Hotell

Just nu bor jag på patient hotellet som är rätt nybyggt. Kan inte klaga alls för personalen är jättefina och service och rum toppen. Har bott här sen fredag fm och planen är att jag ska läggas in på reuma i morgon för sprutor och komma ur skovet lite innan Umeå och operationen där. Tyvärr var dom tvungen att skjuta på den ca två veckor pga dessa j-la abcesserna och långdragna infektionerna. Har alldeles för mkt tid och beställer alldeles för mkt saker från min nya favorit app wish. Livsfarlig och suuper billigt!

Idag har jag haft fin besök av Maria och kollega Eva. Mkt trevligt med lite positiv input och surr :) pratar så lite nu förtiden så blir alldeles kraxig. Har även gjort dagens goda och rullat till farmor som också är inlagd fast på geriatrik. Då jag lika var där extra jobbade jag lite för det låg en dement 97 årig liten dam som sa att hon var så torr i halsen och kudden hade hamnat galet och hon hade läslampan mitt i ögonen. Hon var så törstig den lilla damen och så tacksam. Hon kunde inte larma själv. Tala om att man är lite yrkesskadad eller kallas det empati?

Jag hjälper så gärna andra människor och var och fixade hygien artiklar, godis och tidningar åt farmor. Det sitter inte fast bara jag kan. Om man nu får säga bra saker om sig själv så tycker jag att jag är rätt generös och bryr mig om andra. Därför känns det ibland så orättvist och att jag inte förtjänar alla dessa motgångar. Livet är dock inte rättvist.

Man blir mörkrädd!

Jag har (bland annat) en svår binjurebarksvikt. Mina binjurar producerar väldigt lite av livsnödvändiga hormoner b.l.a kortisol som hjälper kroppen att ta hand om infektioner, inflammationer, blodsocker, tarmens rörelse, vid stress och mkt annat. Jag har därför varit tvungen att ta en viss mängd cortison varje morgon för att kompensera detta. Jag har även ett litet kort med mig där det står att jag har binjuresvikt som kräver behandling i fall att jag hamnar i en situation där jag själv inte kan tala om det. Får jag inte min behandling kan det leda till döden. Idag fick jag reda på att dom inte gett mig cortisonet på minst en vecka men mest troligt längre. Av någon anledning har dom "trillat"bort ur läkemedelslistan?! Det finns ingen förklaring varför för man brukar höja dosen vid kraftiga infektioner-inte ta bort dom...jag får inga riktiga svar och ingen verkar vilja prata så mkt mer om detta. Har känt mig sämre flera dagar och haft högt svängande blodsocker, hjärtklappning och varit extremt trött. Jag har många små vita tabletter så har inte själv märkt att en tablett varit borta från medicinmuggen dom delar varje morgon. Man litar ju på att man får det man ska ha. Än en gång leker sjukvården med människors liv. Så jävla besviken!!

Enhetschefen har varit förbi idag med en blankett om skadeanmälan. Fyllt i den i kväll och ska skicka in den i morgon. Tio dagar har jag fått stå utan livsnödvändig medicin....

Bakslag

Sen dränet åkte ur så har jag blivit allt sämre. Huden blossar upp och lederna blir väldigt onda och stela. Blodsockret blir allt högre ju mer infektions proverna blir sämre. Märker tydligt ett samband. Börjar fundera i kring vad som är hönan och ägget. Under mina 20-30talet inläggningar senaste två åren har förloppet varit densamma. Usla inf värden, inläggning där dom rundodlar men inget visar. Man sätter in ett brett antibiotikum. Blir piggare av droppet med pencellin och leder och hud blir mycket bättre. De flesta av dessa gånger har mage och tarm ej kollats. Tror att det vid dessa tillfällen funnits abcesser som pencellinet bitit på till viss del. Abcesserna eldar under leder och hud. Sen har jag bara blivit hjälpt mot leder och hud av remicade som ges till tarm sjuka. Jag börjar som undra...

Fått ett rejält baksklag med feber och åter 300 i snabbsänka. Lederna i hela kroppen brinner och är såå stela. Måste bli bättre nu! Op den 11e redan och inte 14e som jag trott.

Kram på er!

Apotekshoppoholicärminnyaidentitet

Alla som känner mig vet att jag gillar att shoppa. Instängd på ett sjukhus finns det bara ett ställe att shoppa på och det är apoteket. Har handlat för x antal hundra lappar och det är nästan så dom rullar ut röda mattan när jag rullar in. Kan rekommendera deras produkter även om jag var skeptisk i början. Nedan mina senaste produkter.

Kvar i sunderbyn och har väntat på röngen hela dagen. Det drän jag har nu har åkt ur position och gör ingen nytta. Då dom slutade spola i dränet så har jag fått lite feber så inf verkar ej utläkt. Nu ska man bara försöka stå ut denna helg så får jag se hur fortsättningen blir.

Trevlig helg!

Österåsen

Idag har jag fått en liten manick som registrerar puls och blodtryck under ett dygn. Har sladdar och slangar kors och tvärs. Igår hade jag placerat påsen på dörrhandtaget och rullade den iväg men glömde påsen som via en slang går in i min sida och in i abcessen. Kände dessvärre att dränaget tubbades då det ryckte till och röngen påvisade det. I morgon får jag veta om det måste sättas ett nytt eller om jag klarar mig utan. Oroväckande har jag haft feber sen igår. Tror att hemgång nog är nån dag bort.

Ett väldigt positivt besked fick jag av kirurgen F igår. Mest troligt får jag åka på hälsohem på österåsens hälsohem i Sollefteå 😊 har själv hittat det och det ser så fint ut!

Flyttfågel

Sådär ja. Då var jag flyttat igen. Sen jag lades in 22 dec har jag snurrats runt 8 gånger. Denna gång ligger jag på rätt avdelning. Kirurgen nedre gastro. Har eget rum så denna flytt var inte så dum.

Läget är ungefär densamma. Fortfarande drän och intravenös antibiotika. Ska träffa min kirurg F i em så får väl reda på hur fortsatt behandling ska bli. Orken är väldigt dålig och är otroligt trött så ser känns att det är en envis infektion i kroppen. Även om jag har en extrem hemlängtan så har jag inget emot att ligga här tills allt är utläkt. Bara jag tar mig till Umeå!

Lev och må!

Kirurg besök.

Idag har jag träffat " min kirurg " då min envisa moster Åsa lyckats tjata till sig en tid hos honom. Dom hade inga lediga tider men dom hade det ändå efter en stunds samtal med min kära envisa moster. För er som inte känner henne kan jag berätta att hon kan få ryska kylskåp att gå ner i spagat.

Kirurgen F skulle skicka remiss till Linköping för en second opinion. Linköping är visst bäst i Sverige på mage och tarm. Detta är dock inte aktuellt just nu då jag fhv ska få nya knäleder i februari. Fram tills dess ska jag äta pencellin för att undvika infektioner i tarmen. Ska ha kvar dränaget tills infektionen är utläkt och blir nog kvar här denna vecka. Har fortfarande antibiotika intravenöst. Frågade hur jag undviker abcesser men tydligen kan man inte själv påverka utan dom uppstår för att jag har så många mediciner som sätter ner immunförsvaret. Jag kan inte fortsätta med stelare som jag haft mot reumatismen. Den har haft dålig effekt så det gör inte så mkt. En ny medicin blir nog inte aktuell förrän efter operationen.

Känner mig lite nervös inför operationen. Det är en ganska stor operation och ännu större blir den då båda knälederna ska bytas. Man har visst ganska ont också. Är iofs van vid smärta men inte av den typen. Kan inte med ord beskriva hur mycket jag ser fram emot att kunna gå igen. Det första jag ska göra när jag kan gå är att besöka mammas grav. Har inte kunnat hälsa på henne på månader :(  fast jag tror att hon är med mig överallt.

Positiv energi

Om man inte hoppas så blir man heller inte besviken. Om man inte släpper in människor i ens liv så blir man inte sårad om dom försvinner. Men den dagen det sista hoppet slocknar finns det inte mycket kvar att leva för och så oerhört ensam man blir om man stöter bort dom människor som bryr sig om en. Så jag väljer att hoppas lite till och jag ska tänka på att inte stöta bort er jag tycker så mkt om även när jag kravlar i gropen. Jag uppskattar att ni frågar hur det är men är bara så jäkla less att prata om mig och sjukdomar.

Det var så befriande idag. Finaste Pernilla och Camilla hälsade på och vi pratade och pratade och skrattade. Det var så skönt att få prata om annat än sjukdomar och vi hann avhandla många roliga men också mindre roliga ämnen. Det var som att få in två friska fläktar och deras besök gav mig styrkan att kämpa lite till. Sen pratade jag med Anna i telefon så har fått en riktig vän boost idag 😊

I morgon kirurg besök och får då veta hur det blir med dränage och sånt. Ska göra allt jag kan för att operationen kan bli av 11 feb. Kan inte rå på abcesserna men ska leva så sunt det bara går. Därför ska jag nu släcka ner och sova skönhetssömn.

God natt!

Fjärrkontroll=guld

När man ligger på sjukhus är det väldigt eftertraktat med en fjärrkontroll. Lyckan är total när du efter tre dagars hoppande upp och ner från rullisen för att byta kanal äntligen får en fjärrkontroll att bestämma över. Ska jag vara ärlig så lånade jag den från ett annat rum men min bedömning var att personen där inte behövde den. Så nu hade jag en fjärrkontroll och det fanns två tv apparater i rummet. Varje gång jag bytte kanal el höjde ljudet så ändrade jag även den andra. Hur kan man placera två tv apparater i taket två meter ifrån varandra? Idag var jag riktigt busig och smyg sänkte den andra Tv:n så jag kunde höra mitt program. Dom andra visste inte att jag satt på skatten och jag sa bara att dom här apparaterna lever sitt eget liv. Mina kompisar hade fått ganska mkt morfin så det var inte synd om dom 😊 Förutom kontrollerna är hörlurar extremt eftertraktade men båda sakerna försvinner bara i etern. Varför stjäl man hem tv dosor?

Operation eller infektion?

Så då fick jag äntligen den efterlängtade tiden i Umeå för att få nya leder. Problemet är bara att jag fortfarande ligger med en elak infektion och dränage. Den 11 februari måste jag bara vara i operabelt tillstånd. Ska givetvis sköta mig som aldrig förr men kan dessvärre inte påverka abcesser och spontana hål som blir. Det känns mycket olustigt att åka hem och vara rädd för nya hål och blodbad.

Har fått byta avdelning till urologen/kirurgen. Var väldigt skönt slippa ava och den ständiga trafiken dag som nått. Jag vill bara åka hem och snabbspola till den 11e och att ingenting hinner hända. Behöver jag gömma hålet gör jag fn det. Jag vill ha mina nya leder nuuuuuuu.

Hoppet dog

Det är ingen idé att hoppas...så fort man tror att det ska ljusna och att det faktiskt ska ske en positivt förändring så rycks mattan under fötterna undan och man faller ännu hårdare och gropen blir ännu djupare och man famlar men kommer inte upp.

Jag var så glad i måndags efter Umeå och tänkte att nu jäklar vänder det. Jag vaknade på tisdag och gick upp runt 6 tiden för ett toa besök och gick sen och la mig igen. Då känner jag hur det bara börjar rinna mängder av var och blod från magen där jag har sårhålan. Blev helt förskräckt för det var mycket som kom. Hela sängen, golvet och rullstolen var helt nedsölat. Fick hålla en handduk hårt mot magen och ringde ambulansen och vi åkte iväg till akuten.

Det visade sig att jag hade så mkt var och blod som tryckte på så att det tillslut blev ett hål där huden var som svagast så att kroppen kunde göra sig av med det. Vätskan var infekterad så får pencellin intravenöst. Har i dag även fått ett dränage direkt i abcessen som jag har på höger sida och det är en inkapslad varansamling och om jag förstått det rätt är det den som spruckit. Det jag inte förstår är att dom röntgade magen för ca två veckor sedan och sett abcessen men gjorde inget.

Det värsta med detta är att det kan göra så att jag inte kan få mina knäleder...då är det tredje gången det händer nåt i tarm och mage just innan planerad knäoperation. Det känns som att det inte är meningen att jag ska få opereras. Sen är jag livrädd för att det bara ska gå hål igen och då kanske i tarmen som bara ligger under ett tunt lager hud. Det är inget liv detta. Har helt tappat bort mig själv. Jag kan snart inget annat än sjukhus och att vara sjuk. 😧

Törs jag...nä...Törs jag hoppas liiite?

Vågar jag hoppas lite...bara lite...träffat min ortoped och det är han som ska operera mig. Framhöll vikten av snabbt agerande typ 5 gånger. Han höll med om att huden är riktigt bra så känner på mig att han kommer göra sitt yttersta för att det ska gå fort. MEN det bästa( tror jag) är att han tar båda knäna på en gång! ☺ Det kommer bli lång tid på rehab och mkt smärta men det är det värt! Han var lite förskräckt över hur illa det var i höger knä och kan ju ändå inte rehabilitera vänster med hjälp av höger så detta besvarar mig tiiiid.

Rätt stora operationer så blir under narkos. Får även en smärtpump i ryggen. Det kommer att krävas blod svett och tårar men tänk...kanske kanske kan jag slippa stilen till sommarn? Nä jag vågar knappt hoppas. Snälla ni som bestämmer! Skynda skynda!

Subutex, besvikelse och kanske en strimma hopp

Just nu ligger jag på hotell Björken i Umeå för att i morgon träffa operationsteamet. Jag bara måste få ett positivt besked nu och komma igång med en operation så kanske kanske det kan bli början på att så småningom få tillbaka ett värdigt liv.

Under mina tre veckor på sjukhuset fick jag byta avd 7 gånger. Ena dagen var det akut med inflammation i tarmen för att nästa dag vara nåt annat. Jag är så fruktansvärt frustrerad och besviken på hur jag blivit bemött under detta vårdtillfälle och det är hemskt hur man år 2016 fortfarande blir sämre bemött och nedvärderas på dom mindre " rumsrena" avdelningarna. Tyvärr finns det personal som utnyttjar sin ställning och gärna petar en i sidan när dom får chansen. Jag var inte ens på rätt avd men sitter du i rullstol kan du inte vårdas på b enheten utan du måste vara på avd 32 som är en psykiatrisk avd.

Ett exempel på personalens syn är då jag rullar ut i köket med min tomma plast tillbringare och undrar om jag kan få lite saft. Personalen säger då åt den andra personalen att " värst vad dom blivit bortskämda med egen kanna...är det för att det varit jul?...alltså bad om lite saft! Frågade man om minsta sak blev man hänvisad runt till typ fem olika personer för att få en filt.

Jag hade planerad inläggning på reuma den fjärde för att få injektioner i leder och smörjning av hud. Hann vara där ett dygn. Sen tyckte läkaren på beroende enheten att jag skulle tillbaka till dom då han skulle justera i nåt läkemedel. Människan har inte ens funnits på plats och efter många om och men fick jag i tisdags prata med honom i tele. Han ville jag skulle stanna till söndag men jag ville hem då på tis. Efter en stund kom vi överens om att jag kunde åka fredag...

När fredag kommer är inget ordnat med hemsjukvården...Dom kan inte dela min medicin förrän nu på tisdag...detta skulle Marcus ordna och skickade flera sms som han ej besvarade. Messade även med sköterskan från hem sjv som sa en sak och sköterskan på missbruks en annan. Uppenbart var det då så att genom att kräva av mig att ta mig till sunderbyn i taxi både lördag och söndag och med allt jävla tjorv med att ta mig dit så trodde dom att jag skulle stanna helgen...Dom trodde fel. Det blev dyrt och trappen är en mardröm! Har aldrig ångrat nåt så mkt som att jag började med subutex. Dom har inte ens särskilt bra smärtstillande effekt och nu är jag helt beroende av att få den...därför kan makthavarna utnyttja det som dom vill. Gör du inte si och så blir det ingen medicin.

Det lät app bra när jag skulle börja. Jag skulle ingå i ett speciellt team och få träffa psykolog och ha nära samverkan med läkare och sköterskor...

Läkaren och min dialog sköts via sms då jag skriver och inte får några svar.

Ett tillägg är dock på sin plats. Det finns väldigt fina skötare och sköterskor. Läkare har tyvärr gjort för många misstag och kan tyvärr ej köra på den.

Apoteksrace

Då man i stort sett flyttar in här på sjukhuset är det enda man kan göra åka in på apoteket och undersöka sortimentet och det här jag gjort-rejält. Hade här tänkt lägga upp en bild på mina inköpta pinaler och ge dom en liten recension. Behövde skriva ett mer lättsamt och ytligt inlägg bland alla inlägg i moll. Ni får klara er utan bild.

*Iduns mineralpuder. Super bra! Täcker fint och är otroligt drygt. Torkar ej ut. En klar 4a av 5 kinder.

*Iduns duo concealer. Bland dom bästa jag provat. Innehåller en mörkare och en ljusare färg. Blir 4 ögonlock av 5.

*Idun läpp penna och brun kajal. Varken bra eller dåliga. Satt väl inte så jättebra. Blir nog svaga treor.

*Idun volymmascara. Nja....hände inte så mkt och man fick sätta flera läger för att det skulle bli nåt. Den vattenfasta var dock helt ok och får tre fransar av 5.

Apoliva torrschampoo. Vilken Quick fix. 4 hårbottnar av 5

Apoliva schampo och balsam. Duger men inte mer. 2 av 5 hårstrån.

Apoliva duscholja. Skön men lite för stark doft. 3 av 5 torra väder.

Apoliva samt apotekets hand krämer. Tyckte Apolivans torkade ut så man fick smörja hela tiden. 2 handflator av 5. Apotekets luktade gott och var bättre. 3 av 5.

Apotekets skrubbkräm. 3 hud eller av 5.

Wischy ögonkräm. Otestad och flyttade in i necessären idag.

Apoliva serum. Jätteskön! 4 friska kinder av fem.

Ja ni undrar nog hur jag ens orkar tänka på apotek och produkter men man gör allt för att göra någonting normalt. Man får liksom panik och måste ut från avd NU. Men nu är jag tillbaka på missbruks för att läkaren inte tyckte att alla mediciner är i ordning och det har han iofs rätt i...Så min planerade inläggning på reuma varade ett dygn 😕 på fredag ska jag dock hem och på söndag åker jag mot Umeå ( hoppas jag!)

Se så fort folk. Åk nu till apoteket!

En osminkad historia

Då jag bröt benet 2008 började denna cirkus. Har ju varit sjuk hela mitt liv från nyfödd men just detta med benet började 2008 då det blev ambulans med två brutna ben från oliverna in. Detta drar man gärna parallella linjer till fylla och att jag kanske skulle ha gjort några ofrivilliga blandade hopp ner för trappan men så var ej fallet. Knät gick vika åt fel håll då jag skulle sätta mig och av mkt cortison behövdes ej mer. Det visade sig vara en stressfraktur i knät.

Efter 17 månader och tre operationer var benet läkt-men snett. Med tiden försämrades knät så mkt att det bara var ny knäled som gällde. Hade under dessa månader varit tvungen att äta starka morfin tabletter och där stod helt plötsligt beroendet i dörren.

2012 fick älskade mamma sin lungcancer diagnos. Hela min tillvaro rasade. Jag la in mig för avgiftning från tramadol då jag ville finnas till hundra procent för mamma. Mamma somnade in i maj 2013 och en vecka senare flyttade jag till Älvsbyn för att få behandling trots att jag slutat med tramadolen. Jag var dock helt under isen och det var så lätt att trilla dit igen och tyvärr orkade jag inte stå emot andra slags tabletter och behövde hjälp att klara min ocker valda vardag utan.
Behandlingen skulle vara ett år men då det var två veckor kvar till min knäledsoperation brast tarmen...

Vaknade i min säng i Älvsbyn med feber och ont i magen. Då personalen kom på morgonen så jag att jag nog skulle behöva in till vårdcentralen. Det blev Sunderbyn med ambulans och sen började mardrömmen som fortfarande pågår...fick stomi men såret sprack upp någon dag senare. Detta skulle självläka men ett 15 cm långt och ca 10 cm brett samt djupt sår läker väldigt säkta. Helst på någon med dålig läknings förmåga sen förut och med mediciner som inte bidrar till läkning direkt. Var för dålig för att kunna vara i Älvsbyn så hemsjukvården skötte såret. Eftersom jag ej kunde fortsätta med min reuma medicin så blev jag bara allt sämre.

Nov 2014 hade jag nu tid för knäleden. Två veckor innan sprack såret som äntligen helar upp igen. Blev jättesjuk med abcesser i tarmen. Dom gjorde mig färdig för operation av buken men när jag låg på på med den gröna mössan på så var det nåt jag sa som fick kirurgerna att säga att dom bara skulle kolla nåt i journalen men sen rullades jag upp på avd igen utan på och klarade mig med intravenös antibiotika.

Sen har jag åkt in och ut på sjukhus med skyhöga infektionsvärden och fått otaliga pencellin kurer. Hinner bara hem efter avslutad kur så börjar det om. Har ingen fungerande medicin så hud och leder är katastrofala. Stomin skulle jag bara ha tillfälligt men har ej kunnats opereras tillbaka pga buksår och för att jag är så aktiv i sjukdomen. Har ej kunnat få någon ny led pga allt strul med sår och dåligt allmäntillstånd. Har två knäledsoperationer och 2-4 bukoperationer att vänta. Dom är livrädda att skära i magen då det är en enda röra. Har fått ett enormt bråck under stomin i handbolls storlek så kan inte böja mig fram eller ha några kläder längre som inte har resår. Utöver det har jag två mindre som sitter i hålan där såret sett. Har även fått diabetes.

Ligger nu på sjukhus igen och i morgon ska jag läggas in på reuma. Har en tid i Umeå den 11e för att träffa ortopeden som ska operera. Törs ej hoppas på något för det kommer säkert något som hindrar resa. På reuma ska dom försöka göra mig i sånt skick så jag kan åka.

Allt har bara gått runt. Får jag bara göra en operation så kanske det kan bli en positiv spiral. Mitt högra knä har så snabbt blivit sämre så är helt rullstolsbunden. Mina handleder och händer är så inflammerade så har svårt ta mig fram. Vet inte ens hur jag ska klara dom fem trappstegen upp till lgh och lulebo vägrar installera trapphus då ingen kan säga om mina problem är varaktiga...Dom lär kvarstå år i alla fall.

Så ser mitt liv ut nu. Det är svårt att försöka hantera allt. Ska få hjälp att söka personligt ombud. Skulle behöva en hel stab som kan hjälpa mig. Har varit i Uppsala och Umeå men ja...får bara höra att jag är ett komplicerat fall.
Detta var en liten sammanfattning om vad som pågår. Helt öppet.

Kram!

Ni som finns där för mig och när är man stark?

Människor omkring mig säger att jag är stark. Inte Pippi Långstrump stark utan mer mentalt kan jag tänka mig. Vad är stark? Jag vet i alla fall att när man totalt bryter ihop har man varit stark för länge! Jag känner mig inte stark. Jag känner mig som en vingklippt fågel eller som en fånge utan permission. Jag kan inte annat än leva med allt detta om jag inte tar snaran men den var inte på extra pris  så har inget annat val än att vänta och vänta och vänta. Jag ska försöka vara stark under tiden men jag behöver er!

Pernilla med din humor och livserfarenhet. Ett samtal med dig och allt känns bättre. Min fina äldsta vän. Vi är så lika! Din härliga energi och galna upptåg. Jag väntar bara på zebran. Eddi är skyldig mig en dejt och tolvan en stoor kram. Du har så fruktansvärt fina barn. Vi måste ses nu! Helst igår. Love you! Kraaamiz

Maria och Anna som alltid finns där och envist letar reda på mig om jag inte svarar på någon dag ☺ Maria är en flitig besökare då jag är på sjukhus. Anna bor tyvärr för långt borta  så fina barndoms vänner fulla med empati och energi. Er kan man alltid lite på! Love! Tänkte dock sno en nyckel till gymmet så kommer Maria oftare 😉

Mina tre älskade mostrar. Eva med sin yoga och sunda tänk. Som varit med på läkarmöten och hållit myndigheterna varma. Som skickar varma mess då man verkligen behöver dom och som alltid finns där. Som handlat och fixat då hon varit hemma men bor tyvärr i Arjeplog :( Har alltid en dörr öppen och du är så varm och klok! Love!

Åsa med sina galopperande åsikter och lena munväder som skulle kunna övertala ett klippblock att steka köttbullar. Åsa som kom körandes från Halmstad till Uppsala i somras två gånger! Jag var då inlagd. Fina kusin Malin var också med sista gången. Åsa har nog pratat med landets alla läkare tror jag. Du har ringt otaliga gånger till olika instanser då jag ej orkar. Du har hjälpt mig oändligt mycket! Kram min fina! Love!

Anso som hjälpt mig med i stort sett allt. Hade ej klarat mig utan din hjälp! När jag helt snurrat till allt så hjälpte du mig att styra upp. Du har rännt på apoteket, handlat, skjutsat runt mig och alltid funnits till hands. Kraaam älskade du!

Bror Magnus och Sia som öppnat sitt hem till min pälsboll. Han kan inte få det bättre. Magnus som otaliga gånger skjutsat mig till akuten och nu står som närmast anhörig. Magnus är min flitigaste besökare och ofta får jag snus leverans  så glad över vår fina kontakt!

Fina Camilla. Även hon en av mina älsta vänner. Camilla med sitt lugna empatiska sätt som alltid tänker på andra först. C har varit och städat flera gånger och det känns såå skönt och är så fint efteråt! Vi delar så många minnen. Du är ovärdelig och en fantastisk vän!

Maggan min granne som tillsammans med andra grannen Helena ordnade så jag kom till sjukhuset med ambulans. Maggan stannade även och röjde upp i lgh.

Eva L som besöker mig ( lite för sällan;) hon uppdaterar mig om allt från vad som hänt på jobbet till nyheter och det senaste skvallret. Alltid lättsam och aldrig dömmande och otroligt generös. Har handlat åt mig och är en person man kan fråga om hjälp och som alltid ställer upp.

Alla fina människor på Facebook som skickar varma hälsningar och uppmuntrande meddelande.

Har säkert glömt någon och kunde inte skriva upp allt jag fått hjälp med. Det skulle ta nån vecka. Från djupet av mitt hjärta-Innerligt tacksam! Stora kramar till er alla!

Stilnoct, ambulans, sjukdom, kärlek, hopp? Längtan, förtvivlan, långt inlägg.

IÅkte in med ambulans två dagar före julafton. Hade en väldigt hög vilopuls, blodsockret var jätte lågt och hade två kraftiga infektioner med urusla infektions parametrar. Hade gått med detta i tre månader...blev inlagd på Ava akutvårdsavdelningen och fick fort intravenös pencellin behandling som skulle verka brett då Dom ej visste vad det var. Dom kallade det över luftrörskatarr men känner min kropp och det kom från tarmen! Dom hade och har ingen aning om vad som orsakar mina otaliga vistelser på sjukhus med samma symtom varje gång. Hög sänka och jätte dåligt i lederna som blir bättre tillfälligt av pencellinet. Dom skickar hem mig och hinner vara hemma nån vecka och sen samma sak igen. Har firat mina två senaste födelsedagar här och nu jul och nyår 😕

Utöver detta var jag förgiftad av mediciner. Kroppen har inte orkat rensa undan då jag varit i så dåligt skick. Har haft fel kombinationer pga bristande upplysningar. Har mått så dåligt psykiskt och inte fått nån hjälp så började ta insomningstabletter på dagtid för dom lindrade den hemskaste ångesten. Dessa heter stilnoct och är ett riktigt rävgift. Stilnoct stänger av halva hjärnan så du får kraftiga minnesluckor om du inte direkt lägger dig och sover. Vet inte om man ska skratta eller gråta men jag har pratat med folk, skrivit mess, bestämt saker, shoppat och har kläder med prislappar kvar som jag inte ens känner igen. Jag vill be alla berörda om ursäkt för mitt snurriga beteende och förlåt om jag gjort er oroliga!
Läkaren inom psykiatrin berättade att folk gjort dom mest konstigaste sakerna av stilnoct så håll er undan den tabletten!

Blev i af inlagd på ava men blev flyttad till beroendeenheten på juldagen eftersom jag skulle göra medicin justeringar men eftersom jag var förgiftad så hade dom i stort sett tagit bort all min medicin ex sömntabletterna. Vissa tabletter skulle egentligen trappas ut men har man en läkemedels förgiftning åker allt ut på en gång. Detta gjorde att jag fick hemsk abstinens och kunde inte sitta stå eller ligga och kallsvetten bara dröp. Hade en vilopuls på 130 och jag trodde jag skulle dö på riktigt. Dagarna före fick jag åka ambulans med 143 i vilopuls och fick sova med pulsmätare men nu fick jag sitta på min säng med dödsångest och ingen brydde sig. Förstod inte riktigt skillnaden där.

Fick jag hjälp? Nej ingenting. Läkaren som kom från psykiatrin till akuten lovade att om jag kom till dom på beroende enheten så skulle han hjälpa mig på en gång och titta över mina mediciner och se vilka jag kunde ta igen. Jag hade så ont då all värkmedicin var utsatt och fruktansvärda abstinens av mediciner dom satt in utan att informera om att man blir beroende ex gabapentin som jag har mot svåra smärtor. Den mesta och värsta abstinensen kom från utsättandet av stilnoct som hör till benzodiazepiner och starkt beroendeframkallande. Eftersom jag tagit dom på dagtid då ångest och självmordstankar funnits så kan dom på ett sätt räddat mitt liv...konstigt men sant. Jag vet att piller inte löser nåt mer än tillfälligt och dom som aldrig mått så dåligt skakar på huvudet och man blir i stort sett idiot förklarad. Men såhär är det. Kan du inte ens ligga ner och hjärtat håller på att hoppa ur kroppen och du inte får fram ett ord för man bara sluddrar och inte kan hålla tråden tar du tillslut det som tillfälligt kan lindra.
Jag bara skakade och grät. Höll på att frysa sönder inombords men svetten bara rann. Jag bara skrek att dom måste ge mig en lugnande tablett så att pulsen skulle gå ner men det kunde dom ej ge mig.

Jag fick sitta på en säng i ett kalt rum utan gardiner eller ens lampor. Kunde inte få bo på enheten en trappa upp för att jag inte kom fram med rullstolen där. Jag fick vara på avd 32 som är en psykiatrisk avd med allt vad det innebär...man fick inte låsa några dörrar, du fick inte ha telefonladdare, duschslang  ja ingenting som skulle kunna användas fel. Jag var livrädd för dom utåtagerande sjuka killarna då dom bara kunde klampa in i rummet närsomhelst. Det var riktigt obehagligt.

Jag fick dela rum med en fin tjej men det var en enkelsal så hade inte ens larm eller läslampa och kom knappt upp i sängen eller ta mig till toa med rullisen.
Som tur var så var min rumskompis lugn och gullig. Kram till dig om du läser detta. Nu jäklar är det vårt år!

Kl 22 fick jag träffa en jourläkare och hade väntat med en puls på 130 i tio timmar. Jag var ett vrak. Läkaren som var upp till ava (Jonathan) och som skulle hjälpa mig på direkten då jag kom till dom visade sig inget mer...två dagar senare mötte jag honom i korridoren och min hjärna var klarare så vart jag fick luft ifrån vet jag inte men han fick då en utskällning som heter duga och ni som känner mig vet att jag INTE brukar skälla så mkt :)

Planen var att jag på måndagen skulle träffa min läkare på b enheten och ordna till bland medicinerna. Har fått igen några och vissa ska jag sluta helt med ex stilnoct! Har nu den svagare imovane men tyvärr är den för svag så ligger vaken till 3 tiden. Men bara jag slipper ångesten kan jag ligga vaken.

Har kännt att det inte varit riktigt ok i magen. Hade gröna vattniga diarréer och ont. Jag själv bad om att få röntga magen och sen gick allt rätt fort. Persolalen kom springande och skulle snabbt till akuten. Dom hittade abcesser vid högra äggstocken och hade mest troligt nån argsint smittsam bakterie som orsakas av pencellin. Nu ligger jag isolerad på ava...hon som tog provet hade klantat till sig och dom ska visst ta ett nytt då jag kan lämna och sen vänta ett dygn till... Igår fick jag flytta till hotellet i ca 2 timmar...jätte mysigt men hann bara packa upp så blev jag utkörd då personalen där läst att jag kunde ha den där bakterien som slår ut hela tarm systemet och kan smitta svaga känsliga personer så nu på ava igen...

Allt är halvfärdigt och dom har strulat runt så det finns inte ord. Medicin justeringarna hänger i luften. Inplanerad inläggning på reuma den fjärde för att jag skulle komma i så bra skick som möjligt inför Umeå besöket och ev ny knäled den 11e. Ser ej så bra ut.

Vet inte hur det blir med nåt och orkar inte mer 😣ingenting positivt händer utan blir bara bakslag och nya allvarliga infektioner. Jag tror att nåt inte stämmer i tarmen. Nåt som gror och nåt som gör mig så sjuk. Jag har utöver mina reumatiska sjukdomar även nu fått diabetes, gikt, högt blodtryck och ständigt en väldigt hög puls och massa annat. Utöver detta ser jag mkt sämre och mitt minne sviktar och det kommer blod och får kramper baktill.

Jag saknar er nära och kära. Min fina familj. Jag behöver er! Jag erkänner. Jag behöver er hjälp med så mkt och jag orkar inte längre. Det blir bara värre och värre och ingen operation. Jag får åka in och ut på sjukhus och ingen hittar felet. Jag har inget liv och det blir allt svårare att hitta någon mening. Finns det någon därute som kanske med alternativ medicin och behandlingar kan hjälpa mig? Kommer ingenstans med den traditionella vården. Har någon kontakter på lulebo? Dom vägrar sätta in en t rapphiss och vill ej hastflytta någonstans. Fem trappsteg... :(

Detta blir nog världens längsta inlägg och har så mkt att berätta. Under min tid på den psykiatriska sidan träffade jag på så många tragiska människoöden. Det är  inte klokt hur människan är skapad för att överleva dom mest tragiska händelser och motgångar som drabbar vissa. Andra svävar på ett moln livet igenom.

Nu är jag på ava och ska vara här el på hotellet tills den fjärde. Då reuma. Skriver mer sen.

Gott nytt år till er och snälla! Ta vara på tiden du har och var tacksam över det och dom du har i ditt liv. Framför allt så uppskatta och var rädd om din hälsa. Den kan inte köpas för pengar. Umge dig inte med energitjuvar och stressa dig inte igenom dagarna. Ge en extra kram till dina kära och tala om att du bryr dig och att du tycker om dom. Familj och vänner är ovärdeliga. Tack alla ni som finns för mig och till de som av någon anledning brutit kontakten så är det tråkigt men jag kan inte tvinga någon att ha kontakt 😢 tyvärr...Bara ledsen för hur allt har blivit.

Saknar mamma så oerhört. Hon fanns alltid där. Ett samtal bort. Hon var min stöttepelare och sen hon gick bort är jag bara halv. Hon tittar nog ner på oss och är nog mkt ledsen över att hennes barn mår så dåligt och varför vi inte finns där för varandra. Men alla gör vi olika val och jag förstår ej agerandet och kan inte göra nåt. Har sträckt ut handen flera gånger men nej...Jag har ingen ork mer och har ingen energi alls så orkar inte längre 😕 Men jag saknar er!

Kram!