormt. Har även fått två bråck i själva sårhålan. Min hud är så tunn och skör så ingen läkare vill skära där. Tarmarna ligger just under huden. Men kan ju inte gå omkring med ett stort hål och tre bråck...samt ett sår som blir infekterat hela tiden.
Har legat på tre olika sjukhus vid x antal gånger. Mitt hem börjar inte kännas som hemma längre. Bara detta år är det ett tjugotal gånger om det räcker. Ingen läkare törs ta sitt ansvar och skickar gärna iväg mig till någon annan. Faller hela tiden mellan stolarna. Själv har jag inte någon kämparglöd kvar och då är jag mer än tacksam för all den hjälp jag fått av mina underbara mostrar, vänner och bror Magnus. Vad hade jag gjort utan er?
Sitta i en rullstol med alla skador och alltid ha ont eller vara på sjukhus är inget liv. Sitta hemma och inte ta sig ut eller kunna göra det man tycker om gör ont. Det måste bara hända nåt fort men det krävs att läkarna gör det dom ska och ta ansvar. Eftersom jag tydligen är en av deras svåraste patienter får dom väl remittera mig vidare.
Livet är inte rättvist någonstans. Tycker inte jag förtjänar allt detta. Men mannen som fick sin lilla pojke uppspolad drunknad på stranden i turkiet samt även miste resten av sin familj i flykten hade inte förtjänat det hemska ödet :( tyvärr är livet så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar