Hoppet dog

Det är ingen idé att hoppas...så fort man tror att det ska ljusna och att det faktiskt ska ske en positivt förändring så rycks mattan under fötterna undan och man faller ännu hårdare och gropen blir ännu djupare och man famlar men kommer inte upp.

Jag var så glad i måndags efter Umeå och tänkte att nu jäklar vänder det. Jag vaknade på tisdag och gick upp runt 6 tiden för ett toa besök och gick sen och la mig igen. Då känner jag hur det bara börjar rinna mängder av var och blod från magen där jag har sårhålan. Blev helt förskräckt för det var mycket som kom. Hela sängen, golvet och rullstolen var helt nedsölat. Fick hålla en handduk hårt mot magen och ringde ambulansen och vi åkte iväg till akuten.

Det visade sig att jag hade så mkt var och blod som tryckte på så att det tillslut blev ett hål där huden var som svagast så att kroppen kunde göra sig av med det. Vätskan var infekterad så får pencellin intravenöst. Har i dag även fått ett dränage direkt i abcessen som jag har på höger sida och det är en inkapslad varansamling och om jag förstått det rätt är det den som spruckit. Det jag inte förstår är att dom röntgade magen för ca två veckor sedan och sett abcessen men gjorde inget.

Det värsta med detta är att det kan göra så att jag inte kan få mina knäleder...då är det tredje gången det händer nåt i tarm och mage just innan planerad knäoperation. Det känns som att det inte är meningen att jag ska få opereras. Sen är jag livrädd för att det bara ska gå hål igen och då kanske i tarmen som bara ligger under ett tunt lager hud. Det är inget liv detta. Har helt tappat bort mig själv. Jag kan snart inget annat än sjukhus och att vara sjuk. 😧