IÅkte in med ambulans två dagar före julafton. Hade en väldigt hög vilopuls, blodsockret var jätte lågt och hade två kraftiga infektioner med urusla infektions parametrar. Hade gått med detta i tre månader...blev inlagd på Ava akutvårdsavdelningen och fick fort intravenös pencellin behandling som skulle verka brett då Dom ej visste vad det var. Dom kallade det över luftrörskatarr men känner min kropp och det kom från tarmen! Dom hade och har ingen aning om vad som orsakar mina otaliga vistelser på sjukhus med samma symtom varje gång. Hög sänka och jätte dåligt i lederna som blir bättre tillfälligt av pencellinet. Dom skickar hem mig och hinner vara hemma nån vecka och sen samma sak igen. Har firat mina två senaste födelsedagar här och nu jul och nyår 😕
Utöver detta var jag förgiftad av mediciner. Kroppen har inte orkat rensa undan då jag varit i så dåligt skick. Har haft fel kombinationer pga bristande upplysningar. Har mått så dåligt psykiskt och inte fått nån hjälp så började ta insomningstabletter på dagtid för dom lindrade den hemskaste ångesten. Dessa heter stilnoct och är ett riktigt rävgift. Stilnoct stänger av halva hjärnan så du får kraftiga minnesluckor om du inte direkt lägger dig och sover. Vet inte om man ska skratta eller gråta men jag har pratat med folk, skrivit mess, bestämt saker, shoppat och har kläder med prislappar kvar som jag inte ens känner igen. Jag vill be alla berörda om ursäkt för mitt snurriga beteende och förlåt om jag gjort er oroliga!
Läkaren inom psykiatrin berättade att folk gjort dom mest konstigaste sakerna av stilnoct så håll er undan den tabletten!
Blev i af inlagd på ava men blev flyttad till beroendeenheten på juldagen eftersom jag skulle göra medicin justeringar men eftersom jag var förgiftad så hade dom i stort sett tagit bort all min medicin ex sömntabletterna. Vissa tabletter skulle egentligen trappas ut men har man en läkemedels förgiftning åker allt ut på en gång. Detta gjorde att jag fick hemsk abstinens och kunde inte sitta stå eller ligga och kallsvetten bara dröp. Hade en vilopuls på 130 och jag trodde jag skulle dö på riktigt. Dagarna före fick jag åka ambulans med 143 i vilopuls och fick sova med pulsmätare men nu fick jag sitta på min säng med dödsångest och ingen brydde sig. Förstod inte riktigt skillnaden där.
Fick jag hjälp? Nej ingenting. Läkaren som kom från psykiatrin till akuten lovade att om jag kom till dom på beroende enheten så skulle han hjälpa mig på en gång och titta över mina mediciner och se vilka jag kunde ta igen. Jag hade så ont då all värkmedicin var utsatt och fruktansvärda abstinens av mediciner dom satt in utan att informera om att man blir beroende ex gabapentin som jag har mot svåra smärtor. Den mesta och värsta abstinensen kom från utsättandet av stilnoct som hör till benzodiazepiner och starkt beroendeframkallande. Eftersom jag tagit dom på dagtid då ångest och självmordstankar funnits så kan dom på ett sätt räddat mitt liv...konstigt men sant. Jag vet att piller inte löser nåt mer än tillfälligt och dom som aldrig mått så dåligt skakar på huvudet och man blir i stort sett idiot förklarad. Men såhär är det. Kan du inte ens ligga ner och hjärtat håller på att hoppa ur kroppen och du inte får fram ett ord för man bara sluddrar och inte kan hålla tråden tar du tillslut det som tillfälligt kan lindra.
Jag bara skakade och grät. Höll på att frysa sönder inombords men svetten bara rann. Jag bara skrek att dom måste ge mig en lugnande tablett så att pulsen skulle gå ner men det kunde dom ej ge mig.
Jag fick sitta på en säng i ett kalt rum utan gardiner eller ens lampor. Kunde inte få bo på enheten en trappa upp för att jag inte kom fram med rullstolen där. Jag fick vara på avd 32 som är en psykiatrisk avd med allt vad det innebär...man fick inte låsa några dörrar, du fick inte ha telefonladdare, duschslang ja ingenting som skulle kunna användas fel. Jag var livrädd för dom utåtagerande sjuka killarna då dom bara kunde klampa in i rummet närsomhelst. Det var riktigt obehagligt.
Jag fick dela rum med en fin tjej men det var en enkelsal så hade inte ens larm eller läslampa och kom knappt upp i sängen eller ta mig till toa med rullisen.
Som tur var så var min rumskompis lugn och gullig. Kram till dig om du läser detta. Nu jäklar är det vårt år!
Kl 22 fick jag träffa en jourläkare och hade väntat med en puls på 130 i tio timmar. Jag var ett vrak. Läkaren som var upp till ava (Jonathan) och som skulle hjälpa mig på direkten då jag kom till dom visade sig inget mer...två dagar senare mötte jag honom i korridoren och min hjärna var klarare så vart jag fick luft ifrån vet jag inte men han fick då en utskällning som heter duga och ni som känner mig vet att jag INTE brukar skälla så mkt :)
Planen var att jag på måndagen skulle träffa min läkare på b enheten och ordna till bland medicinerna. Har fått igen några och vissa ska jag sluta helt med ex stilnoct! Har nu den svagare imovane men tyvärr är den för svag så ligger vaken till 3 tiden. Men bara jag slipper ångesten kan jag ligga vaken.
Har kännt att det inte varit riktigt ok i magen. Hade gröna vattniga diarréer och ont. Jag själv bad om att få röntga magen och sen gick allt rätt fort. Persolalen kom springande och skulle snabbt till akuten. Dom hittade abcesser vid högra äggstocken och hade mest troligt nån argsint smittsam bakterie som orsakas av pencellin. Nu ligger jag isolerad på ava...hon som tog provet hade klantat till sig och dom ska visst ta ett nytt då jag kan lämna och sen vänta ett dygn till... Igår fick jag flytta till hotellet i ca 2 timmar...jätte mysigt men hann bara packa upp så blev jag utkörd då personalen där läst att jag kunde ha den där bakterien som slår ut hela tarm systemet och kan smitta svaga känsliga personer så nu på ava igen...
Allt är halvfärdigt och dom har strulat runt så det finns inte ord. Medicin justeringarna hänger i luften. Inplanerad inläggning på reuma den fjärde för att jag skulle komma i så bra skick som möjligt inför Umeå besöket och ev ny knäled den 11e. Ser ej så bra ut.
Vet inte hur det blir med nåt och orkar inte mer 😣ingenting positivt händer utan blir bara bakslag och nya allvarliga infektioner. Jag tror att nåt inte stämmer i tarmen. Nåt som gror och nåt som gör mig så sjuk. Jag har utöver mina reumatiska sjukdomar även nu fått diabetes, gikt, högt blodtryck och ständigt en väldigt hög puls och massa annat. Utöver detta ser jag mkt sämre och mitt minne sviktar och det kommer blod och får kramper baktill.
Jag saknar er nära och kära. Min fina familj. Jag behöver er! Jag erkänner. Jag behöver er hjälp med så mkt och jag orkar inte längre. Det blir bara värre och värre och ingen operation. Jag får åka in och ut på sjukhus och ingen hittar felet. Jag har inget liv och det blir allt svårare att hitta någon mening. Finns det någon därute som kanske med alternativ medicin och behandlingar kan hjälpa mig? Kommer ingenstans med den traditionella vården. Har någon kontakter på lulebo? Dom vägrar sätta in en t rapphiss och vill ej hastflytta någonstans. Fem trappsteg... :(
Detta blir nog världens längsta inlägg och har så mkt att berätta. Under min tid på den psykiatriska sidan träffade jag på så många tragiska människoöden. Det är inte klokt hur människan är skapad för att överleva dom mest tragiska händelser och motgångar som drabbar vissa. Andra svävar på ett moln livet igenom.
Nu är jag på ava och ska vara här el på hotellet tills den fjärde. Då reuma. Skriver mer sen.
Gott nytt år till er och snälla! Ta vara på tiden du har och var tacksam över det och dom du har i ditt liv. Framför allt så uppskatta och var rädd om din hälsa. Den kan inte köpas för pengar. Umge dig inte med energitjuvar och stressa dig inte igenom dagarna. Ge en extra kram till dina kära och tala om att du bryr dig och att du tycker om dom. Familj och vänner är ovärdeliga. Tack alla ni som finns för mig och till de som av någon anledning brutit kontakten så är det tråkigt men jag kan inte tvinga någon att ha kontakt 😢 tyvärr...Bara ledsen för hur allt har blivit.
Saknar mamma så oerhört. Hon fanns alltid där. Ett samtal bort. Hon var min stöttepelare och sen hon gick bort är jag bara halv. Hon tittar nog ner på oss och är nog mkt ledsen över att hennes barn mår så dåligt och varför vi inte finns där för varandra. Men alla gör vi olika val och jag förstår ej agerandet och kan inte göra nåt. Har sträckt ut handen flera gånger men nej...Jag har ingen ork mer och har ingen energi alls så orkar inte längre 😕 Men jag saknar er!
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar