Om man inte hoppas så blir man heller inte besviken. Om man inte släpper in människor i ens liv så blir man inte sårad om dom försvinner. Men den dagen det sista hoppet slocknar finns det inte mycket kvar att leva för och så oerhört ensam man blir om man stöter bort dom människor som bryr sig om en. Så jag väljer att hoppas lite till och jag ska tänka på att inte stöta bort er jag tycker så mkt om även när jag kravlar i gropen. Jag uppskattar att ni frågar hur det är men är bara så jäkla less att prata om mig och sjukdomar.
Det var så befriande idag. Finaste Pernilla och Camilla hälsade på och vi pratade och pratade och skrattade. Det var så skönt att få prata om annat än sjukdomar och vi hann avhandla många roliga men också mindre roliga ämnen. Det var som att få in två friska fläktar och deras besök gav mig styrkan att kämpa lite till. Sen pratade jag med Anna i telefon så har fått en riktig vän boost idag 😊
I morgon kirurg besök och får då veta hur det blir med dränage och sånt. Ska göra allt jag kan för att operationen kan bli av 11 feb. Kan inte rå på abcesserna men ska leva så sunt det bara går. Därför ska jag nu släcka ner och sova skönhetssömn.
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar