Torsdag

Skulle varit och tagit droppet idag men var helt färdig efter en natt med mycket smärtor så orkade helt enkelt inte. Ska få ta det på tisdag i stället. Piggnade till lite under dagen så har tagit tag i vårstädning av garderober och rensat ut en hel del. Sofia ville ta sig en titt så förhoppningsvis kommer det till användning. Eftersom jag är en "shoppoman" och sällan provar kläder innan jag köper dom så var en del helt nytt.

Köpte en tvättkorg igår men då jag kom hem upptäckte jag att jag tagit fel lock. Locket var väldigt litet och kan inte haft ögonen med mig igår. Ska se om jag kan ta mig ut med bilen och åka och byta och samtidigt köpa en ny omgång hårfärg. Skiftar alldeles för mycket i gult. Borde nog vänta några dagar men det kan jag inte. Vill inte se ut som en påsktupp då det inte är påsk.

Jag ska gå på Ulf Lundell då han kommer hit! Hade ingen biljett men nu har jag det :) Evas syster Mona hade en men hon ska ut och resa det datumet han kommer och kan inte gå så jag får köpa hennes. Tuuusen tack! Ska bli superkul! Förhoppningsvis kanske kanske jag hunnit få den nya knäleden så vi kan rocka loss lite också.

Pratat med mamma i kväll och idag var hon inte pigg alls :( hon lät väldigt andfådd så vi pratade bara en kort sväng. Hon skulle höra av sig om det blir värre så kanske hon måste åka upp. Tycker verkligen det är dags för henne att få några pigga dagar nu!

/Linda

hår å sånt

Resultatet av min hårfärgning blev orange med stort O. Bara ta på sig en mössa och dra huvan över skallen och åka till Coop för att köpa färg igen och hoppas på ett under. Det är faktiskt ett mirakel att mitt hår sitter kvar efter alla behandlingar jag utsatt det för. Nu är det hyfsat ok men för gult för min smak. Får försöka bättra på resultatet här fram över då håret fått återhämta sig lite.

Har städat och donat lite idag och varit och hälsat på mamma i kväll. Hon var lite piggare men fortfarande tagen av behandlingen och lunginflammationen. Nu har hennes hår börjat falla av :( Hon verkar dock ta det ganska bra. Hon är så fin ändå. Med eller utan hår. Just som hon börjat återhämta sig är det dags för en ny behandling på måndag. Hoppas bara att hon klarar den bättre och utan att få någon allvarlig infektion denna gång.

I morgon är det dags för min egen påfyllning i form av remicade i Sunderbyn. Funderar starkt på att ta bussen då det verkar bli snöstorm och dessutom har jag bara en fungerande vindrutetorkare. Skulle tagit prover idag inför infusionen men det blev inte av. Får ta dom i morgon före dom sätter igång med droppet.

Nä nu hörde jag definitivt limpmackor med ost och the. Sen tänkte jag börja se boxen jag fick i brevlådan :)

/L

Hästar å sånt

Blev en sån där riktigt härlig eftermiddag. Maria svängde förbi här före stallet och hade med sig semla. Det var så gott så hälften hade varit nog. Hade lätt kunnat äta två. Sen åkte Maria till stallet för att göra i ordning Ferro för markarbete och jag åkte och hämtade Pernilla på hennes jobb och därefter blev det en tur till stallet. Jag fick äntligen träffa Thåtte. Var så längesen! Han var sig lik och lika vit och hungrig som vanligt. Sen tittade vi på lektionen med hjärtat i halsgropen. Det var två nya hästar med och en av dom verkade tro att det stod dans på schemat med blandade hopp och skruvar. Han gick in i väggar, snurrade runt och stampade med båda benen. Ellen verkade inte ett dugg rädd utan satt där och styrde honom som hon inte gjort annat i sina dagar. Själv skulle jag definitivt klivit av och skyllt på att jag hade en extremt viktig tid att passa. Handbollskvalet eller nåt. Man kunde dock se att hästen hade fint steg och kan nog komma långt på dressyrtävlingar om den stannar innanför staketet. Vet inte hur det är med den saken. Jag och Pernilla kom då fram till att det är extremsport vi utövar. Tufft va ;)

Sen åkte vi och storhandlade på kvantum. Rev ut sushi över halva disken och låtsades som det regnade. Pernilla kände sig krasslig och jag köpte hårfärg. Nu var det dags för blont igen. Sitter just nu med färgen i håret och upptäckte sen att jag glömt tillsätta två blonderingspulver påsar! Var två påsar i varje förpackning. Det har det väl aldrig förut varit? Får alltid använda två förpackningar. Känner mig en aning orolig för resultatet just nu.... Blandade bara en påse med vätskan. Hoppsan! Pernilla påstår att jag aldrig läser bruksanvisningarna och det verkar ju inte bättre.

/L

Tisdag

Somnade runt 05 i morse för den nya tvättmaskinen drog igång garderobsstädning och blev som aldrig trött. Trött var jag dock i morse men tvingade mig upp i hyfsad tid för att inte helt vända på dygnet. Jag matar på maskin på maskin och det är riktigt angenämt att se hur tvättberget minskar.

Fick en glad överraskning med posten idag. Ett paket från Sara i södra Sverige. För er som inte vet är Sara en "gammal" stallis så vi hängde i Bergnässtallet tillsammans för sisådär 400 år sedan. Hon hade vid något tillfälle läst här på bloggen att jag satt och såg serier dagarna i ända så hon skickade upp boxen Downton Abby. Blev otroligt glad över den fina gesten! Så omtänksamt av dig! Sara bloggar också och ni hittar hennes blogg här: http://bqc.blogg.se/index.html

Nu ska jag hämta upp Pernilla och åka och titta då Maria rider. Har inte varit i stallet på evigheter. Ska bli så kul att träffa Hästarna igen ( och människorna) Sen blir det storhandla på Ica-maxi. Måste göra nåt åt barret. Nu är det typ ingen färg alls. Tror det blir blont igen. Det är ju snart vår.

/L

anhörig till missbrukare

Det är svårt och oerhört tråkigt att vara anhörig till någon som missbrukar. Hur gärna man än vill så kan man inte sluta åt personen eller tvinga personen att söka hjälp. Det kan verka så otroligt uppenbart att någon har problem och man kan för sitt liv inte förstå att personen själv inte kan se det. Som anhörig flyttar man fram gränserna för vad som är acceptabelt hela tiden. Man bråkar, vädjar, ber, skriker, hotar, grinar, skriver brev- ja man gör nästan vad som helst. Man kan för sitt liv inte förstå att personen hellre väljer drogen än sin familj.

Jag är så fruktansvärt besviken på x för att han inte tar tag i sitt liv. Han hade kunnat vara min klippa, hjälpa mig och stötta mig men väljer att knapra tabletter och dricka sprit. Han ljuger, förnekar och pratar omkull sig själv för att i nästa stund erkänna och lova att nu ta tag i sitt liv. Ofta får jag kastat i ansiktet att jag minsann inte ska säga så mycket eftersom jag själv missbrukat tabletter. Ja det är sant men jag har valt att ta tag i mitt liv och sluta med dom i respekt för mig själv och mina anhöriga. Han borde vara stolt över mig i stället. När jag la in mig för att få hjälp var x mycket negativ till det. Antagligen för att han kände att han själv var i stort behov av att söka hjälp... Bara någon vecka efter det jag själv blivit utskriven skrev x in sig själv för att genomgå samma sak. Han var nykter några veckor efter det men det var inte särskilt långvarigt. Han höll på att dö i höstas då han drack, ramlade i samband med att äta varan så blodförlusten blev rätt stor. Han fick en skallfraktur och spräckte näsbenet och fick blod intravenöst.

Det tar mycket på en att ständigt behöva vara orolig och jag är så jävla less på mig själv för att jag går omkring med dåligt samvete för att jag inte ringer eller hälsar på. Anledningen till att jag inte gör det är för att jag inte har någon lust att prata med x drogpåverkad. Det känns som att jag har fullständigt nog med negativa saker omkring mig och jag blir bara ledsen och uppriven då jag hör honom påverkad. Jag behöver inte honom så som han är just nu. Det är sorgligt att inse att man förlorat den människa som alltid fanns där förut. Nu är det så många år sedan så börjar glömma lite hur det var. Mellan varven "glimtar" han till, är nykter och uppträder som förut och då lovar han och inger hopp. Besvikelsen blir bara så stor varje gång även om jag numer inser att han nog aldrig kommer att bättra sig.

På Alon mötet jag var på (anhöriga till missbrukare) sa dom att jag ska tänka på mig själv och att jag inte behöver honom i mitt liv som den han är nu. Att jag ska försöka att inte ha dåligt samvete. Men det har jag i alla fall... han har inte så många i sitt liv. Även om det är sjukdomen som talar har han ju själv valt att ha så dålig kontakt med mig och sina närstående. Han väljer ju att inte söka hjälp. Därför känns det som att han väljer sin drog före mig trots att han vet hur mycket jag behöver honom nu. Jag vet inte vad det är som gör att han flyr. Som gör att han vill bedöva sig. Jag bara hoppas att han snart inser att han måste söka hjälp innan det är försent.

/L

livets goda

Det finns saker och människor som verkligen underlättar tillvaron och gör en lite gladare/piggare.

 Utan någon inbördes ordning.

* Barn! och måste då nämna Kid och Lion speciellt.
* Tvättmaskiner. Allra helst nedprutade och toppmatade.
* Hästar. Lite mer än alla andra hästar- Thåström
* Vänner
* Zambo- helst utan tratt
* Familj och släkt
* Fungerande och toppmoderna dammsugare
* Iskalla thrillers
* Sommaren
* Nya kläder som passar
* En god middag bestående av söta små knyten gjorda av vännen P
* Sång och musik
* Resor
* Ett givande dressyrpass
* En äkta tjejkväll
* En pirrande känsla
* En fungerande, isfri och ny besiktad bil ( utan anmärkning)

Kid på julafton

Lion 2013-01-26

Finaste Thåström

Kid i en lite yngre upplaga

Finaste mamma

Bästa kollegorna Eva och Kattis

Sommarfina mostrar. Sommaren 2011

Systrarna Maria och Anna

Katt Zambo

Sommar 2011. Jag, Anna och Felix

Jag och Cattis

Thåström på kollo

Pernilla och Entre

dålig dag

Idag är det en sån där dag då det är oerhört svårt att inte ta morfintabletter- Tramadol. Har oerhört ont i hela kroppen och har någon låsning i sidan vid revbenen så varje andetag hugger. Jag känner mig ledsen och liksom utbränd i huvudet. Det blev bara för mycket med resan till Umeå med dom besked jag fick där samtidigt som mamma hamnade på sjukhus och var jättedålig och sen Öjebyn med katten och dessa dagar med kattsjukvård. Angörig x ringde också bara för att göra mig besviken än en gång. Har också haft betydligt ondare överallt sen bussresan och är inne i ett ledslov med droppinfusion till veckan. Mår alltid mycket sämre innan droppet. Det hade varit så otroligt skönt att bara få slippa ha ont och slippa tänka en endaste kväll. Tramadol är tyvärr väldigt bra mot ångest, själslig och fysisk smärta... alldeles för bra. Dock vet jag vad som händer i förlängningen. Då är dom inte bra alls. Men om det har jag skrivit tidigare.
Dom som aldrig provat morfin kan nog inte förstå vad jag pratar om. Dom flesta har dock tagit något glas vin någon gång bara för att slappna av och vila huvudet ett tag från jobbiga tankar. Eller i smärtlindrande syfte. Morfin är som den avslappnande/härliga känslan som ett glas vin kan ge men betydligt starkare och utan dagen efter syndrom. Skulle ljuga om jag sa att jag inte saknade den känslan ibland.

Har varit på massage idag hos Maria. Ont och skönt på samma gång. Ska dit om ca två veckor igen på taktil massage och det är nog bland det skönaste jag vet. Tack moster Eva massagen! 

/L

Tvättmaskin

Så har då den dagen kommit då jag äntligen blivit med tvättmaskin. Det verkade vara ett dyrt och omöjligt projekt men tillslut löste sig allt. Saken är den att mitt badrum är väldigt litet och innehöll ett badkar. Först skulle därför badkaret ut då inte båda ryms. Lulebo tar 400 kr för att hämta ett badkar! Sen skulle jag ta mig till Storheden och välja ut en tvättmaskin som sedan skulle fraktas från affären och in i lägenheten och installeras. Gärna utan att någon skulle dö av en elstöt och utan att helt ruinera mig. Ringde en elektrikerfirma på morgon och dom skulle ha 3000 kr för att installera maskinen! Hick!

Allt löste sig så bra tillslut. Sofia och Fredrik ville ha mitt badkar så dom fixade en bil och vi åkte ut till Storheden för att hitta en maskin. Den jag ville ha fanns inte inne så Sofia lyckades pruta ner en annan maskin som var mycket bättre med 500 kr. Hur bra som helst! Jag prutar inte ens i Turkiet...Skulle aldrig komma på tanken att pruta i Sverige men tacksam att S kom på den tanken :) Sen lånade vi en kille som S och F känner som hjälpte till med att bära upp och ner maskin och badkar och idag har F varit och installerat den åt mig. Gissa om jag tvättar just nu? Det känns så befriande att ha löst tvättfrågan då jag inte kan springa i tvättstugan som är typ en kilometer bort med stentrappor utan hiss.

Fin va!  Toppmatad väldigt smal variant.

Smärta/värktabletter

Fick ett meddelande från en kusin till mig som undrade om hon fick lägga upp mina inlägg om Tramadol på deras facebooksida om Endometrios. Problemet verkar finnas överallt. Läkarna skriver ut starka värktabletter till höger och vänster utan att ta konsekvenserna senare och utan att tänka på patientens lidande. Det är en snabb fix att bli av med patienten och skicka hem han/hon med en ask Tramadol eller i många fall ännu starkare morfintabletter som oxycontin, oxynorm. Eftersom läkarna inte vet hur dom ska behandla Endometrios så drogar dom ner patienterna tills vidare.

Endometiros skapar enorma smärtor i magtrakten och dom som lider av detta klarar sig inte utan värktabletter. Ofta får tjejerna åka in med ambulans akut och få morfin direkt i blodet. Dom svimmar och kräks och får sedan höra att dom simulerar för att få droger! fy fan. Många av dessa tjejer har genomgått avgiftningar trots att dom smärtmässigt ligger på 8 på smärtskalan 1-10. Det är nog genomjävligt att ta ut tabletter som man p.g.a sjukvården blivit beroende av och ta ut dom när man har så ont måste vara en ren mardröm. När man tar ut Tramadol så får man fruktansvärt ont överallt till råga på allt.
Har du dessa typer av smärtproblematik måste du ha värktabletter för att ens kunna existera och de flesta av oss vill inte äta morfintabletter dygnet runt och på så sätt bli beroende. Man hamnar i en ond cirkel. 

På vissa vårdcentraler verkar det vara helt omöjligt att få ut en starkare värktablett ex Tramadol även om patienten lider av svår smärta och Tramadol är "befogat" en period. Andra vårdcentraler/läkare kastar tabletterna på en för att man inte ska vara så besvärlig och ifrågasättande. Det förekommer ofta att patienten inte blir utredd ordentligt och sen, där efter få hjälp med en fungerande medicinering och andra inriktade behandlingar. Det går fortare att skriva ut ett recept på morfintabletter än att försöka ta reda på själva grundorsaken.

Om du har riktigt ont p.g.a ex sjukdom eller skada är det bra att det finns starkare tabletter att tillgå. Dock ska dessa tabletter inte ätas några längre perioder för annars kommer ett beroende som ett brev på posten. Dessutom vänjer sig kroppen och du tvingas äta fler och fler tabletter. Det går ganska fort att bli beroende.

Sen jag slutade med Tramadol har jag inte samma livskvalite som förut. Visst jag är mer klar i knoppen men jag har mycket mer smärtor och orkar inte alls göra det jag orkade då jag tog Tramadol. Visst- det är så här det är och det är så här ont det tar och nu lyssnar jag på kroppen på ett helt annat sätt. Med Tramadol maskerar du symtom och smärta och gör saker som man egentligen inte alls borde ha gjort.

Starka värktabletter/smärta är en oerhört svår balansgång.

/L

Lördag

Bilen står frusen vid huset och det är bara att hoppas på mildare väder så att jag kan flytta den till stolpen och ta mig någonstans. Jag och trattisen gör inte många knop utan vi ligger och inväntar våren och återhämtar oss. Såret ser ändå ut att läka så förhoppningsvis slipper han snart tratteländet. Har ett paket att hämta ut på Coop och jag är väldigt sugen på att se vad som är i. Tror dock att jag avvaktar till i morgon och vilar idag med. Stenfrusen bil och rygg/ben smärtor gör det lätt att stanna inomhus.

Mamma har haft en genom jävlig natt och haft extremt ont och svårt för att andas. Sa åt henne att hon måste ringa ambulans om hon får likadant i natt. Jag HATAR att hon har så ont och att jag inte kan göra ett skit åt det. Jag HATAR cancer! Det är fruktansvärt att vara anhörig till någon man tycker så mycket om och som har det så jävligt som mamma nu har det. Hon är inte värd att ha det så här! Hon är en person med ett sånt stort hjärta. Cancer är en jävla inkräktare som totalt tar över den drabbades och dom anhörigas liv utan att någonsin ta paus och den blir bara vidrigare och vidrigare. Kan dom inte komma på ett botemedel NU!

Ume

In med dålig mamma, sen med dålig katt till Öjebyn och sist med mig själv till Umeå. Jag kan säga att jag inte uppskattar att åka buss sådär långt med min rygg och ben just nu. Jag fick sitta själv på bussen alltså ha två säten ända till vi kom till Piteå. Där stiger det på en sån där pigg och pratglad pensionär. Såg hur hon sakta skred fram i gången och jag blundade och låtsades sova. Men hennes radar föll på mig och det hindrade inte den lilla tanten som frågade om det var ledigt. Jadå sa jag- det går bra. Efter ca 1 minut höll jag på att kvävas av den billiga parfymen hon hällt på sig innan hon beslöt sig för att åka ut och resa. Det bara stack i halsen. Försökte fortfarande vända huvudet mot rutan och blunda men se det hade jag  inte mycket för. Hon surrade och surrade och hade liksom ingen röd tråd i samtalet. Gammal och kanske början till alzamers. Hon frågade hövligt var jag skulle av och svarade luleå busstation. Själv skulle hon vidare till kalix. När vi började närma oss Loet så började jag ta på mig jackan och trodde tanten skulle börja förbereda sig för att låta mig passera ut men det var omöjligt för tanten flyttade sig inte en bit. Hon började inte lossa på sitt säkerhetsbälte förrän bussen stannat och hälften redan kommit ut och sen fick hon inte upp bältet för det hade fastnat i hennes axelremsväska. Den hade hon sen lagt på golvet så att jag skulle typ hoppa över den så böjde mig ner och gav den till henne. Då sa hon : Ja jag kan ju hålla i din väska under tiden.... det är din väska sa jag. 

I Ume fick jag både bra och dåliga besked. Dom bra är att dom kommit fram till en lösning som enligt dom är bäst men som tar tid för mig. Första operationen får jag göra om ca en månad och då ska plastikläkarna flytta en del av vadmuskeln och bygga upp runt knä och smalben och förbereda inför knäledsoperationen. Tyvärr måste det läkas mellan 3-6 månader innan ny knäled. SUCK suck blir många månader till på kryckor. Det är bara det att mina dagar gått ut från försäkringskassan så måste ansöka om förlängda dagar och min rygg håller helt på att knäcka mig. Börjar få väldigt ont där nu.

Mamma kvar i Sunderbyn och tumören har visst börjat växa in i bröstmuskeln. I kväll då jag pratade med henne lät hon väldigt trött och deppig och hade ont. Sen kommer man hem till nästa sjukling som inte alls vill ha nån jäkla tratt runt halsen. Han skäms och vägrar gå omkring med den. Sen kryper han upp i min famn när jag ska läsa och då ser jag bara en vit tratt. Maria J hjälpte mig i kväll med att få i han medicinerna men fasar för i morgonbitti och ge honom dem själv. Måste ju öppna munnen med en hand och hälla i med andra och då håller ingen hand katten som backar och far iväg. Känner att det får bli morgondagens bekymmer för nu ska jag rätt och slätt i säng och mysa med min fåntratt.

/L

skadad kisse

Detta inlägg kan nog bli en aning förvirrat för ha tagit mina sömntabletter men måste vakta min fyrbenta trattskalle för han går in i möbler, i väggarn och vinglar runt som jag brukade vingla runt förr om åren men då utan tratt. Jag kan inte förstå att man inte kan göra dom där trattarna lite smidigare och mindre och gärna med inbyggd GPS. Kisse har blivit biten över svansroten och det var en rejäl böld som var tvungen att opereras ut så han hade nog haft väldig ont enligt vetrinären. Har alltid tyckt om öjebyn, tycker dom är humana och har bra priser. Kanske jag borde operera min knäled där i stället :)

 Nu vill kisse bara vara nära mig och det kan vara lite svårt när han har tratten. Han hoppar upp på mig då jag ska sova och ligger med tratten in i mitt ansikte- inte skönt. Sen går han omkring och smäller in i alla dörröppningar och ska försöka komma under sängen men det gick inte. Tur jag kom på att lyfta undan huset på kattlådan i alla fall.
Jag tackar min ärade bror Magnus tofsan Bäckqvist för skjuts och som sällsap och agerande djurskötare i morgon kväll samt torsdag förmiddag.

Mamma är fortfarande inlagd och säger bara att hon kommer inte hem i första taget! Hon var märkbart påverkad av morfinet då jag var hos henne i fredags men sen käkade vi allihopa och hon piggnade till. Sen ringde jag henne lördag kväll då jag var på godmiddag till sent som attan. På söndag fick jag bara ett krångligt sms och sen stängde hon av telefonen. Bad min moster gå dit på förmiddagen och det gjorde hon och sen kom jag och Magnus dit och mamma och bror åkte sjuktaxi in och sen for jag till sunderbyn efter mitt eget läkarbesök i stan för kontroll av blodtrkyck och puls som var åt helvete för höga trots medicinerin. Hon frågade om jag var stressad och det var ju bara förnamnet. Nu har jag fått vara inlagd för puls och hjärta vid tre tillfällen så då borde man kanske börja stressa ner men det är ju helt omöjligt så som det ser ut idag för mammas situation. Jag. brorsan och mamma väntade på akuten och hade tänkt skicka hem henne innan dom ens sett provsvaren. När dom kommit blev det allt liv i luckan. Hon hade dåligt med vita blodkroppar och hade en väldigt hög sänka som visade på lunginflammation. Skrattade gott då hon berättat att hon i sitt morfin töcken ringt sköterskorna flera gånger för att dom skulle ta bort alla karar hon hade på rummet och den lila klädde plingeling som hela tiden surrade där tydligen...Nu är då den planen att hon ska få åka till Umeå och jag hoppas att det går j-ligt fort!

I morgon blir det Umeå för egen del så hinner ej uppdatera förrän jag är hemma igen på torsdag. Sofia och Magnus ska åka hit och tvätta såret och ge medicin så han klarar sig tills jag kommer hem. Mitt lilla sjuka barn :)

Men nu ska här sovas! kram och godnatt!

Flodhästen i vardagsrummet

Det tog länge att sparka igång söndagen efter både fredagens och lördagens nattsuddande. Har lärt Pernilla wordfeud och det kanske inte var så lyckat. Nu plingar det i telefonen dagar som nätter och vet någon som blivit beroende. Tur det är ett harmlöst beroende.

På kvällen åkte jag på Alon möte och drog med mig tre fina personer som det förhoppningsvis skulle ge något och tror nog det gjorde det. Dom ville gå igen. Det sägs att man ska ge något minst 4 gånger innan man bestämmer sig för att sluta eller fortsätta. Alon är som AA fast för anhöriga, vänner, arbetskamrater eller partners med alkohol eller drogberoende. Lever man tätt in på någon som har missbrukarproblem blir man medberoende vare sig man vill eller inte. Man kan bli väldigt medberoende och dras med på ett väldigt destruktivt sätt. Man skyddar, får dåligt samvete om man inte hör av sig, man är arg, ledsen, förvirrad, besviken, man hotar och häller ut flaskor, gömmer droger och man provar med att vara arg, vädjande, ledsen, förstående ja man provar det mesta. Tillslut normaliserar man tillslut att gömma droger åt den som drogar, springer på bolaget titt som tätt, ljuger för polisen, ljuger för barnen, ringer arbetsgivaren (om dom har jobbet kvar) ja dom gör allt för att fasaden inte ska falla och andra utifrån ska upptäcka hur det förhåller sig. Allt för att skydda familjen.

Jag är extremt medberoende och vill hitta ett sätt att förhålla mig till x. Har inte hittat det sättet och det tar så mycket energi av mig att ständig ha dåligt samvete och må dåligt över vår just nu ej existerande kontakt.
Hur gärna man än vill kan man aldrig förändra någon annans problem utan dom måste personen först se själv och sen välja att söka hjälp för. Det är ofta den anhöriga som bär sjukdomen åt den som är sjuk. Den som är medberoende är den som går på möten- inte den som missbrukar för han/hon har ju inga problem! han/hon sitter ju inte på parkbänken och har ju jobb! Ofta går den som är medberoende så in i rollen att vara den duktiga och den som håller ihop allt att personen helt glömmer sig själv och sina egna problem. Därför uppstår många andra problem när den som varit missbrukare blir nykter. Förut var det bara problematiken kring missbruket som tog all plats i relationen så när missbruket inte längre finns där dyker andra problem upp som kanske funnits där i bakgrunden men det har inte funnit någon ork kvar att hantera dem eller så har man inte kunnat se dom för att det stått en stor flodhäst i vardagsrummet och skymt sikten. 

Lever du nära inpå någon som missbrukar någon form av drog och inte vet hur du ska förhålla dig till problemet så prova att kom på ett möte! Torsdagar kl 18-19 och söndagar 17-1830. Det var en jättefin grupp så det var inget att vara rädd för :) Vi var inte så många så det kändes rätt intimt och tryggt. Jag tänkte gå på söndag igen och så även Eva. Mötet är i kyrkans hus.

/L

Mycket bra bok om att leva ära en flodhäst/alkoholist/missbrukare

stänga bakdörrar.

Då man har beslutat sig för att lägga av med ett beroende/missbruk gäller det att undvika situationer och människor där det man missbrukat förekommer för att minska risken för återfall. Det tog länge innan jag gjorde mig av med mina "livlinor" och hade länge tabletter hemma " ifall att". Hur bra är det att ex ha en back öl stående i förrådet eller en karta tramadol liggandes hemma om man är alkoholist eller tablettmissbrukare? Uppkommer det en situation som man får svårt att hantera är det oerhört lätt att ta den lätta vägen och man åker dit igen.

Två gånger har det varit oerhört nära att jag fallit dit för opiater igen. Ena gången bad jag min läkare att ta bort dom från min läkemedelslista i datorn och trodde då att receptet på dom förstördes på apoteket men så var inte fallet. Det enda som hände var att dom försvann från vårdcentralens läkemedelslista och dom var fortfarande tillgängliga på apoteket. Jag hade en väldigt dålig dag och skulle hämta ut andra mediciner då jag märkte detta och var oerhört nära att hämta ut dom. Beslöt mig för att vänta med att hämta ut dom förrän jag träffat den drogterapeut jag går hos. Han gav mig den uppbackning som behövdes för att åka tillbaka till apoteket och personligen be dom ta bort receptet på Tramadol så jag inte längre behövde frestas med att kunna ta ut dom när det krisade. M lärde mig att stänga alla dörrar så behöver man inte ta det beslutet att hämta ut eller inte. Har man inget recept och är utan tabletter hemma så har man inget val. Visst man kan alltid få tag i det mesta om man nu verkligen vill men det blir ju en betydligt mer krånglig väg att tillgå. Där i början hämtade jag även ut morfin åt mamma en dag då jag mådde oerhört dåligt och var då nära att ta en karta av henne. Glad över att jag inte fallit för frestelserna och dom är och har varit ganska många.

Det svåra är när man inte kan undvika drogen och måste hantera den på ett eller annat sätt. För en person som varit matmissbrukare är det betydligt mer komplicerat. Man måste ju ändå äta och utsätts dagligen för det man tidigare missbrukat. Jag kan ju aldrig bli helt fri mediciner. Har många mediciner jag måste ta p.g.a div sjukdomar så kommer aldrig helt ifrån tabletter. Morfin får du även under operationer så är lite rädd för att utsättas för det igen och får helt enkelt försöka klara mig med annan smärtlindring så fort det bara går då det är dags för min/mina operationer.

/L

Lördag

Vissa dagar kan verkligen börja mindre bra och man vill helst av allt inte sticka näsan ovanför täcket. Sen kan dom sluta alldeles... alldeles....underbart. Till berörda parter vill jag tacka för underbart god mat, dryck och underhållning och jag ser fram emot vår stor satsning internationellt! Tror det kommer bli någonting utöver det vanliga och kommer att nå en bred publik då många kommer att känna igen sig i situationen.

Kör försiktigt och lägg ett ord!
Tack för i kväll.

/L

vinterskrud

Det var så otroligt fint ute idag. Var bara tvungen att åka och fota lite. Skickade ett sms till min kollega Eva där jag frågade om hon skulle följa och fota träd. Hon trodde nog att jag blivit religiös eller att det helt snurrat om. Det har det nog också. Titta vad ni missar alla släktingar söderut som envisas med att bo i ex Halmstad. Lika bra ni flyttar hem igen.

Efter min fotosession åkte jag förbi Ica och handlade. Kände starkt på mig att mamma behövde sällskap så köpte blå rosor för att pigga upp henne lite då hon lät så nere och hade så ont då jag tidigare pratat med henne. Hon låg och vilade då jag kom och hon sa sen att hon bara väntat på att jag skulle komma. Skulle bara stanna en stund men Fredrik kom förbi med gullungarna och Sofia kom lite senare och besöket slutade med Pizza för dom stora och hamburgare för den lille (Kid) och den allra minsta drack bara välling då han är ganska mycket för liten för hamburgare och pizza ännu. Hjälpte mamma att dela medicinen i dosetten så att hon inte missar eller tar dubbel dos som är ganska lätt att göra om man är omtöcknad av morfin. Hon var ganska nere och det syntes att hon hade ont när jag kom men när jag for så var hon mycket gladare. Kid och Lion är ena riktiga vitamininjektioner/lyckopiller! Hade handlat grillad kyckling och är glad om jag någonsin får bort den lukten från bilen. Mamma stod i fönstret då jag åkte och skulle demonstrera detta så pekade på bilen och höll för näsan och flaxade med armarna... hon förstod inte vad jag menade och jag undrar vad grannarna tänkte...

/L

stolt

Idag har jag haft möte med min socialsekreterare samt med min drogterapeut M. Eftersom det är socialförvaltningen som bekostar min rehabilitering så har dom också ansvar att följa upp det hela. Jag har hittils varit ganska "billig" eftersom jag blivit drogfri i öppenvården och inte legat inne på något behandlingshem. Där en period då det var som mörkast och då jag även fick svår depression med ångest så var det lite oklart om jag skulle klara det i öppenvård men än så länge går det :) Vi har möte med socialsekreteraren en gång i månaden ungefär och då skriver M en skriftlig redovisning om hur det går och idag fick jag ganska bra "betyg" :) Känner mig faktiskt ganska stolt över mig själv om man får säga så. Nedan ett litet utdrag:

Linda skrevs in hos City öppenvård 2012-07-12 för att genomgå grundbehandling p.g.a tablettmissbruk.

Linda har gjort stora framsteg sedan inskrivning. Har successivt gjort sig av med olika preparat och börjat delta på NA och AAs möten samt varit med i vår kvinnogrupp i syfte att fortsätta sitt aktiva valda tillfrisknande fysiskt och psykosocialt. Fram till idag är jag imponerad av hennes beslutsamhet och viljestyrka och även villigheten att använda sig av de nya insikter och fakta som hon tar del av. En mycket stark insats så här långt.

ååååå vad jag saknar ridningen och hästarna!

Jag och Thåtte

Pernilla och Lancia

ögongodis

Glömde skriva att det var några riktigt fina karlar på mötet idag. Mer i Evas ålder än min dock. Tror någon kommer att springa där 7 dagar i veckan och hävda att hon är extremt beroende. Hon som egentligen inte är beroende alls. Choklad räknas nämligen inte. Inte på AA möten i alla fall.

I kväll var det dags igen för nytt möte i ny grupp. Tycker inte om detta med nya grupper och detta var en ganska stor grupp. Eva ville följa med då det var ett s.k öppet möte då beroende, medberoende och ex människor som jobbar med missbrukare kan komma och lyssna/dela sina erfarenheter. För Evas del så är nog Alon möten bättre som enbart riktar sig till människor som är medberoende. Medberoende är man om man ex har en förälder, syskon, vän, arbetskamrat eller lever med någon som missbrukar. Jag inser mer och mer att jag själv är oerhört medberoende och har ständigt dåligt samvete för att jag inte hälsar på x och får ständigt bli besviken, arg och frustrerad i kontakten med x.

Jag har aldrig själv varit på ett Alon möte men har hört att det ska vara oerhört givande som medberoende att gå på. Så lever du med någon som missbrukar eller har någon i din närhet som du vill/måste ha en relation till så kan du på dessa möten träffa andra i samma situation och kanske får röd och stöd om hur du ska förhålla dig till den som missbrukar eller hur du ska ta dig ur en destruktiv relation. Får återkomma mer då jag har varit på ett. ( Jo jag gör mer än att bara gå på möten även om man inte kan tro det ;)

Förövrigt har jag städat lite men har sovrummet kvar. Får så j-la ont i rygg/ben så orkar inte ta hela lägenheten samma dag. Katten är extremt störig då han inte kan/vill gå ut då det är så kallt. Måste verkligen kolla upp synen som jag sagt länge nu men håller på att sätta mig på honom med jämna mellanrum då han ligger i soffan. Slipper i.o.f.s hans rastlösa påhitt om jag sätter mig nog hårt ;)

/L

Fick en plötslig snilleblixt att jag skulle börja skriva en bok mitt i natta som Pernilla tjatat om att jag borde göra i x antal år. Var därför vaken till 06.
Problemet är bara att jag inte vet hur man skriver en bok och vad jag ska skriva om. Har ju en del erfarenheter inom vissa områden och en del historier att berätta men hur man får ner dom på "papper" så att det blir roligt och intressant att läsa är ju inte det lättaste. Problem ett är var jag ska börja skriva. I ett word dokument eller? Tror jag måste börja att läsa om hur man skriver en bok innan. Sånt före arbete är inte riktigt min melodi utan vill helst börja på en gång och gärna skriva klart boken redan samma kväll.
Tror jag fortsätter med bloggandet i stället.

Tänkte börja städa lite men har ingen musik att lyssna på :( behöver ny musik i lurarna så dammsugaren går av sig själv. Kan ju inte städa till The rose och Torsten flink. Då tar det ju 400år. Fick just en jättebra länk av brorsan med massor av musik. Web radio. Får väl börja då....

Sen hämta upp Eva för möte. Det är ett heltidsjobb detta med alla möten och guuu vad jag kommer bli vis ;)

fängslande.

Jag är så glad att jag kom mig iväg till "tjejgruppen" som hålls varje tisdag där jag går på behandling. Gruppen bestod bara av tre andra tjejer samt av terapeuten. Det var litet och intimt och det var skönt att få berätta sin historia och givande att höra deras. Två tjejer var medberoende och en av dom levde tillsammans med en missbrukare och den andra höll på att ta sig loss från ett förhållande med misshandel- fysisk och psykisk. Jag och en till tjej var där som f.d beroende/medberoende. Jag är även medberoende då jag har en nära anhörig som missbrukar.
De andras berättelser var verkligen helt otroligt fängslande och hade kunnat sitta där i timmar. Det gav mig så mycket och det är helt otroligt vilka helomvändningar en människas liv kan ta. En av tjejerna har gjort en resa från Stockholms innerstads skitiga toaletter, överdoser och häng på plattan till total avhållsamhet och ett helt nytt liv här i Luleå. Hon bara sprudlade av positiv energi.
Längtar till nästa tisdag!

Min blogg behövde nya positiva energier och det var därför helt nödvändigt med ett nytt namn. Jag tror på affirmationer och hoppas därför att det nya namnet ska hjälpa till med att vända livet till det bättre för mig och alla som står mig nära. Min fina vän Pernilla har stått för den nya designen. Tusen tack! 
Hoppas att ni vill fortsätta läsa min blogg. 



Kram/Linda

Plötsligt händer det...

Undrar om någon ortoped från Umeå varit in och läst kommentaren Sara skrev om patient nämnden ;) Plötsligt händer det! Fick tid nästa vecka på torsdag för att komma dit och visa upp benet igen. Alltid en början även om jag med största sannolikhet får vänta vidare under tiden dom klurar på hur dom ska göra efter det besöket. Verkar väldigt komplicerat detta. Jag kan ju inte vara den första i världen med problem som dessa. Får i alla fall chans att säga vad jag tycker om allt detta och hur jag vill göra.

Varit med mamma i Sunderbyn och det gick bra även om det tog sin lilla tid. Nyss pratat med henne och hon hade väldigt ont men mådde inte dåligt i övrigt men det brukar ta någon dag. Ska åka dit i morgon och hjälpa henne dela medicinerna i dosetten för hon har inte någon riktig ordning på hur och när hon ska ta dom och då hon har ont och tar morfin blir det lätt lite förvirrat. Att hantera hennes medicin (morfin) var då jag just slutat själv en aning jobbigt men nu är det inte några problem. Ingen slinker ner ;)

Blev lite stressigt till min tid hos M då behandlingen tog längre tid än beräknat. Som vanligt givande. Jag blir en aning klokare för varje gång. I morgon kväll ska jag dit (city öppenvård) och delta i en tjejgrupp för första gången med bara några få deltagare och med kvinnlig terapeut. Har varit en aning motsträvig att prova (jobbigt med nytt folk) men efter det jag varit på NA möte i mycket större och blandad grupp så borde jag ju klara detta galant. Det gäller att våga för att vinna.

Tramdol del 2

Ju mer tabletter man sätter i sig ju mer vänjer sig kroppen och kräver därför mer och mer för att du ska kunna fungera normalt. Då det gäller Tramadol är 400mg max dos på ett dygn enligt läkemedelsverket. Jag hade länge 400mg som övre gräns då doser över det kan orsaka kramper som liknar epileptiska kramper och detta var jag lite rädd för i början. Kramper kan du även få vid lägre doser. Har läst väldigt mycket om Tramadol och människors berättelser om krampanfall och hur dom vaknat upp utan att minnas anfallet blåslagna och utan minne av vad som hänt.

Jag åt till en början endast en tablett på 50 mg varje morgon och detta höll jag flera år. För ungefär ett år sedan var doserna uppe i allt i från 300 mg till som mest vid ett tillfälle 2 gram. Trots den höga dosen har jag aldrig behövt köpa från svarta marknaden utan har blivit försedd av läkare. Fick utskrivet så att jag kunde ta 800 mg/dygn trots att detta är dubbelt så mycket som rek dos! Jag undrar vad som hänt om denna "lilla miss" uppdagats...Eftersom jag dom sista månaderna innan jag slutade låg på högre doser än så så "lånade" jag av mig själv och fick således klara mig på en väldigt låg dos dom sista dagarna innan jag fick nya. Det var ett ständigt pusslande och panik över att bli utan.

För att kunna ta emot hjälp måste man först erkänna att man har ett beroende. Hur vet man då att man utvecklat ett beroende? jo om du hela tiden flyttar gränserna, ökar dosen och ständigt oroar dig hur du ska få tag i drogen samt blir sjuk psykiskt och fysiskt om du inte ger kroppen den dos den kräver. Tar du 50-100 mg tre gånger per dag mot smärta är du sannolikt inte beroende. Tar du ex 400mg under ett och samma tillfälle för att du mår bättre psykiskt utvecklar du nog ett beroende ganska fort. Det psykiska beroendet är mycket svårare att bli av med än dom fysiska symtomen och dom säger att det tar ca ett år innan hjärnans egna serotin/dopamin nivåer stabiliserat sig efter en längre tids bruk.

Jag låg inlagd på beroendeenheten då jag slutade med Tramadol då man bör vara under övervakning om man tvärt slutar. Man kan även göra ett nedtrappningsschema tillsammans med någon insatt och sluta hemma men detta skulle ta så lång tid för mig och provade det till en början men det föll. Från en dag till den andra klipptes T helt och fick ett ersättningspreparat (suboxone) då abstinensen slog till. Tror jag fick Suboxone i ca en vecka med upptrappning och urtrappning. Tre dagar efter sista dosen började h-vetet. Värst var det känslomässigt då känslorna fullständigt forsade ur mig och det var riktigt riktigt jobbigt. Har legat inne två gånger under 4 veckor vardera. Satte ut T första gången och benzo andra. Jösses vilka historier jag kan dra därifrån.

Bli inte beroende av Tramadol eller benzo! Vet att dom fullständigt kan trolla bort bekymmer och jobbiga känslor och att man mår som en kung med ett stort kungarike en tid och gladeligen rensar avlopp och kammar mattfransar. Sen mår du inte bra längre och du behöver tabletterna för att ens orka existera och dom känslor du vill bedöva eller förtränga kommer ändå komma fram när du slutar. I bästa fall kommer man själv fram till att man behöver hjälp och göra något åt det och i sämsta falla slutar det riktigt illa. Jag trodde inte heller att jag kunde bli beroende i början.

Drog= sinnesförändrande kemisk substans. Alkohol är också en drog.

/L

Igår (lördag) var det dags för möte igen. Det blev mitt tredje mötet och det är fortfarande otroligt jobbigt att ta sig dit för undrar liksom vad jag ska dit att göra. Man känner sig rätt liten bland dom stora tatuerade grabbarna.Gruppen är dock väldigt fin och välkomnande.Varje möte har man ett ämne som man pratar i kring och om man inte gemensamt kommer överens om något så drar man en lapp med ett ämne ur en burk. Den som känner för det börjar och sen får var och en prata kring ämnet och dom andra sitter bara tyst och lyssnar. Detta känns lite konstigt- att man inte ger feedback, tröstar eller kommer med råd när någon berättar något ibland väldigt tungt men det är just lyssna som är det viktiga. Att man vet att man får berätta ostört och att ingen avbryter. Det är mellan varven ganska så sorgliga berättelser så får riktigt sitta och svälja och bita ihop tänderna för att inte börja snyfta och störa den som pratar.

Efter mötet åkte jag och mamma till Storheden och inhandlade en present åt Sofia som fyller år till veckan. Åkte sen till deras hus och hälsade på henne, bror, Kid och Lion. Att umgås med barn och snusa på bäbis kan göra vem som helst gladare och mamma är så förtjust i sina barnbarn ( och jag i mina syskonbarn) Mammas behandling börjar ju i morgon och då blir hon mer mottaglig för infektioner och då barn oftare är sjuka så vet man ju inte hur ofta hon kan umgås med dom. Förhoppningsvis så blir hon inte alltför dålig men behandlingen är ju väldigt tuff.

Idag har jag inte haft någon bra dag alls. Hade väldigt ont i natt och känt mig trött och nere idag. I morgon ska jag hämta upp mamma kl 10 för att åka till Sunderbyn och förhoppningsvis ta död på dom där jävla cancercellerna! Väldigt glad för att mitt "uppvaknande" ändå kom då det kom för annars hade jag knappast kunna finnas där för mamma nu.

/L

Det är ett himla springande överallt just nu men tror att det är just det som gör att jag håller huvudet ovanför vattenytan. Fick jag själv välja skulle jag nog sova bort den mesta tiden och det blir ganska mycket sömn antagligen för att jag behöver det. Hade tänkt avboka tiden hos M idag men åkte dit och även om det startar en del jobbiga tankebanor efteråt så känns det ändå bra och skönt få prata lite. Tror också jag är så trött psykiskt p.g.a tiden som kommer nu framöver med mammas behandlingar och oro samt att det inte händer något på operationsfronten så att jag kan komma igång med livet igen. Det behövs verkligen någon form av positiv input men det verkar tungt på alla fronter.

Plastikkirurgen A ringde idag från Umeå. Samtalet var väl inte av det positiva slaget heller. Hon hade fortfarande inte mycket att komma med mer än att jag måste åka dit en sväng till och visa upp benet innan dom kan bestämma sig. Detta skulle ta ca tre veckor men vet av erfarenhet att det inte brukar ta den tid dom säger... Sen har dom visst varit inne på att det kanske inte blir en ny knäled p.g.a felställningen men mer kunde hon inte säga då hon inte var ortoped. Min fråga blir ju genast vad man då gör i stället?? Hon pratade igen om hur oroliga dom var för protes infektion p.g.a den dåliga cirkulationen och om att sätta dit en del av en muskel för att öka den. Det dom fortfarande inte är överens om är om det ska ske i en eller två etapper och var dom ska ta muskeln ifrån och om knäled ska sättas in samtidigt. Så nu är det bara att vänta på att få komma dit. Kan säga att jag är rätt less på att vänta och att ortopeder i Umeå kan påverka mitt liv så mycket. Förstår inte hur det kan ta så lång tid och har inte orken att ringa dit och bråka mer än vad jag gör heller. Vet heller inte vad mer jag kan göra än att åka dit och sätta mig i väntrummet och vägra åka därifrån förrän dom har opererat.

/L

jobbigt

Läkaren från Umeå skulle ringa mig idag på sin telefontid. Tror ni hon har gjort det? Nej. Det är så fruktansvärt jävla respektlöst så finner inga ord. I Februari går mina sjukdagar ut. Vad ska jag leva på då? Hårdbröd och toalettvatten? Min sjukskrivning går också ut nu den 15e. Har ju inte ens fått träffa någon läkare sen november så kanske ska be trappstäderskan sjukskriva mig?

Varit en jobbig dag i dag på alla sätt. Många tunga känslor av hopplöshet då det inte verkar klarna på någon front. Hade bara velat vila från alla känslor och tankar och det var väldigt bra att jag hade tid hos M idag så att jag fick ventilera saker och ting. Brukar alltid kännas bättre efter jag har varit hos honom. Inser att det bara skulle bli värre att ge efter och bara " falla dit bara i kväll" men vet det skulle få förödande konsekvenser. Idag är jag inte det minsta stark och vill bara fly fältet så som jag är van att fly. Men dom känslor du flyr från idag kommer tillbaka i morgon så då är det väl lika bra att låta känslorna komma och andas. Än då länge leder förnuftet och hoppas det ska räcka hela vägen.

Men jag är väldigt nöjd över min dammsugare!

Beroende/Tramadol

Det är ganska lätt att bli beroende av saker och ting och det verkar ligga människan nära till hands. Det flesta av oss är beroende av något ex kaffe, ciggaretter, godis, sex, mat, droger, shopping eller alkohol. Vissa beroenden skadar kroppen mer än andra. Ofta missbrukar eller brukar man olika substanser för att bedöva känslor av något slag eller för att få känna en kemisk glädje eller ett konstgjort lugn. I Mitt fall överfölls jag av jobbiga känslor som gjorde att jag låg vaken om nätterna och mådde fruktansvärt dåligt och orkade kappt ur sängen. Mina operationer blev inte som jag hoppats på, blev sjukskriven från jobbet och blev väldigt begränsad med ett obrukbart ben. Saknade ridningen och träningen massor! Bara kunna ta en promenad som alla andra kan. Sen kom mammas diagnos lungcancer i sista stadiet och då sjönk jag rätt djupt. Detta ledde i sin tur till ökat tablettmissbruk för vågade inte känna..men tillslut tappade jag kontrollen. Förr eller senare ska känslorna ut vare sig man vill eller inte.


Sjukvården står för många fall av missbruk och beroende (tyvärr) Starka värktabletter och lugnande skrivs ut allt för lätt och utan att informera patienten om dess bieffekter. Så blev det i mitt fall. Jag fick morfin utskrivet i tre omgångar då jag bröt mitt ben samt att jag hade morfinpump vid två tillfällen efter operationerna. Fick ingen som helst information om att jag kunde må dåligt en tid efter det jag slutat med morfinet och det var just vad jag gjorde. Hade hunnit bli beroende och fick utsättningssymtom. Märkte även hur morfinet på ett väldigt positivt sätt påverkade mitt psyke. Blev lugn och glad och kunde hantera i stort sett vad som helst. Så gick jag omkring några månader innan jag nådde botten och bara blev allt sämre. Blev väldigt beroende psykisk då jag aldrig mått bättre- tyckte jag och var speedad som en duracellkanin och for och rensade i avlopp och dyl :) Många blir trött av tramadol men jag blir väldigt pigg eller väldigt "luddig" som då var en oerhört skön känsla.

Under lång tid gick jag inte över sjukvårdsupplysningens rekommendationer som låg på 400mg/dygn men innan jag hunnit blinka var mina dagsdoser ibland uppemot 2 gram. Alltså 20 st 100mg tabletter och det är en oerhört stor dos med kramper och annat som bieffekt.  Vanligt intag är tre 50mg tabletter över dygnet.

Har i flera år haft ett morfinbaserat preparat (Tramadol) utskrivet pga min sjukdom och under många år var jag inte medveten om att man kunde missbruka dom.Kunde ta en ibland då jag haft väldigt ont. När jag upptäckte detta och märkte hur känslorna kunde bedövas och hur oerhört "bra" jag mådde så gick det ganska fort att komma upp i riktigt höga samt farliga doser. Det är det som sker med tabletter. Du måste hela tiden öka dosen för att må lika bra och tar du inte nog hög dos så får du abstinens. Tillslut mår du inte ens bra utan du måste ha dom för att ens orka kliva upp på morgonen
.
När mamma fick sin diagnos och i samband med min egen rätt hopplösa situation såg jag ingen annan utväg än att proppa i mig ännu mer tabletter för att orka mentalt och orka vara ett stöd för mamma.Jag ville inte svika henne och trodde att tabletter var enda vägen då jag absolut inte orkade någonting utan dom i blodet. Jag orkade inte bära all den sorg mammas sjukdom innebar och orkade inte med att tänka på att mitt ben aldrig kanske blir bra- mot det hjälpte tramadolen men bara en kortare tid. I ju högre doser jag kom upp i ju mer började psyket svikta och började i stället må allt sämre. Sen var det ett ständigt jagande att få tag i tabletterna. Tog väldigt lång tid innan reumatologen kom på att det gick mycket tabletter men då lade dom över ansvaret på läkaren på vårdcentrtalen som gav mig dubbel dos och långt över det man ska ta per dag. Med tiden och dom ökade doserna mådde jag bara ännu sämre psykiskt och i stället för att må bra och kunna fly känslomässigt blev jag i stället ett vrak och mådde allt sämre. Blev psykiskt nedbruten och även personlighetsförändrad. Det är mycket jag gjort under tramadolpåverkan som jag inte annars skulle ha gjort. Tramadolet gjorde även så att jag blev piggare, orkade mer samt hade mindre ont (fast jag egentligen inte alls mådde bra) så därför gick inte kroppens signaler fram och drog b.l.a på mig en kraftig bukhinneinflammation för att jag varit och ridit med den i kroppen och inte kände att jag hade ont.Har dock aldrig gjort illa någon annan människa medvetet under tramadolpåverkan men har i efterhand fått höra av några vänner att jag var rätt konstig och upp i varv och mitt tålamod var lika med noll. Bilden av mig själv när jag åt tramadol var ju att jag var den ultimata människan och medmänniskan ( jösses)

Tillslut såg jag ingen annan utväg än att att få hjälp med beroendet/missbruket. Hade kommit till en gräns och ville heller inte vara drogpåverkad om det skulle komma att bli sista året/åren med mamma även om hon inte ens märkt då jag varit "trammad". Dom största doserna slängde jag i mig i min ensamhet.Ville heller inte ha massa piller i blodet då jag umgås med ex mina brorsöner.
 Det var ett rent h-vete att sluta och att hantera alla känslor jag under åratal tryckt undan. Det var verkligen som att dra ur en propp. Det kom så mycket känslor-sånt jag aldrig bearbetat och känslorna kring mamma och mig själv. Trodde allvarligt dom skulle få översvämmning där jag var. Det var 4 förjävliga veckor men jag lärde mig väldigt mycket på resan.

Har sedan i juli inte tagit en enda Tramadol eller andra morfin/ morfinbaserade tabletter. Dessvärre blev jag sedan i stället beroende av benzodiazepiner ( lugnande) som jag fick utskrivet??? då jag mådde så dåligt psykiskt och hade mycket ångest som berodde på uttagandet av tramadol samt hela min livssituation. Bestämde mig även här att jag inte ville vara beroende och fick hjälp och har inte tagit några sådana stämningspåverkande tabletter alls sen september (benzo, opiater, tramadol osv) Är också extremt försiktig med alkohol trots att jag aldrig haft problem med detta men det triggar beroendet. Tar självklart ingen annan form av droger heller.

Jag går hos en duktig drogterapeut samt har just börjat gå på Na möten (anonyma narkomaner) då tabletter går under det. Jag är oerhört stolt över mig själv och glad över att jag har klarat av att sluta med två så extremt beroendeframkallande preparat på ett halvår och enligt min drogterapeut är det extremt ovanligt. Dessutom har jag kunnat slutat under väldigt dåliga förutsättningar då jag själv varit väldigt sjuk med allt som kommer med det samt har en mamma som är sjuk i lungcancer.Kan säga att jag var så fruktansvärt nervös över det första mötet och kom på mig själv att endast sitta och flämt andas. Försökte intala mig att alla vi hade samma problem och gruppen verkar jättegullig!

Har funderat länge på om jag ska våga skriva om detta. Det är ju ganska så personligt och inget jag är direkt stolt över...Sen kom jag att tänka på att jag kanske kan använda mina erfarenheter till att hjälpa någon annan att inte hamna i ett missbruk. Vill därför uppmana om att var försiktig om du får ex benzodiazepiner (sobril, stesolid, xanor) eller morfinbaserade läkemedel (tradolan, tiparol, tramadol ) utskrivet. Dom är väldigt beroendeframkallande! Tar du dom för att du du inte orkar med verkligheten eller hantera jobbiga känslor så kommer du hela tiden få öka dosen för att känna likadant. Sen när doserna närmar sig 1 och 2 gram blir man väldigt påverkad i tankesätt och känsloliv och man är liksom inte sig sjäv längre- man är inte riktigt vaken utan har en ridå över ansiktet. Det blir också väldigt svårt att skaffa tabletterna på laglig väg och detta tar enormt mycket energi. Dessutom kommer du bara må sämre och sämre ju högre doser du måste ta och det är extremt jobbigt att sluta med dom. Tramadol kallas rävgift och jag kan absolut förstå varför. Dom är väldigt bra värktabletter om man sköter ordinationen och inte äter dom för länge men ganska snabbt kommer utsättningssymtom som depression, yrsel, svettningar, irritation osv när du sätter ut dom. Tramadol höjer även serotonin nivåerna i hjärnan så mycket att hjärnan slutar producera eget. (kroppens eget måbra hormon) Därför blir man väldigt deprimerad en lång period efter det man slutat tills kroppens egen produktion är i gång. Tramadol används därför ibland i riktigt akuta skeden av depressioner samt som antidepressiv medicinering i ex Italien just pga dess omedelbara effekt på serotinet.

Skulle nog kunna skriva en avhandling i ämnet Tramadol men tror jag nöjer mig här. Bara fråga om det är nåt. Jag mår väldigt mycket bättre nu utan piller eller alkohol i kroppen. Under tiden man missbrukar tror man verkligen inte att man kan leva ett liv utan tabletter men man kan faktiskt det! Tabletterna gör så oerhört stor skada och man märker inte hur förändrad man blir förrän man kommit ut på andra sidan igen. Jag är glad över att jag lever idag!

Kram/L

sjukhus

Gick ändå hyfsat bra att sova i natt trots att jag sov hela dagen. Känner mig fortfarande helt slutkörd. I morse blev det till att stiga upp med tuppen då jag hade läkarbesök i Sunderbyn 8:30. Hämtade upp mamma före då vi även skulle hälsa på mormor som ligger inlagd för lunginflammation. Sjukdomarna löser bara av varandra i vår släkt. Mormor såg lite medtagen ut och i morgon skulle dom ha ett vårdplaneringsmöte då hon kommer att behöva en del hjälp hemma i alla fall den första tiden tills krafterna är tillbaka. Jag och mamma pratade en del i bilen om hur hon kunde förbereda sig inför cellgiftsbehandligen som startar på måndag. Tänkte åka till henne på söndag och dela medicinen i dosetten för det blev en del strul med det förra behandlingsomgången och hon kom inte ihåg att ta dom riktigt då hon blev dålig. Sen skulle hon fråga bror Fredrik om dom kunde åka och handla hem näringsdrycker och saker som är lättare att få i sig om hon börjar må illa. Hoppas Hoppas att hon inte mår alltför dåligt!

Mitt läkarbesök gick väl bra. Inget nytt utan bara allmän uppföljning. Fick mediciner förnyade men i vanlig ordning fanns dom inte på apoteket utan fick fara och jaga dom och på Stadsviken fanns dom. Ringde även Umeå idag igen och bad min läkare ringa upp mig på sin telefontid i morgon. Min sjukskrivning börjar gå ut och f-kassan har skickat ut ett brev att mina dagar är slut i februari... suck. Dom har ju inte ens påbörjat mina operationer. Måste ansöka om att få fler dagar. Hoppas att hon fått tag i den där ortopeden som tydligen bestämmer ang operationen! Har ju bara väntat sen november på svar.

Nu väntar jag på moster Eva som handlat åt mig idag. Har lite svårt att både gå och bära kassar. Mest längtar jag efter chokladpuddingen :) Nu lite vila och en bok.

/L

Varit på läkarbesök i Sunderbyn idag med mamma. Röntgen visade att tumören i lungan växt. Den har växt in i ett revben och trycker på nerver och det är b.l.a det som orsakar hennes svåra smärta. Beskedet var ganska väntat och jag är väldigt glad över att jag sa att hon skulle kollas upp redan i halvtid (6 veckor och inte 12) Då hade den varit ännu större. Dom hade försökt ringa henne i mellandagarna för att få igång behandlingen men ej fått tag i henne?! Enligt mamma hade det ringt okänt nummer nån gång bara och man ringer väl för fn tills man får tag i personen eller till nån av oss barn då det gäller så här viktiga saker! Får mindre och mindre förtroende för sjukvården!

Den kommande behandlingen är ett starkt cellgift och mest troligt så kommer hon tappa håret. Vet hur dåligt hon mådde sist och hoppas innerligt att hon inte ska må lika dåligt... dessvärre så tar kroppen mycket stryk av cellgifterna. Orkar inte skriva mer idag. Känner mig ganska tom...FÖRBANNADE JÄVLA CANCER.

Spel och sång.

Nästan så att jag börjar få tillbaka lusten att skriva, spela lite gitarr och göra egna låtar och på så sätt få ur mig saker och ting. Sedan gårdagen och musikskapandet hos Pernilla har en liten del av mig börjat vakna. Hade jag haft det programmet som hon använder och behärskat det hade jag nog också suttit dagar som nätter och spelat in patetiska sånger om livet. Det finns bra och dåliga sätt att hantera sorger och motgångar och att skriva och skapa är ett ytterst bra sätt. Får väl inskaffa ett par hörlurar åt min fyrbenta vän som inte alls uppskattar mitt gitarrspelande. Borde nästan kasta ut honom då han är så oförskämd och nästan spår i mattan då han ska komma ifrån oljudet på snabbaste sätt.

Kan ingenting om barnkläder men då det finns två småttingar i familjen och jag lider av köpmani är det lätt att halka in på både den ena och andra sidan. Lundmyr gör bara så fantastiska kläder. "Råkade" beställa några plagg åt mina brossöner för lite måste man få skämma bort. Söta va!
Kan även tillägga att plaggen jag igår köpte åt mig själv faktiskt passade (halleljuja)

Känner mig väldigt orolig för i morgon och mammas läkarbesök. Kommer nog ha väldigt svårt att sova i natt. Snälla snälla! Låt det inte förvärrats!

Byasnurr

En snurrig dag som startade med förmiddagsmöte som jag verkligen fick tvinga mig själv att gå på. Efter mötet kändes det lika bra som igår. Måste bara få in det som rutin. Skulle bara svänga förbi Pernilla för en kaffe men det hela slutade i att jag lade några stämmor på en av Pernillas låtar samt att vi började spela in en låt hon skrivit för längesen och den kommer bara bli sååå fruktansvärt bra då den är färdig. Förbered er gott folk. Snart kommer det en hit! :) Efter någon timmes musicerande åkte vi till storheden där jag hittade tre tröjor som jag i vanlig ordning aldrig provade. Får alltså säkert lämna tillbaka dom (i vanlig ordning) Blev middag på mcdonalds och sen fick vi för oss att åka och titta på en häst i byarna och även hälsa på vår kompis Camilla. Körde rätt mycket vilse, missade en hel infart och virrade runt bland älgar som helt spårat ur. Pernilla redde dock upp situationen med sin inbyggda gps och då den röda pricken var brevid den gröna pricken skulle vi vara framme och det var vi också. Dock gjorde dom där prickarna lite som dom ville emellan åt. Camillas familj hade magsjuka så vi hade inte så jätte mycket lust att gå in men vi hann säga hej i alla fall. Man hinner prata en massa om man åker runt i skogar och byar och en hel del pusselbitar hamnar på plats då man pratar samt lyfter fram saker och ting och ser dom i ljuset tillsammans med en väns ögon. 
Snurra om kring i byarna kan därmed ha en läkande effekt på kropp och själ! Ta en vän samt en bil och åk omkring och vips så har du en terapisession till förmånligt pris.

de finaste

Lilla Lion 4 veckor.

Charmtrollet Kid

Kids första tagna kort. Blir han en känd fotograf i framtiden så blir detta kort värt mycket ;) Man kommer långt med apotekets klubbkort och en sardinburk i miniatyr.

Har nattsuddat nu tre nätter fram till  04-06 på morgonen. Kan ha att göra en del med att jag sett den sista säsongen av One tree hill och den var så spännande men är även extremt stressad invärtes och pulsen är ofta alldeles för hög och hjärtat slår så hårt så att det är svårt att somna. Är man vaken om nätterna hinner man tänka många tankar som inte alltid är av det positiva slaget. Är väldigt orolig för mammas läkarbesök på måndag. Dom skulle inte kalla henne om det inte visade nåt på röntgen och nu har dom kallat henne...
fy tusan :(

Städat undan julen idag och har nu dammtorkat samt diskat så nu ska jag ta fram min nya racer dammsugare som mamma köpte åt mig i julklapp. Har väl avverkat sisådär 10 dammsugare av det billiga slaget sen jag flyttade hemifrån men denna är rejäl och med lååång sladd och väldigt lätt att dra runt. Vill beställa nya gardiner, köpa nya kläder och möbler så antar att mitt huvud tycker att det börjar bli vår. Brukar få en del saker för mig när det blir vår.

Magnus och Sofia ska bjuda mig på palt idag. Gott! Mamma skulle egentligen också äta men bror är förkyld och vill inte smitta mamma med sitt dåliga immunförsvar. Efter mötet ska jag och vän P på ett möte som kommer att göra oss gott tror jag! P ska sen vidare mot festligheter och får jag ett ryck kanske jag följer med en sväng. Beror lite på hur det känns efter mötet och hur många trappor det är upp till festligheterna.

Önskar er en trevlig helg!

Nytt år.

Nytt år, nya drömmar, förhoppningar och nya mål. Jag hoppas att 2013 blir långt mycket bättre än 2012 som till största delen bestod av sjukdomar, förtvivlan och hopplöshet men också av stor personlig utveckling samt avveckling av destruktiva mönster som påverkat mitt liv väldigt negativt. 2012 föddes även Sofias och min bror Fredriks andra son Lion som bara är så bedårande och bror Magnus med sin Sofia förlovade sig.

När det gäller min egen hälsa så tror jag knappast att det kan bli sämre än vad det var förra året och det skulle vara väldigt konstigt om jag inte skulle få en ny knäled samt kunna börja jobba lite och komma igång med lite träning. 2012 kändes som en enda stor väntan på att återfå mitt liv eftersom jag varken kunnat jobba eller utöva mina intressen p.g.a misslyckade och ej utförda operationer/infektioner. Har haft väldigt ont mellan varven eftersom knäleden är helt söndertrasad och med ett obrukbart ben blir man ganska begränsad.

Eftersom jag själv varit så dålig hela förra året både psykiskt och fysiskt så tog jag mammas diagnos extremt hårt och landade i ett stort mörkt hål. Cancer diagnoser tar man väl aldrig bra men hade liksom ingen styrka kvar då mamma blev sjuk så kunde inte alls hantera det. Hanterade det på ett sätt som inte alls är bra. Känner mig lite starkare nu och har hyfsat bra dagar emellan åt men går omkring med en ständig rädsla för att sjukdomen ska sprida sig. Jag hoppas av hela mitt hjärta och har aldrig önskat något så mycket som att mamma ska få må bra och att inte sjukdomen ska förvärras även om jag vet att det ändå tillslut kommer att bli så. Vill bara att det ska dröja länge länge. Vi barn, barnbarn och övrig familj samt vänner vill behålla henne hos oss!

Under detta år ska jag fortsätta att utveckla mig själv och försöka leva på ett sätt som är bra för både kropp och själ. Det jag kan påverka ska jag försöka påverka. Hoppas innerligt att jag kan ta upp ridningen och fortsätta ha bra relationer till de personer som är viktiga i mitt liv- Vänner och familj. Framför allt önskar jag mig och mina nära och kära hälsa och välmående!

Hoppas ni alla får ett nytt toppen bra år!