Beroende/Tramadol

Det är ganska lätt att bli beroende av saker och ting och det verkar ligga människan nära till hands. Det flesta av oss är beroende av något ex kaffe, ciggaretter, godis, sex, mat, droger, shopping eller alkohol. Vissa beroenden skadar kroppen mer än andra. Ofta missbrukar eller brukar man olika substanser för att bedöva känslor av något slag eller för att få känna en kemisk glädje eller ett konstgjort lugn. I Mitt fall överfölls jag av jobbiga känslor som gjorde att jag låg vaken om nätterna och mådde fruktansvärt dåligt och orkade kappt ur sängen. Mina operationer blev inte som jag hoppats på, blev sjukskriven från jobbet och blev väldigt begränsad med ett obrukbart ben. Saknade ridningen och träningen massor! Bara kunna ta en promenad som alla andra kan. Sen kom mammas diagnos lungcancer i sista stadiet och då sjönk jag rätt djupt. Detta ledde i sin tur till ökat tablettmissbruk för vågade inte känna..men tillslut tappade jag kontrollen. Förr eller senare ska känslorna ut vare sig man vill eller inte.


Sjukvården står för många fall av missbruk och beroende (tyvärr) Starka värktabletter och lugnande skrivs ut allt för lätt och utan att informera patienten om dess bieffekter. Så blev det i mitt fall. Jag fick morfin utskrivet i tre omgångar då jag bröt mitt ben samt att jag hade morfinpump vid två tillfällen efter operationerna. Fick ingen som helst information om att jag kunde må dåligt en tid efter det jag slutat med morfinet och det var just vad jag gjorde. Hade hunnit bli beroende och fick utsättningssymtom. Märkte även hur morfinet på ett väldigt positivt sätt påverkade mitt psyke. Blev lugn och glad och kunde hantera i stort sett vad som helst. Så gick jag omkring några månader innan jag nådde botten och bara blev allt sämre. Blev väldigt beroende psykisk då jag aldrig mått bättre- tyckte jag och var speedad som en duracellkanin och for och rensade i avlopp och dyl :) Många blir trött av tramadol men jag blir väldigt pigg eller väldigt "luddig" som då var en oerhört skön känsla.

Under lång tid gick jag inte över sjukvårdsupplysningens rekommendationer som låg på 400mg/dygn men innan jag hunnit blinka var mina dagsdoser ibland uppemot 2 gram. Alltså 20 st 100mg tabletter och det är en oerhört stor dos med kramper och annat som bieffekt.  Vanligt intag är tre 50mg tabletter över dygnet.

Har i flera år haft ett morfinbaserat preparat (Tramadol) utskrivet pga min sjukdom och under många år var jag inte medveten om att man kunde missbruka dom.Kunde ta en ibland då jag haft väldigt ont. När jag upptäckte detta och märkte hur känslorna kunde bedövas och hur oerhört "bra" jag mådde så gick det ganska fort att komma upp i riktigt höga samt farliga doser. Det är det som sker med tabletter. Du måste hela tiden öka dosen för att må lika bra och tar du inte nog hög dos så får du abstinens. Tillslut mår du inte ens bra utan du måste ha dom för att ens orka kliva upp på morgonen
.
När mamma fick sin diagnos och i samband med min egen rätt hopplösa situation såg jag ingen annan utväg än att proppa i mig ännu mer tabletter för att orka mentalt och orka vara ett stöd för mamma.Jag ville inte svika henne och trodde att tabletter var enda vägen då jag absolut inte orkade någonting utan dom i blodet. Jag orkade inte bära all den sorg mammas sjukdom innebar och orkade inte med att tänka på att mitt ben aldrig kanske blir bra- mot det hjälpte tramadolen men bara en kortare tid. I ju högre doser jag kom upp i ju mer började psyket svikta och började i stället må allt sämre. Sen var det ett ständigt jagande att få tag i tabletterna. Tog väldigt lång tid innan reumatologen kom på att det gick mycket tabletter men då lade dom över ansvaret på läkaren på vårdcentrtalen som gav mig dubbel dos och långt över det man ska ta per dag. Med tiden och dom ökade doserna mådde jag bara ännu sämre psykiskt och i stället för att må bra och kunna fly känslomässigt blev jag i stället ett vrak och mådde allt sämre. Blev psykiskt nedbruten och även personlighetsförändrad. Det är mycket jag gjort under tramadolpåverkan som jag inte annars skulle ha gjort. Tramadolet gjorde även så att jag blev piggare, orkade mer samt hade mindre ont (fast jag egentligen inte alls mådde bra) så därför gick inte kroppens signaler fram och drog b.l.a på mig en kraftig bukhinneinflammation för att jag varit och ridit med den i kroppen och inte kände att jag hade ont.Har dock aldrig gjort illa någon annan människa medvetet under tramadolpåverkan men har i efterhand fått höra av några vänner att jag var rätt konstig och upp i varv och mitt tålamod var lika med noll. Bilden av mig själv när jag åt tramadol var ju att jag var den ultimata människan och medmänniskan ( jösses)

Tillslut såg jag ingen annan utväg än att att få hjälp med beroendet/missbruket. Hade kommit till en gräns och ville heller inte vara drogpåverkad om det skulle komma att bli sista året/åren med mamma även om hon inte ens märkt då jag varit "trammad". Dom största doserna slängde jag i mig i min ensamhet.Ville heller inte ha massa piller i blodet då jag umgås med ex mina brorsöner.
 Det var ett rent h-vete att sluta och att hantera alla känslor jag under åratal tryckt undan. Det var verkligen som att dra ur en propp. Det kom så mycket känslor-sånt jag aldrig bearbetat och känslorna kring mamma och mig själv. Trodde allvarligt dom skulle få översvämmning där jag var. Det var 4 förjävliga veckor men jag lärde mig väldigt mycket på resan.

Har sedan i juli inte tagit en enda Tramadol eller andra morfin/ morfinbaserade tabletter. Dessvärre blev jag sedan i stället beroende av benzodiazepiner ( lugnande) som jag fick utskrivet??? då jag mådde så dåligt psykiskt och hade mycket ångest som berodde på uttagandet av tramadol samt hela min livssituation. Bestämde mig även här att jag inte ville vara beroende och fick hjälp och har inte tagit några sådana stämningspåverkande tabletter alls sen september (benzo, opiater, tramadol osv) Är också extremt försiktig med alkohol trots att jag aldrig haft problem med detta men det triggar beroendet. Tar självklart ingen annan form av droger heller.

Jag går hos en duktig drogterapeut samt har just börjat gå på Na möten (anonyma narkomaner) då tabletter går under det. Jag är oerhört stolt över mig själv och glad över att jag har klarat av att sluta med två så extremt beroendeframkallande preparat på ett halvår och enligt min drogterapeut är det extremt ovanligt. Dessutom har jag kunnat slutat under väldigt dåliga förutsättningar då jag själv varit väldigt sjuk med allt som kommer med det samt har en mamma som är sjuk i lungcancer.Kan säga att jag var så fruktansvärt nervös över det första mötet och kom på mig själv att endast sitta och flämt andas. Försökte intala mig att alla vi hade samma problem och gruppen verkar jättegullig!

Har funderat länge på om jag ska våga skriva om detta. Det är ju ganska så personligt och inget jag är direkt stolt över...Sen kom jag att tänka på att jag kanske kan använda mina erfarenheter till att hjälpa någon annan att inte hamna i ett missbruk. Vill därför uppmana om att var försiktig om du får ex benzodiazepiner (sobril, stesolid, xanor) eller morfinbaserade läkemedel (tradolan, tiparol, tramadol ) utskrivet. Dom är väldigt beroendeframkallande! Tar du dom för att du du inte orkar med verkligheten eller hantera jobbiga känslor så kommer du hela tiden få öka dosen för att känna likadant. Sen när doserna närmar sig 1 och 2 gram blir man väldigt påverkad i tankesätt och känsloliv och man är liksom inte sig sjäv längre- man är inte riktigt vaken utan har en ridå över ansiktet. Det blir också väldigt svårt att skaffa tabletterna på laglig väg och detta tar enormt mycket energi. Dessutom kommer du bara må sämre och sämre ju högre doser du måste ta och det är extremt jobbigt att sluta med dom. Tramadol kallas rävgift och jag kan absolut förstå varför. Dom är väldigt bra värktabletter om man sköter ordinationen och inte äter dom för länge men ganska snabbt kommer utsättningssymtom som depression, yrsel, svettningar, irritation osv när du sätter ut dom. Tramadol höjer även serotonin nivåerna i hjärnan så mycket att hjärnan slutar producera eget. (kroppens eget måbra hormon) Därför blir man väldigt deprimerad en lång period efter det man slutat tills kroppens egen produktion är i gång. Tramadol används därför ibland i riktigt akuta skeden av depressioner samt som antidepressiv medicinering i ex Italien just pga dess omedelbara effekt på serotinet.

Skulle nog kunna skriva en avhandling i ämnet Tramadol men tror jag nöjer mig här. Bara fråga om det är nåt. Jag mår väldigt mycket bättre nu utan piller eller alkohol i kroppen. Under tiden man missbrukar tror man verkligen inte att man kan leva ett liv utan tabletter men man kan faktiskt det! Tabletterna gör så oerhört stor skada och man märker inte hur förändrad man blir förrän man kommit ut på andra sidan igen. Jag är glad över att jag lever idag!

Kram/L