blääääääääääää

Varning för gnälligt inlägg.

Det går nu dessvärre rätt fort utför nu då jag inte har någon medicin. Lederna sväller och känner i hela kroppen att ett skov är på gång. Måste ringa reumatologen på måndag och höra om det finns nåt man kan göra. Vill ha tillbaka medicinen typ igår! Vad jag förstod får jag inte tillbaka medicinen förrän i September. Då anses väl magen "vilat" färdigt. Jag kommer aldrig att klara mig till September utan sjukskrivning och det känns inte speciellt roligt. Vet alltför väl hur det är att leva på kassan och vilken j-la tid det tar innan man får några pengar. Dessutom känner jag en himla stress pga att jag är den enda ordinarie personal kvar på jobbet den andra perioden. Mina två kollegor som har samma period som mig ska båda ha barn. Ingen aning hur arbetsledaren ska lösa det. Känns inte roligt att vara den som "orsakar" mer eller mindre kris på arbetsplatsen även om jag såklart inte valt min situation själv. Vill inte alls leva på sjukpenning om jag nu får någon?... det vet man ju inte heller. Det är extremt jobbigt att vara dålig och samtidigt vara tvungen att oroa sig för ekonomin och över hur det ska gå i verksamheten.

Just nu har jag två frakturer i foten. Båda fotlederna är extremt uppsvullna och höger går knappt att stödja på. Höger knä är som en boll och behöver tappas på vätska. Magen är uppsvullen och har ont från och till. Har två sår som inte vill läka och det verkar som om det nu är infektion i dom. Misstänker även Uvi. Huden blir allt sämre och humöret påverkas självklart en hel del av allt omkring. Om man dessutom lägger oron över pengar och strul med nära anhörig ovanpå det så har man en ordentlig soppa. Med klimp!
Kan jag inte någon gång bara få vara typ lite täppt i näsan?

Det enda jag kan göra är väl att göra som Anna.... leva på hoppet ;)